Trollets funktion och identitet
i norska, svenska och nederländska barnberättelser.
En fallstudie.
Ingrid Aude Estelle Teeuwen Ledoux
DEL I
Masteruppsats nordiska språk och nordisk kultur
Handledare: Dr. Janke Klok & Lena Kjellström
.
Del I
.Tackord 4
Inledning 5
1 Om troll 9
1.1 Trollets förekomst i den nordiska litteraturen 9
1.2 Trollets funktion 12
1.3 Trollets identitet 15
2 Barnlitteratur i norden och Nederländerna 20
2.1 Perspektiv på barnlitteratur 20
2.1.1 Barnlitteratur sett ur norskt perspektiv 20
2.1.2 Barnlitteratur sett ur svenskt perspektiv 23
2.1.3 Barnlitteratur sett ur nederländskt perspektiv 28
2.2 Bilderboken i Norge, Sverige och Nederländerna 34
2.2.1 Den berättande bilderboken 38
2.3 Korpuskriterier 38 2.4 Korpusletandet 40 3 Analysmodellen 44 4 Analys 46 4.1 Boken Lille-Draugen (2007) 47 4.1.1 Analys av Lille-Draugen 47 4.1.1.1 Situation 47 4.1.1.2 Trollets identitet 48 4.1.1.3 Trollets funktion 49
4.2 Boken Tambar er et troll (2010) 50
4.2.1 Analys av Tambar er et troll 50
4.2.1.1 Situation 50
4.2.1.2 Trollets identitet 51
4.3 Boken Pojken som åt ikapp med jätten (2005) 53
4.3.1 Analys av Pojken som åt ikapp med jätten 54
4.3.1.1 Situation 54 4.3.1.2 Trollets identitet 55 4.3.1.3 Trollets funktion 55 4.4 Boken Godistrollet (2010) 56 4.4.1 Analys av Godistrollet 57 4.4.1.1 Situation 57 4.4.1.2 Trollets identitet 58 4.4.1.3 Trollets funktion 58
4.5 Boken Meneer Trol is verliefd (2006) 59
4.5.1 Analys av Meneer Trol is verliefd 60
4.5.1.1 Situation 60
4.5.1.2 Trollets identitet 61
4.5.1.3 Trollets funktion 61
4.6 Boken Hekselien en het trollenkind (2007) 63
4.6.1 Analys av Hekselien en het trollenkind 63
4.6.1.1 Situation 63 4.6.1.2 Trollets identitet 64 4.6.1.3 Trollets funktion 64 4.7 Resultat av analys 66 5 Konklusion 68 5.1 Sammanfattning 68 5.2 Konklusion 72
5.2.1 Delfrågorna angående trollets funktion 72
5.2.2 Delfrågorna angående trollets identitet 73
6 Sammanfattning på nederländska/Nederlandse samenvatting 74
Litteratur och källor 78
Primärlitteratur 78
Sekundär litteratur 79
Artiklarna 82
Tackord
Dr. Janke Klok | Først og fremst vil jeg rikte en stor takk til deg, som har gitt meg den beste veiledningen jeg har kunnet ønske meg. Dine kloke råd og konkrete kommentarer var akkurat det jeg trengte og uten din veiledning hadde det sikkert tatt ennå flere
måneder. Du fikk være utrolig tålmodig og fleksibel og jeg er ytterst takknemlig at du har utstått med meg. Takk fra bunnen av mitt hjerte!
Lena Kjellström | Tack för korrekturläsningen och dina goda innehållsmässiga förslag. Det var särskilt skönt att kunna förbättra mitt språkbruk tack vare dina rättelser; ett litet steg vidare till att kunna skriva felfri svenska.
Berit Flesland |Takk for å være så hjelpsom med jakten etter norske trolleventyr! Jag vill sända ett stort tack till Nina Méd, redaktör vid förlaget Gyldendal, samt Eva Dahlin och Annika Lundeberg av förlaget Bonnier Carlsen, för att i skickade mig analysmaterialet i digitalt format. Det var till enormt stor hjälp.
Christl Vögl | författare och konstnär | Tack för att du svarade på frågorna om den nederländska bilderboken 365 trollen. Elke dag een verhaaltje (2005), som övervägdes som verk till undersökningskorpusen, fast den ströks.
Willie de Boer| mediator |Också dig vill jag gärna tacka för att du möjliggjorde kontakten med Christl Vögl.
Jeanette Kok |medarbetare av Kungliga Biblioteket i Haag | Tack för hjälpen! Du har varit till stor hjälp genom att bekräfta mina antaganden omkring Nederländernas tidiga barnlitteratur och barnbilderböcker.
Kerstin Almegård på bokförlaget Semic, tack för att svara på frågorna om sagosamlingen
Bland tomtar och troll (1907-2011).
Patty Teeuwen | Bedankt voor al je hulp en steun!
Stéphane Ledoux | Bedankt voor je hulp en je briljante idee! Tack vänner och familj, för att ni stod ut med mig.
Patrik Helgesson|Tack för korrekturläsningen!
Til slut en stor takk til kjæresten min. Takk Antal, for all hjelp du gitt under åren.
Kyrkjebø, februari 2012.
Inledning
Nordisk folklore har studerats i två tidigare examina vid universitetet i Groningen och kommer igen att bli föremål för denna slutuppsats. Starkast dragen blev jag till folktrons berättelser om mytiska väsen som troll, tomtar, älvor och huldror. Trollet tycker jag var den mest spännande figuren inom den nordiska folkloren, på grund av den mystiska, någorlunda mörka och felaktiga stämningen som hänger omkring den figuren.
