Amsterdam University of Applied Sciences
Min kropp, min förrädare
Rasch, Miriam
Publication date 2019
Document Version Final published version Published in
Konspiration & marktkritik
Link to publication
Citation for published version (APA):
Rasch, M. (2019). Min kropp, min förrädare. In M. Grive, A. Svedberg, L. Möllersten, L. Rönn,
& S. Ericsson (Eds.), Konspiration & marktkritik (pp. 20-23). (10tal; Vol. 2019, No. 32).
Tidskriften 10tal.
General rights
It is not permitted to download or to forward/distribute the text or part of it without the consent of the author(s) and/or copyright holder(s), other than for strictly personal, individual use, unless the work is under an open content license (like Creative Commons).
Disclaimer/Complaints regulations
If you believe that digital publication of certain material infringes any of your rights or (privacy) interests, please let the Library know, stating your reasons. In case of a legitimate complaint, the Library will make the material inaccessible and/or remove it from the website. Please contact the library:
https://www.amsterdamuas.com/library/contact/questions, or send a letter to: University Library (Library of the University of Amsterdam and Amsterdam University of Applied Sciences), Secretariat, Singel 425, 1012 WP Amsterdam, The Netherlands. You will be contacted as soon as possible.
Download date:26 Nov 2021
\ MIRIAM
~ .· ,, . .
konsp, ration
&makf$ kri'tik
Redoktion Madeleine Grive
Chefredoktör & ons vorig utgivore
Stockholms lnternationello Poesifestival, AKT UNG!, Barnpoesifestivolen, Poesi- fabriken, Klubb l0TAL, Poetisk kvartett, seminarier, med mere.
Tidskriften l0TAL Box 19074 104 32 Stockholm
Madeleine Grive
Producent & konstnörlig ledore
Tel: 08-61210 49 E-post: info@lOtal.se www.10to1.se
Alexander Svedberg Red a ktio nssek rete ra re a1exander@10tal.se
För obeställda ma nus onsvoras inte.
Den som skickar material till l0TAL anses medge elektronisk publicering.
Prenumerero!
Teckna din prenumerotion pà 10tal.se eller kontakto redaktionen
Tryck
Trydells Tryckeri AB, Laholm ISSN 2000-5350
ISBN 978-91-86955-18-2
Omslag Lukas Möllersten
Tidskriften trycks med stöd fràn Stotens Kulturràd
Lukas Möllersten Grafisk form
Linnea Rönn
Projektledore evenemang linneo@10to1.se
Sanna Ericsson
Administration och prenumeration sanna@lOtal.se
Övrig redaktion Jonas Gren Soro Stribe Povell
Evenemangsgruppen
& Poesifobriken Anna Wikmon lko Yébenes Herce Elin Lundborg Emon Jonathon Brott Lilja Hejdenberg Filip Lindberg Hanno Stjernfeldt Eugene Sundelius von Rosen Petito Onne
Sora Holmström Elin Bengtsson Axel Östman Henry Song Ludwig Londström mft
Proktikonter Amanda Möller Eire Longoos Sara Wengström
l0TAL - Oberaende Nyskapande Aktuell l0TAL drivs ov en ideell förening som bestàr ov förfottare, konstnörer, kulturjournalister och studenter.
IN N E H Ä L L
11 TAL #32 2019
4 FÖRFÖRD AV KONSPIRATIONER Ledare av Madeleine Grive
8 DE LEENDE KONSPIRATÖRERNA En introduktion till konspirationsbegreppet.
Av Rasmus Fleischer
12 DEN HELIGA SAMMANSVÄRJNINGEN Av Georges Bataille.
Översättning Jan Henrik Swahn
16 UTAN ARIADNES TRÁD Ervik Cejvan om Georges Bataille
20 MIN KROPP, MIN FÖRRÄDARE Miriam Rasch om datakroppar.
Översättning Viola Bao
36 DEN GÖMDA VÄRLDEN
Jim Shaw i konversation med Alexander Svedberg
48 UNDER FALSK FLAGG Essä av Agri lsmaïl
56 POESI AV HANNA RAJS LUNDSTRÖM
58 ATT VARA ALIBI
Av Arazo Arif. Med texter av Mona Monasar, Lizette Romero Niknami, Donia Saleh, Sarah Smith Ogunbona och Sara Abdollahi
71 DEBUTANT Channa Riedel
78 KONSTGUIDEN
24 BÄRA HUNDHUVUDET Essä av Fanny Àström
30 UR LIBRETTO Dl TRANSITO
Franca Mancinelli i översättning av Jerker Sagfors
Min kropp,
min förrädare
20
Vern är du i den digitala offentligheten? Är du
»kvinna«, »man« eller robot? Klassas du som »höger«
eller »vänster«? Den nederländska forskaren Miriam Rasch skriver för 10TAL om hur skruvade alternativ till kroppar och identiteter skapas online.