Redan som liten hade jag oerhörd läshunger och en särskild lust på sagor. Den dagen då jag inte kunde hitta nya sagor var en stor besvikelse. Till min glädje fick jag under studierna tillgång till en helt ny samling av nordiska folksagor, sägner, ‘eventyr’,1
berättelser och konstsagor. Under inventeringen av svensk litteratur om nordiska sagofigurer som gjordes åt första uppsatsen och igen under inventeringen av norsk litteratur om troll åt andra uppsatsen, upptäcktes ännu fler sagor.2 Trots att folklore
nuförtiden, även inom den akademiska världen, är ett etablerat begrep, behöver man ofta leta efter folkloristiska verk under kategorier som mytologi, folktro, folkliv, (folk)tradition, norskt, svenskt eller nordiskt kultur(arv), eller under nationallitteraturen, eller ännu mera specifik, under svenska sägner.3
Troll och människor har för det mesta ett förhållande som karakteriseras av konfrontation och tragisk konflikt, var trollet ofta avspeglas som ont. Den rollen har det fått från en tidig tidpunkt. I Eddans texter som handlar om Ragnarök symboliserade trollet ondskan och fick det bekämpa de nordiska mytologiska gudarna. Vid tiden för kristendomens genombrott befann trollet sig på fel sida igen och fick det försvara sig mot kristendomen, ofta i form av kristenkungar. I många berättelser fick trollet – ibland motvilligt, fast ofta även villigt – bekämpa människan. Trollet var dock inte enbart ont; ibland fick trollet en avgörande positiv roll i en människans liv, genom att skydda något eller någon, genom att (hjälpa till med att) bygga något, eller genom att hjälpa en granne med ett stort arbete som skörden, vilket skulle ha varit ett stort arbete utan trollets hjälp. Vidare talar vissa texter om utlån av brudsmycken och pengar, så att folk kunde gifta sig eller starta företag. Oavsett om trollets inflytande var positivt eller negativt var trollet ofta i kontakt med människor och den centrala figuren som ändrade människans liv. Att man tror på en varelse som inte existerar låter möjligen någorlunda märkvärdigt, fast förr i tiden var den nordiska folktrons väsenden för det mesta
närvarande äkta för de nordiska folken. Och att folk tror på varelser de inte sett med egna
1 Begreppen ‘eventyr’ och ‘saga’ blev ofta – och blir fortfarande – felanvända.
Klingberg föreslog att man skulle använda ordet ‘chimärberättelse’, istället för det danska (respektive norska) ordet ‘eventyr’.
Bettelheim, B. Sagans förtrollade värld.
Folksagornas innebörd och betydelse. 1978. s.34f. samt Klingberg, G. Barnlitteraturforskning. 1972. s.57ff.
2 Litteraturlistan kommer att breda ut sig under inventeringen av norsk, svensk och nederländsk trollitteratur (jfr. bilaga 1-3). 3 Själva begreppet folklore myntades 1846 av engelsmannen William John Thoms (1803-85) och är en sammansättning av
ögon förekommer ännu idag, inte enbart i andra världsdelar, men också i Norden och Nederländerna. Det finns åskådade varelser som vetenskapligt sett inte existerar fram till det ögonblicket då vetenskapare får det nödvändiga beviset på varelsens existens.4 Att
trollet inte existerar kan man nuförtiden vara säker på, fast under tiden då det varken fanns mobiler, internet, teve eller radio och ingen vidare möjlighet till att observera världen med hjälp av satelliter och videoregistrering, var kännedomen på en helt annan nivå än nu. På den tiden hade den muntliga traditionen mycket inflytande; det flitiga berättandet av andras och egna upplevelser – som man fick med bröstmjölken – höll tron på det övernaturliga mycket vid liv och var den främsta källan till kunskap om
omvärlden. Berättandet skapade en världsbild inklusive folktrons varelser, en världsbild som dock förändrades med tiden.5 Generellt tror man varken i Norden eller i
Nederländerna på troll längre, vilket förändrar dess roll i människans liv. Trollet är dock fortfarande en populär bokfigur i nutida barnböcker, trots den förändrade rollen, något som jag tycker vara någorlunda förvånande.
I mina tankar placerar jag trollet i Norden och tror jag till och med att det
härstammar ifrån Norge och spred med tiden sig ut över Norden och världen sedan dess. Det finns många tecken som pekar i denna riktning, tycker jag. Trollets livsmiljö är för det mesta i berg- och skogsområden, vilket passar både Norge och Norden. Skogstrollets bostad är ofta långt in i skogen och långt ifrån människan, vilket betyder att det måste finnas stora skogar och ett begränsat antal människor i området; både i Norge och i hela Norden finns det många stora områden som inte är bebodda av människor, så att även stortrollen skulle kunna ha gott om plats att bo. Det talas ofta om vatten i form av sjöar, hav eller forsar, en livsmiljö som man hittar i den nordiska naturen. Trollet förekommer i många tidiga nordiska texter, som i Eddan och skalderna, i nordiska sagor och även – något som jag senare upptäckte – i vikingarnas skrift, runskriften.6 Vidare har många
troll nordiska namn och finns det många platsnamn i både Norge och hela Norden med ordet troll eller en variant i dem. Att jag placerar trollet i Norge och Norden betyder dock inte att trollet verkligen är av nordiskt ursprung. För att undersöka trollets möjliga nordiska identitet kommer jag att jämföra fyra nordiska trolltexter med två icke-nordiska trolltexter. Och på grund av att bild kan ge en bättre föreställning om en figurs utseende och dess livsmiljö än enbart text väljer jag att analysera bilderböcker.
4 Särskilt inom marinbiologins område upptäcks det ofta nya sorter. Också på land levde varelser som fick officiell status väldigt sen.
Berggorillan erkändes inte förrän 1902. Kvastfeningen, en fisk som vetenskapen förklarade utdöd för hundratals miljoner år sedan, dök plötsligt upp vid Kapstadens kust 1938. Förgäves prövade mexikanska dykare redan 1926 att övertyga vetenskapen att det fanns en jättemanet på sex meter, en varelse som fick förbli folktrosväsende till 1998 och inte tidigare än 2005 erkändes jättebläckfisken Architeuthis. Isaksson, S. Skånska spöken. 2007. s.45.
5 Isaksson. 2007. s.36.
6 Även om runskriften var skriften som användes av vikingarna, användes den – äldre futharken – inte enbart av Nordens folken och
Syfte och frågeställning
Det som jag vill undersöka är trollets funktion och identitet i de sex utvalda verken, två norska, två svenska och två nederländska berättande bilderböcker för barn från tre till sex år, som (åter)utgivits under senaste tjugo åren. Syftet blir att med hjälp av
analysmodellen analysera texterna och se vilka funktioner och vilken identitet som gavs åt trollen (jfr. 2.3).
Huvudfrågan inom denna uppsats blir:
Vad är trollets funktion i de utvalda barnberättelserna, samt hur pass nordiskt är
trollet?
Delfrågorna inom denna uppsats blir:
Vad är trollets funktion i de utvalda barnberättelserna?
Hur pass nordiskt är trollet i de utvalda barnberättelserna? Vad går det att säga
om trollets identitet?
Under utforskandet används verk om nordisk, norsk, svensk och nederländsk barn- och ungdomslitteratur, och verk om nordisk folktro, nordisk kultur och nordisk mytologi som Hyltén-Cavallius’ Wärend och wirdarne (1863-64), Tillhagens Nordisk folktro (1976), Bøs
Norsk natur i folketru og segn (1974) och Folketradisjon og kulturarv (1988), Swahns Trollen (1984), Schöns Sjöjungfrur, stenhuggare och gnistapor (1997) och Troll och
människa (1999), samt Ingulstads Troll (1993) och Klintbergs Jättar och vättar (1986).7
Också läses och används uppsatser om troll och folktrons andra övernaturliga väsen. Bakgrundsinformationen om författarna och de utvalda texterna söks för det mesta på nätet. Analystexterna blir Anne-Catharinas Vestlys Lille-Draugen (2007) och Tor Åge Bringsværds Tambar er et troll (2010), Martin Harris Pojken som åt ikapp med jätten (2005) och Jonna Björnstjernas Godistrollet (2010), samt Brigitte Minnes Meneer Trol is
verliefd (2006) och An Melis Hekselien en het trollenkind (2007).
7 Forskare som forskar inom i folklorens område visades sig vara historiker, (barn)litteraturforskare, etnologer, folklorister,
eller folklivsforskare, m.m.
Uppsatsens upplägg
I det första, teoretiska kapitlet om troll beskrivs trollets förekomst i den nordiska litteraturen (1.1), trollets funktion i berättelser (1.2) och trollets identitet, så som den visar sig vara (1.3). I det andra kapitlet ges en kort beskrivning av norsk, svensk och nederländsk barnlitteratur sett ur norskt (2.1.1), svenskt (2.1.2), respektive nederländskt (2.1.3) perspektiv, samt om bilderboken (2.2) och, mer specifikt, den berättande
bilderboken (2.2.1). Vidare beskrivs korpuskriterierna (2.3) och korpusletandet (2.4). I det tredje kapitlet beskrivs slutuppsatsens analysmodell. I det fjärde kapitlet presenteras och analyseras den utvalda korpusen. Kapitlet består av korta presentationer av de sex utvalda verken, samt alla bokanalyser. I femte kapitlet befinner sig konklusionerna och slutsatsen och sjätte kapitlet innehåller sammanfattningen på nederländska. Uppsatsen avslutas med bibliografin, underfördelad i primärlitteratur, sekundär litteratur,
artiklarna och otryckta källor.
Denna uppsats består av två delar. Del I är denna del, i del II befinner sig bilagorna. Bilaga ett, två och tre innehåller en inventering över all (barn)litteratur om troll som jag hittade på norska, svenska och nederländska, bilaga fyra handlar om alla trollsorter och bilaga fem visar trollets definitioner och ord, bilaga sex visar
bakgrundsinformationen av alla författarna och illustratörerna till korpustexterna, bilaga sju ger en visuell bild på alla resultat genom både tabeller och grafiker, bilaga åtta
1 Om troll
Trollet som beskrevs i texterna kunde ha mycket varierande utseende och karaktär och benämndes ofta med olika namn, som jutul(en), jätte(n), huldra(n), havsfru(n), rå(et), vätte(n) och vittra (jfr. bilaga 4).8 Nedan ett urval trollitteratur.