VI HAR KOMM IT en bra bit pa vägen, baby.
Fran Pd internet vet ingen att du är en hund till Pd internet vet alla att jag är en top dog, till Pd internet är vi alla Pavlovs hun dar. Eller: frän den personliga hemsidan till sociala medier- identiteten till den algoritmiska profilen. Fran nörden till det nätverkade jager till guldgruvan for pass iv data ( via influencern ).
Denna utveckling kan förstás som historien om en tilltagande kroppslighet, hur kontrain- tuitivt detta nu än kan verka. Vanligtvis gar historien som sa att världen och dess invànare haller pa att göra sig av med all sin kropps- massa, med en rätt igenom digitaliserad mänsk- lighet som slutdestinationen vid horisonten, ettMedvetande utan Kropp. Men i första hand innebär den oskiljbara sammansmältningen mellan online och offiine, virtue/It och reellt, att teknologin hela tiden paver kar kroppen ( och därmed, genom kroppen, ocksä själen). I likhet med Pavlovs hund är det postdigitala tillständer in get » moln « i vilket allting upplöses ( och som vi vet är det som kallas molnet en i högsta grad materiell infrastruktur som kräver lika mycket energi som en mindre nation, är beroende av kablar som landstiger vid omstridda strander, och som kräver att större och större mängder sällsynta metaller ucvinns frän instabila regio- ner ). Snarare tjänar vára kroppar och datan som kan utvinnas ur dem säsom vägar till art förstá, foregripa, och säledes kontrollera eller manipu- lera världen, vilket i samma rörelse innebär att förstä, foregripa, och därmed kontrollera eller manipulera kroppen, den kropp ur vilken data utvanns i första hand.
I en Moment z a-situation bär man alltid delad skuld till sin egen underordning.
Den process genom vilken data extraheras ur vára kroppar .och matas in i algoritmiska
maskiner har en forhistoria som i efterhand kan tyckas nästan lustig, även om den säklart inte är det. Till att börja med kommer jag att tänka pa den ganska gammalmodiga tekniken hos poly- grafen (mer känd som lögndetektorn). Även om denna ibland fortfarande suggereras fram som ett hot av USA:s president, eller i filmer säsom nyligen i BlacKkKlansman, forefaller der ändà vara ert nägor otympligt objekt, och dess páfölj- der ska inte tas pa alltför stort allvar. Om nägon ljuger, hävdar polygrafen, ätföljs detta av vissa känslor, säsom rädslan for att bli gripen, vilket översätts till fysiologisk aktivitet. Hjärtslag, svett, galvanisk hudrespons. Bara mät dessa yttre reaktioner sa kan du avgöra vad som pägär pa insidan. Sanningen kommer att visa sig, även om sanningen inte äterges dig. Kroppen är en källa till data och datan ljuger inte.
Detra pàminner om Quantified Self-rörelsen, en sorts omtagning av polygrafen och dess begär efter att infänga sanningen. QS tror ocksá pa att kartläggandet av data som kroppen stän- digt spiller ur sig utgör en rak väg till sanning.
Sömncykel, blodtryck, steg om dagen: sa länge du mäter alla dessa fysiologiska aktiviteter över en längre tidsperiod - sätt bara pa dig en smart- watch, sesä, lugn och fin nu - sa kommer du till slut kunna närma dig sanningen om dig själv.
Ärerigen: foreställningen om att kroppen kan och kommer att avslöja nàgonting om oss även da vi, medvetet eller omedvetet, själva vill hälla det hemligt. »Elektroniska mätinstrument har inga känslor «, säger Gary Wolf, en av grundarna till QS. »De är känslomässigt neutrala, och der är detta faktum som gör dem till kraftfulla speg- lingar av vära egna värderingar och omdömen «.
Nufortiden verkar denna foreställning om teknologin som neutral precis lika naiv som användandet av polygrafer for att bevisa nägons
Av
MIRIAM RASCH
Öuersäuning VIOLA BAO
Illustration
LUKAS MÖLLERSTEN
Det är ingen idé att vänta
pa de fiktiva robotarnas övertagande; vi kommer
själva att bli robotar
skuld eller oskuld. Men är det verkligen annor- lunda när det kommer an pa mer avancerade teknologier som spärar klieken vi gör, avläser var ansiktsmuskulatur och vära pupiller, skan- nar av vàra kroppars rörelser över gatorna - hur de interagerar med andra kroppar när vi använ- der vára smartphones, hur de möts och skingras igen, rör sig kring främlingar pa ett tag eller vänner i en bar? Data uppfattas fortfarande som nägot neutralt. Smä bitar och delar som bade är mystiska och fullkomligt transparenta, som ses som den ofelbara källan till objektiv kunskap om van subjektiva jag - även om vi efter nägra seklers filosoferande kring frägan borde veta att »det inte finns nägot sädant som ra data«.
Ur detta perspektiv är däremot verklig kun- skap inte bara kvantifierbar, utan ocksà direkt tillgänglig. Som Gary Wolf skriver: »När vi kvanrifierar oss själva finns inte imperativet att skäda bortom var vardagstillvaro och in mot en forborgad sanning pa en djupare nivá. Istället är det jaget bakom vàra mest triviala tankar och handlingar, det jag som vi utan teknisk hjälp knappt ens skulle lägga märka till eller minnas, som förstäs som jaget vi borde lära känna.«
Här visar sig sanningen om oss själva alltsä vara ganska träkig. Den satt där i väntan pa att avkodas, vi var bara for dumma for att lägga märke till det. Inätvända i gammeldags Innenschau missade vi att det var där hela tiden, som Poes stulna brev. Datautvinningsforetag har plockat upp denna trend och lämnat den alldeles for neurotiska och i nägon man narcis- sistiska självhjälpen som QS erbjuder bakom sig. Sa ineffektiv! Data kan enkelt utvinnas ur vära kroppar en masse for mer kommersiellt eller politiskt gängbara syften. Där individen
kan använda data tracking for att kontrollera och päverka sin egen hälsa och sitt välmäende erbjuder data frän en hel befolkning pa samma sätt möjligheten att kontrollera och päverka, fast i en större skala. Hälsa och välmäende lyfts ofta fram pa ett gyllene fat som der slutgiltiga mal vilket rättfärdigar allt, men som bekant kan innehàllet i sádana mal variera frän fall till fall.
Det är inte for inte som datasamlare i Silicon Valley sásom Michal Kosinski, som hävdade sig kunna avläsa sexuella och politiska preferenser ur ansikten, anklagas for att äteruppliva freno- loger som Cesare Lombroso, som sedan länge legat begravda - och det med rätta.
Människor verkar ha lätt for att glömma att kontroll som utövas över kroppar faktiskt pàverkar dessa kroppar. Och att päverka krop- pari en kontrollsituation slutar ofta i lidande (sádär, jag sa der).
Kroppen, skulle man kunna säga, fungerar mer och mer som en självgäende maskin. Det är ingen idé att vänta pa de fiktiva robotarnas övertagande; vi kommer själva bli robotar.
Hito Steyerl tar upp exemplet captcha, eller sa kallade »robotfilter «, da människan infor maskinen màste bevisa sin mänsklighet. »Om du lyckas med detta sa framställer du dig frarn- gängsrikt som en människa inför en maskin.
Men till skillnad frän den djuplodande intel- ligens som en tänkande maskin var tvungen att uppvisa for att tillfredsställa Alan Turing bevi- sar människan sin mänsklighet genom den mest mekaniska och hjärndöda av aktiviteter i cap- tchan, nämligen genom art avläsa och repetera en teckenfoljd «. I dag behöver Google-captchan inte ens be dig om art bekräfta din mänsklighet;
den kan avläsa allt pa egen hand genom att kolla upp din cookie-historik och de rörelser du gör när du for musen över skärmen.
Detta är alltsä nästa steg: inga frägor behö- ver ställas, for datan har redan försett oss med svaret. Svar existerar utan frägor, pa samma sätt som sanning börjar existera utan nyfikenhet - vilket är ett annat sätt att säga att sanningen slutar existera överhuvudtaget. Pa samma sätt börjar vàra dataprofiler existera utan krop- par - medan dessa kroppar jobbar röven av sig.
Den fränvarande tredjedelen i alla dessa utlägg- ningar är sáklart: rnakt.
22
Jag har försökt söka pa min dataprofil. Om den innehäller det heltäckande porträttet av den jag är, om den lyckas avläsa mitt allra innersta väsen ur mina hudmönster, sa vill jag snarast möjligt skäda in i denna spegel till data-selfie.
Att gräva djupt ner i Facebook kommer att ge en uppsjö av kategorier kopplade till ditt konto, men de är inte mycket mer än sa: kategorier av saker och namn och kändisar. Google kommer att berätta för dig om de tror att du är en man eller kvinna och placera dig i en áldersgrupp (bättre uttryckt: de berättar hur de säljer dig), men bakom denna förnedrande uppvisning av icke-information gar du omedelbart in i en vägg. Och hur är det med min Cambridge Ana- lytica eller Palantir-profil, hade jag ens en sádan och hur skulle den ha sett ut? Och alla dessa andra foretag som jag inte vet namnet pa, men som trots detta spärar mig?