1.1 Trollets förekomst i den nordiska litteraturen
Den tidigaste skrivna källan knuten till trollet som jag kunde hitta var vikingarnas skrift, runskriften, mer precis den äldre futharken. De 24 runorna som alfabetet innehöll fick alla ett begreppsnamn och representerade de 24 konstellationerna som dåtidens skandinaver kunde urskilja.9 Runorna delades in i tre grupper på åtta runor, som
benämndes efter den första runan i varje grupp, så att första gruppen fick namnet Freyas ätt, andra Hagals ätt och tredje Tyrs ätt.10 Tredje bokstaven av de 24 som detta
runalfabet innehöll ingår i Freyas åtta runor och benämndes ‘Þurisaz’, ‘þurs’, vilket betyder troll.11 Alfabetet uppstod antingen under första eller andra århundradet efter
Kristus. Den första skrivna källan om trollet har därför funnits sedan åtminstone 200 efter Kristus, mycket möjligt även tidigare.12
Enligt folkloristen Swahn var den anglosaxiska dikten ‘Beowulf’ (±700/725)13 – som
handlade om den götiska hjälten, drak- och trolldödaren Beowulf – den första skrivna källan där trollet gjorde sin entré.14 Även om jag fann tidigare skrivna källor var denna
text den första som var en äkta berättelse om ett troll. Också i den Äldre Eddan, mer än tusen år gammal, finns det trolltexter i vilka det räknades upp namn på åtskilliga troll.15
I ‘Völuspa’ (nn), första dikten, skildras bland annat gudarnas och jättarnas kamp.16 I
8 Swahn. 1984. s.20.
9 Fidjestøl, B. Norsk litteratur i tusen år. Teksthistoriske linjer. 1996. s.44ff;
http://fr.wikiversity.org/wiki/Introduction_au_vieux_norrois/L %27alphabet; 31 december 2011.
10 Freyas ätt bestod av: Fehu, Uruz, Þurisaz, Ansuz, Raido, Gebo och Wunjo, Hagals ätt bestod av: Hagalaz, Naudiz, Isaz,
Jera, Eihwaz, Perþo, Algiz och Sowilo, och Tyrs ätt bestod av: Tiwaz, Berkanan, Ehwaz, Mannaz, Laguz, Ingwaz, Dagaz och Othalan. http://fr.wikiversity.org/wiki/Introduction_au_vieux_norrois/L %27alphabet; 31 december 2011.
Den tidigaste texten med trollbokstaven ‘þ’ som jag har hittat är runstenen som klassificerades som ‘Illerup II’ som avbildade texten ‘niþijo tawide’ (±150/250). Looijenga, T. Texts and Contexts of the Oldest Runic Inscriptions. 1995. s.153f. 11 http://fr.wikiversity.org/wiki/Introduction_au_vieux_norrois/L %27alphabet; 31 december 2011.
12 Fidjestøl. 1996. s.44ff.
De äldsta runorna, från skiftet mellan 100-200-talet ger anledning till att tro att runorna redan från början användes som laddade symboltecken i magiska sammanhang för besvärjelser och spådomar. http://www.stockholmslansmuseum.se/ faktabanken/runornas-och-runstenarnas-histora; 31 december 2011.
13 Texten blev nedtecknad på 900-talet, fast den i den anglosaxiska delen av England på fornengelska skapta ‘Beowulf’ uppstod
förmodligen redan omkring 700. Alving, H. Svensk Litteraturhistoria. Jämte översikt av den isländska litteraturen. 1943. s.29.
Enligt en annan källa uppstod ‘Beowulf’ förmodligen i början av 700-talet, troligen före år 725.
http://cornelius.tacitus.nu/beowulf/datering.htm; 4 maj 2011.
14 Detta nämnde jag redan i uppsatsen Trollets funktion i norska barnberättelser. En motivstudie (2011).
Mer specifikt skrevs ‘Beowulf’ på wessexdialekt, vilket var det dominerande litterära språket i England under sen vikingatid.
http://cornelius.tacitus.nu/beowulf/datering.htm; 4 maj 2011. Swahn, J-Ö. Trollen. Deras liv, land och legender. 1984. s.25ff. http://www.norstedts.se/Forfattare/Alfabetiskt/S/Jan-Ojvind-Swahn; 8 maj 2011.
15 Den Äldre Eddan som också kallas för den poetiska Eddan, eller Sämunds Edda innehåller dikter av okända författare.
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/58/27.html#EDDA-HANDSKRIFT; 31 december 2011.
16 Dikten, som också är känd som ‘Vǫluspá’ på fornnordiska, vidarebefordrades genom handskriften Codex regius (±1270), en på
Eddans gudadikter om Odin, som ‘Vavtrudnesmål’ (nn) och ‘Grimnesmål’ (nn), talas om Odins ordskifte med jätten Vavtrudne och i gudadikter om Tor, ‘Trymskvadet’ och ‘Hymeskvadet’, berättas om möten med jätten Trym och Hyme.17 Vidare förekommer
trollet också i den yngre skaldediktningen.18
Då kristendomen införs omkring år 1000 avtar den nordiska mytologins inflytande och anses mytologin till slut som hednisk.19 På grund av den förändrade tankegången om
polyteismen, hjältar och beröm blev forntidens texter ansedda som gudlösa.20 Då poeterna
i en senare period tar upp ämnen från mytologin i sina dikter igen blir verken, på grund av den förlorade nordiska mytologiska kännedomen, mindre tillgängliga för läsarna. Det förorsakar hos Sturlason ett behov av att författa en bok som förklarar denna mytologi, vilket blir Snorres Edda (±1220).21
I de nordiska medeltidsballaderna, särskilt i de naturmytiska, i troll- och kämpavisorna, förekommer trollet i alla sina former. Visorna – ibland även kallade folkvisor – tror man idag ska ha tagit form vid det norska hovet på 1300-talet och efteråt under tvåhundra år ha blivit vidarebefordrad i muntlig tradition innan de upptecknades eller blev nämnd i skriftliga källor. Visorna, som ‘Harpans kraft’ (nn), ‘Näcken bortför jungfrun’ (nn) och ‘Helena och havsmannen’ (nn), är för det mesta de nordiska folkens gemensamma arv.22
Omkring 1800 lever största delen av Sveriges och Norges befolkning i ett traditionellt bondesamhälle där man om kvällarna berättar om troll och andra väsen. Under ett nytt inflytande ifrån Tyskland, den romantiska Sylphenpoesien, uppstår nordiska dikter om bland annat troll i form av skogs- och vattenandar.23 Två krigs
påverkan förstärker de nordiska folkens nationella känslor starkt, vilket också förstärker tillbakagripandet till folktron.24
Under artonhundratalet uppstår dramatiska trolltexter. Livijn, som anses vara Sveriges första författare som utnyttjade folkmytologins väsen för sceniskt bruk, skrev
‘Völuspa’ blev troligen diktad på 900-talet, de äldsta dikterna förmodligen på 800-talet, möjligen även på 500-talet.
http://www.botkyrka.se/besokare/seochgora/kulturhistoriskaguiden/S %C3 %A4munds-edda; 27 april 2011.
Dikterna som är äldre än från 900-talet blev sannolikt inte författade på Island, utan snarare i Norge.
Alving. 1943. s.15. samt Hägg, G. Den svenska litteraturhistorien. 1996. s.20f.
17 ‘Vavtrudnesmål’ är också känd som ‘Vafþrúðnismál’ på fornnordiska och ‘Vavtrudnes tal’ på svenska, ‘Grimnesmål’ är
också känd som ‘Grímnismál’ på fornnordiska och ‘Grimnes tal’ på svenska, ‘Trymskvadet’ är också känd som ‘Þrymskviða’ på fornnordiska och ‘Kvädet om Trym’ på svenska och ‘Hymeskvadet’ är också känd som ‘Hymiskviða’ på fornnordiska och ‘Kvädet om Hyme’ på svenska. Alving. 1943. s.9ff. samt http://snl.no/Den_eldre_Edda; 31 december 2011.
http://www.archive.org/stream/kortnordiskgude00jessgoog/kortnordiskgude00jessgoog_djvu.txt; 27 april 2011. 18 Swahn. 1984. s.5. samt Alving. 1943. s.17.
19 Schück, H. Warburg, K. Illustrerad svensk litteraturhistoria. Del. 1. Forntiden och medeltiden. 1985. s.196ff
20 Ibid. Den så kallade lägre mytologin, folktron, har dock aldrig lyckats rotas ut helt och hållet. 21 Den beskrev dock inte enbart nordisk mytologi, utan också grekisk mytologi.
Snorri Sturluson respektive Sturlason (±1178–1241), isländsk historiker, mest känd för sina Eddatexter.
Också den danska historikern Saxo Grammaticus (1150–1216) vidarebefordrade många nordiska verk.
Gordon, E.V. An Introduction to Old Norse. 1981. s.17ff.
22 Den blev indelad under ‘trylleviser’, ‘demonviser’ på danska.
http://www.da-net.dk/folkeviSaga.html#3 %29 %20Trylle- %20eller %20d %C3 %A6monviser %20-; 8 oktober 2011. Alving. 1943. s.58f. http://w+ww.biblioteket.stockholm.se/default.asp?id=8227&extras=516592 %2FID; 3 september 2011. 23 Klintberg, af B. Jättar och vättar. 1986:2. s.11. samt Alving. 1943. s.278f.
den romantiska operan Hafsfrun (1806) och den burleska operetten Berggubben (1817).25
Året 1811 grundar tolv män det Götiska förbundet, ett förbund som kommer att få mycket betydelse för forn- och historieforskningen och får folktrons väsen in i strålkastarljuset igen.26 Geijer, en av grundarna, skriver bland annat ‘Skogsbruden’ (1812) och ‘Den lilla
kolargossen’ (1815).27 Sympatisanten Tegnér författar flera dikter för förbundets tidskrift
Iduna, bland dem dikten ‘Jätten Finn’ (±1818).28 Också i nyromantikens ballader möts de
nordiska folktrons väsenden och Sveriges främsta nyromantiker Stagnelius skriver bland annat den korta romansen – ‘ett mästerverk’ och ‘[en av] svenska lyrikens skönaste pärlor’ – Näcken (efter 1821).29
Under artonhundratalets början kommer sagorna på mode. Även om (folk)sagorna måste betraktas som en högst internationell litteraturform är trollet dock figuren som är typisk för den nordiska (folk)sagan.30 Särskilt i Asbjørnsen och Moes nordiska ‘eventyr’
spelar trollet en viktig roll.31 Fastän trollet inte exklusivt förekommer i nordiska sagor
fick trollet dem att bli världspopulära.32 De tyska sagosamlande bröderna Grimm
inspirerar norrmannen Faye till att, hjälpd av bland annat Wergeland, utge Norske Sagn (1833). Verket innehöll bland annat ‘Sæterpigen i Land’ och ‘Manden i Fjeldet’.33 Dansken
Andersen skriver egna ‘eventyr’ som ‘Dødningen’ (1830), ‘Den lille Havfrue’ (1936), samt ‘Nøkken’ (1853) och upptecknar andras sagor.34 Också norrmännen Asbjørnsen och Moe
25 Dessa två dramatiska verk blev för övrigt [länge] otryckta och ospelade. Klintberg. 1986:1. s.12f.
Verken trycktes först 1850 och har därför inte haft någon stor litteraturhistorisk betydelse.