I boken We are Data skriver John Cheney- Lippold om främlingskapet vi kan känna när vi söker efter var data-selfie. Profiler bestár av
»algoritmiska karikatyrer «, skriver han, där den enda frägan är om de fungerar ( eller betalar sig), inte om de korrekt avspeglar världen. Det är därfor vi borde tänka pa en Google-kategori sas om en kvinna som » kvinna «, det vill säga inom citationstecken, for act avskilja det frän den vanliga användningen av order ( vil ket i sig redan är väldigt komplicerat). Google kallar mig »kvinna« - men vad betyder det egentli- gen? Inte att jag har vissa fysiska karaktärsdrag, inte att jag identifierar mig som kvinna, inte att jag ses som kvinna i den kontext där jag lever och arbetar. Det beryder att jag marknadsfors som kvinna till vem det nu än ma vara som vill rikta sig till en kvinna.
Komiskt nog berättar Cheney-Lippold - som ser ut som en hipsterprofessor stoltserande i skägg och brösthär - att Google bedömer honom vara en äldre kvinna, nej, ursäkta,
» kvinna «. Han observerar: » Googles felläsning av min könsidentitet och alder är inte ert fel. Det är en rekonfigurering, en nyformad algoritmisk sanning som inte bryr sig sa mycket om autenti- citet men desto mer om att tjäna som en effektiv matris for klassificering«. Dessutom är sädana
»nykategoriseringar« bara kommunikativa mel- lanstationer längs en evigt ofullbordad väg som
leder i manga olika riktningar. Ingen ting är skri- vet i sten. Algoritmisk profilering, forklarar han, är statistisk till sitt utfall lika mycket som till sin metodologi, och därför alltid partiell till sin natur. Ta politiska böjelser. Bakom kulisserna är jag varken »vänster« eller »höger«, jag kommer att vara »vänster« till en viss procentuell sanno- likhet, och till »höger« till en annan procentuell sannolikhet. De tvä ( tre, fyra, fem) kategorierna är inte ömsesidigt exklusiva. Och siffrorna behö- ver inte uppgä till 100%, utan kommer sannolikt att överskrida den siffran, Att döma av min kän- nedom om datamäklare skulle jag kunna vara bade 78% »vänster« och 78% »höger« (även om jag tvivlar pa dec). I sannolikhetens tidsälder rör sig alltsá antingen/eller frän och/och till en aning/
litegrann.
Pa ett sätt klingar det här som goda nyheter.
Päminner det en inte om begäret efter en rörlig existens, om art inte bli fastnálad, att tumla runt i skillnad, vara ständigt mottaglig for föränd- ring? Är inte vàra algoritmiska dubbelgängare, säsom Donna Haraways cyborg, »oförskräckta inför permanent partiella identiteter och mot- sägande positioner«, är den oroande fräga som Cheney-Lippold ställer. Sädana flytande
»personer« ma befinna sig under konstant övervakning, men de förblir likväl odefinier- bara, aldrig riktigt spärbara, som en katt som slinker in genom en alltför smal öppning. De kommer aldrig drabbas av en identitetskris for deras jag har ingen solid kärna och de vet om der, de kommer inte skrämmas av motsägelse- fulla känslor och de foraktar autenticitet, denna avlagda tingest frän romantiken.
Slutligen är vi befriade frän allt sant!
Sa fan heller. Ärerigen: denna ranke är tömd pa kroppar. »Nägon« som ser ut som jag ma ha frälsts, men inte jag. »Hon« lämnade mig utsu- gen, som en använd tepäse, för act använda den nederländska romanforfattaren Maxim Februa- ris ord. Kan jag fortfarande ta steger tillbaka?
Är jag alldeles för insyltad? Kan jag avsluta min prenumeration, av-involvera mig?
Min kropp, min förrädare. Förrädare pa sina egna villkor, som själv uppläter alla detaljer som behövs för mordet. Der spelar ingen roll om de är korrekta eller inte, om de är sanna eller ens sannolika. De är innehäll.
M I RI AM RA s CH är en nederländsk essäisr och forskare som är verksam vid The Insritute of Network Cultures i Amsterdam.
Hon skriver om lirteratur, filosofi, medier och teknologi. Hennes hyllade essäsamling om den post- digitala verkligheten Zwemmen i11 de oceaan:
Berichten uit een postdigitale wereld gavs ut 2017. 2018 gav hon ut en experimentell cssäsamling pa engelska med titcln Shadotobook:
Writing Through the Digital 2014-2018, som är tillgänglig via Open Access.
23