Clas Livijn (1781-1844), svensk tjänsteman, jurist, fängelsereformator och författare. http://litteraturbanken.se/#!forfattare/LivijnC/titlar/RiddarStJoran/sida/218/etext;
http://www.archive.org/stream/nysvensktidskri07geijgoog/nysvensktidskri07geijgoog_djvu.txt; 31 december 2011.
26 Förbundets syfte var ‘att återuppliva de gamla götarnas frihetsanda, manamod (red) och redliga sinne’.
Jätten Finn var dock inte en typisk jätte ur folktraditionen, utan snarare en figur som representerar jättarna i Eddadiktningen. Klintberg. 1986:1. s.14. samt Alving. 1943. s.280.
27 Erik Gustaf Geijer (1783-1847), svensk professor i historia, poet, filosof, författare och tonsättare.
Geijer, E.G. ‘Skogsbruden’ (1812) och ‘Den lilla kolargossen’ (1815), i Geijer, E.G. Dikter. 1922. s.43. resp. s.70.
28 Den götiska romantiska strömningen uppstår för övrigt i Danmark där den representeras av Oehlenschläger och Grundtvig.
Grundtvig, också en folksagosamlare, skriver bland annat Nordens mytologi (1808).
Esaias Tegnér (1782-1846), svensk professor i grekiska, poet och stor kulturpersonlighet.
Jätten Finn var inte en typisk jätte ur folktraditionen, utan snarare en figur som representerar jättarna i Eddadiktningen och en personifiering av det odödliga onda. Klintberg. 1986:2. s.14. samt Alving. 1943. s.280; s.326.
Idunas tionde och sista häfte utkom 1824 och förbundet upphörde i början av 1830-talet. Alving. 1943. s.280.
Den fullständiga titeln är: ‘Nordens Mytologi eller Udblik over Eddalæren for dannede Mænd, der ei selv ere Mytologer’
Swahn, J-Ö. Svenska folksagor. I urval och med inledning av Jan-Öjvind Swahn. 1959. s.8.
http://www.grundtvig.dk/hvem-er-grundtvig/temaer-i-grundtvigs-forfatterskab/den-nordiske-mytologi.html; 1 oktober 2011.
29 Erik Johan Stagnelius (1793-1823), poet, kallad för Sveriges främsta nyromantiker.
Alving. 1943. s.297; s.301. samt Klintberg. 1986:2. s.6; s.14. http://sv.dikt.org/Näcken; 3 september 2011.
30 Swahn. 1959. s.12. samt Moe, Å. Forsmark, K. Hekser og troll.Vardøger, varsler, fabeldyr og spøkelser. 1993. s.69. http://muse.jhu.edu/journals/chl/summary/v003/3.bozanic.html; 12 juli 2011.
31 Moe & Forsmark. 1993. s.69. samt http://muse.jhu.edu/journals/chl/summary/v003/3.bozanic.html; 12 juli 2011. 32 Ibid.
33 Vidare inspirerades dansken Thiele till att utge en dansk sagosamling, Danske folkesagn (1818-23).
Just Mathias Thiele (1795-1874), dansk bibliotekarie, konsthistoriker, folklorist och skald. Andreas Faye (1802-69), norsk präst och folkminnessamlare.
Henrik Wergeland (1808-45), norsk författare som räknas som Norges störta lyriker genom tiden.
Faye, A. Norske Sagn. Samlede og udgivne af Andreas Faye, Lærer ved Arendals Real- og Middel-Skole, og Medlem af det
Kongelige Norske Widenskabers Selskab i Throndhjem. 1833. s.25f; s.35f.
34 Jacob Ludwig Carl Grimm (1785-1863), tysk språk- och litteraturforskare, samt Wilhelm Carl Grimm (1786-1859),
tysk språkforskare och professor. Bröderna Grimm är kända för sina sagor i hela världen.
Ett svenskt motsvarande verk utkom inte. Richard Dybeck (1811-77) utgav dock tidskriften Runa, som innehöll sägen- uppteckningar ifrån flera svenska landskap. Alving. 1943. s.279. samt Beyer, H. Beyer, E. Norsk litteraturhistorie. 1978. s.149.
upptecknar andras sagor och utgiver två trollsagor sagosamlingar under namnen Norske
Folkeeventyr (1841-44) och Norske Huldreeventyr (1845-48.35 Den svenska varianten – den
klassiska svenska sagoboken Svenska Folksagor och äfentyr (1844-49), i vilken bland annat ‘Pojken, som frälste sina bröder ifrån jätten’ återberättas – finns tack vare Hyltén
-Cavalliusoch Stephens.36
Vidare mötes flera trollsorter i Ibsens klassiska drama Per Gynt (1867), en musikalisk pjäs skriven med hjälp av komponisten Grieg.37 Under 1870-talet, en period
som står i tecken av förändring och modernisering, hörs ropet om att akta den gamla nordiska bondekulturen, vilket igen ger uppmärksamhet för bland annat trollet.38
Sveriges ledande kulturpersonlighet Rydberg skriver ‘Skogsrået’ (1876), Fröding, den oöverträffade mästaren i att klä folktrons gestalter, skriver ‘Skogsrån’ (1891),
‘Bergslagstroll’ (1894) och ‘Ett gammalt bergtroll’ (1896) och Lagerlöf skriver om troll i bland annat Gösta Berlings Saga (1891), ‘Bortbytingen’ (1915) och Mårbacka (1922).39
Trollitteraturens popularitetsvågor genom tiden är knuten till populariteten av den nordiska folktron. Under vissa litterära perioder är nordisk folktro ett mer populärt ämne än under andra, som under nyromantikens period i början av 1800-talet, under 1890-talet, samt under den vitalistiska strömningen på 1930-talet.40 Den mytologiska
tråden från såväl högre som lägre mytologi hittas på alla nivåer, från lärd poesi till schlager och visa.41 Vid sekelskiftet mot 1900-talet skiftar trollitteraturen både genre och
målgrupp genom att traditionen att använda folkmytologiska motiv i diktningen avslutas och folktrons väsen alltmer förvisas till barnkammarvärlden.42
1.2 Trollets funktion
Jag undrade varför en författare under skapelsen av en berättelse väljer att använda troll och inte någon annan, mänsklig eller icke-mänsklig, varelse. Om man skulle ta som
http://www.kb.nl/dossiers/andersen/andersen.html; 3 april 2011.
http://www.andersen.sdu.dk/forskning/motiver/vismotiv_e.html?vid=12&id=38; 3 september 2011. 35 http://runeberg.org/svlihist/3.html; http://runeberg.org/authors/asbjorns.html;
http://runeberg.org/authors/moejorge.html; http://www.archive.org/details/norskefolkeoghu00moegoog; 3 september 2011.
Peter Christen Asbjørnsen (1812-85), norsk folklorist och naturforskare.
36 Hyltén-Cavallius, G.O. & Stephens, G. Svenska folk-sagor och äfventyr. Efter muntlig öfverlemning samlade och utgifna.
Första delen. 1844. s.27ff.
George Stephens (1813-1895), engelsk folklorist och fornforskare. Swahn. 1959. s.8.
37 Pjäsen är ett typiskt exempel på den ambivalenta gränsen mellan norsk och dansk litteratur.
Hendrik Ibsen (1828-1906) norsk dramatiker och författare; en av de främsta dramatiker i världshistorien. Edvard Grieg (1843-1907), världskänd norsk kompositör.
http://snl.no/Henrik_Ibsen; http://ibsen.net; http://www.grieg07.no/index.php?page=49&show=50; 3 september 2011. 38 Klintberg. 1986:1. s.18.
39 Viktor Rydberg (1828-95), svensk, bland annat journalist, författare och poet, översättare och kulturhistoriker, som hade ett livslångt, intensivt förhållande med de forntida och medeltida mytvärlderna i västerlandets historia som sysslade med kristna, antika och nordiska myter. Klintberg. 1986:2. s.18f.
Gustaf Fröding (1860-1911), svensk journalist, författare och poet. Klintberg. 1986:2. s.5ff; s.20.
Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf (1858-1940), välkänd svensk författare som vann Nobelpriset i litteratur 1909.
‘Bortbytingen’ ur Lagerlöf, S. Troll och människor. Första samlingen. Stockholm: Albert Bonniers Boktryckeri. 1915. s.12-25. 40 Schön, E. Folklore och litteratur i Norden. 1987. s.7.
hypotes att trollet står för något och har en viss funktion inom berättelsen som bara kan tillskrivas trollet, då skulle det betyda att det fanns bestämda skäl till trollets
användning. Vilka funktioner skulle tillskrivas ett troll, som man inte skulle kunna eller vilja tillskrivas en människa?
Trollet kan stå symbol för någon ond, omänskligt stark, stor och dominerande makt. När någon ska stå symbol för något väldigt ont och negativt, då är det lättare att tillskriva den negativa rollen åt en slags varelse som inte liknar åhörarna respektive läsarna, så att de inte kommer att identifiera sig med den. En sådan funktion passar Eddans troll, där trollet – särskild i texterna om Ragnarök, slutstriden – är antagonisten:
Trollene representerer det onde i verden og kjemper mot alt det gode.43
Det är inte enbart i Eddan som trollet symboliserar ondskan, eller får vara den goda maktens fiende, den rollen får trollet oftast. Också under tiden då kristendomen införs pekas på trollet. Kyrkan anses som allergisk mot trollet och trollet mot kyrkan. ‘Fienden
till kristendomen och det sanna ljuset’ fruktar kyrkoklockornas ljud och prövar antagligen
tysta kyrkoklockorna genom att kasta ‘jättesten’ i riktning av kyrkan, stenar som man fortfarande kan åskåda i kyrkornas närhet.44 Troll och människor har ett förhållande som
karakteriseras av konfrontation och tragisk konflikt.45 Sådant har det varit i många år
och kan det läsas om i många skrivna källor:
Før kjempet de mot gudene. Så kjempet de mot kristenkongene og kirkene.
Deretter mot askeladder og prinsesser. I dag kjemper de mot alt på en gang.46
Människan har en tendens att tillskriva de händelser som inte går att förklaras med login åt högre makter. Särskilt hos bönder kunde man se tydliga tecken på ritualer och offer för att få bättre skörd, större flock, bättre hälsa eller för att bota de som var illamående.47
Mystiska väsenden fick ofta äran att stå bakom något annars oförklarligt.48 Ibland blev
saker och ting tillskrivna gudarna, en särskild gud, eller gårdstomten, andra saker kunde inte ha klarats av någon eller något som inte var enormt och omänskligt stor och stark, vilket lät trollet komma in i bilden.
Enligt Swahn har människan i allmänhet aversion mot troll, även om de i berättelser ofta visas vara generösa, genom att låna ut pengar, guld och brudsmycken.49
43 Ingulstad, F. Solem, S. Troll. Det norske trollets forskrekkelige liv og historie. 1993. s.11.
44 http://www.hildarheygur.dk/?sprog=&side=37606e259ed882d3e66c5dbd35b4ddc0; http://www.promarianne.se/34940647;
http://www.hildarheygur.dk/?sprog=&side=7ea3a5f06dbc6c1bd42828044dab3acd; 18 juli 2011. Swahn. 1984. s.98. 45 Swahn. 1984. s.5; s.53; s.74.
46 Ingulstad & Solem. 1993. s.11.
47 http://www.dagligliv.dk/wm142305; 27 april 2011.
48 http://www.dagligliv.dk/wm142295; 8 maj 2011.
Också kunde de vara mycket hjälpsamma med skörden.50 Många (svenska) sägner
berättar om människor och troll som lever ‘i god grannsämja’.51 Införandet av
kristendomen medför dock den starka aversionen mot de nordiska mytologiska figurerna och kyrkliga figurer och missionskungar som Olav Tryggvason och Olav den hellige försöker kristna (vikinga)folket med järnhand och riktar sin kristliga nit mot trollet.52 På
Island öppnar bland annat biskopen Gudmund Aranson den gode jakten mot trollen, en jakt som skulle förtsättas av många i många fler århundraden.53
Att öppna jakt mot trollet, en varelse som vi nuförtiden ofta betraktar som sagofigur, låter kanske någorlunda märkvärdigt, men folktroväsenden var för det mesta mycket äkta för det nordiska folket. Trollhistorier uppfattades som sanna, inte minst eftersom det ofta vävdes in historiska händelser, så att händelserna kändes äkta.54 Vidare
fanns det mycket som skedde under dagens vardag – och natt – som blev förklarligt genom ett övernaturligt väsens förmedling; trollets existens kändes logiskt. Den ständigt oförutsägbara naturen gav många anledningar till att tro på ett sådant upphov som att ett troll hade hållit hus; stora stenar på en öppen slätt, utifrån ingenting uppstådda stenras med eventuellt medföljande översvämning, och existensen av enorma bergsalar och konstigt formade bergformationer. Dödsfall som inträffade nära vatten som
nuförtiden skulle avfärdas som en olycka, ett mord eller kanske till och med ett självmord, kunde förr i tiden tillskrivas vara under trollets, näckens, havsfruns eller bäckahästens inflytande. Människor som hade gått vilse eller var försvunna hade säkert blivit lurade av en lyktgubbe, eller blivit kidnappade av en bergkärring. Troll, samt en hel del andra enligt vetenskapen inte existerande varelser, tillskrevs att kunna förtrolla människor, så att de antingen inte visste vad de gjorde, eller var tvungna att agera mot sin vilja. Ett utvecklingsstört eller handikappat barn ansågs då vara en bortbyting, en trollunge vars trollmor eller trollfar hade bytt ut deras egna dumma, fula, svartögda trollbarn mot det oftast beskrivna som vackra, kloka, ljusögda och jämt glada och lydiga människobarnet. Psykiskt störande beteenden tillskrevs förr också att vara trollets förvållan; personer som såg osynliga varelser eller uppförde sig påverkad förklarades vara plågade av troll eller något sådant väsen. Även människans fulhet tillskrevs trollet; fula människor skulle vara ättlingar till ett troll.55
50 Schön, E. Vår svenska tomte. Sägner om folktro. 1996. s.94. 51 Klintberg. 1986:1. s.130.
52 Olav Tryggvason (±963-1000) regerades 995-1000 som Norges kung Olav I. http://www.dokpro.uio.no/umk_eng/myntherr/ot.html; 18 juli 2011. Olav (Haraldsson) den hellige (995-1030) (den heliga på svenska) blev Norges kung Olav II under 1015-1028/1030.
http://www.dokpro.uio.no/umk/myntherr/oh.html; 6 juli 2011.
53 Även om intentionen av Olav Tryggvason och Olav den hellige och biskop Gudmund Aranson var att bestrida allt som hade
att göra med nordisk mytologi, fick de dock också trollet in i litteraturen.
Gudmund Aranson den gode (1161-1237), isländsk biskop.
http://no.wikipedia.org/wiki/Olav_den_hellige; http://nl.wikipedia.org/wiki/Olaf_I_van_Noorwegen; http://no.wikipedia.org/wiki/Gudmund_Arasson; 6 juli 2011.
54 Bø, O. Hodne, Ø. Norsk natur i folketru og segn. s.86.
Barn och vuxna blev skrämda med läskiga berättelser om bedrövliga möten med troll och andra mystiska skogs-, vatten- eller bergsbor, inte bara för att underhålla dem, men med målet att få dem att lyssna åt att inte gå där var de inte fick gå. Rädslan som skapades var ett sätt att hålla barnen trygga, att undvika fara, inte enbart på grund av beteendet av dessa varelser – många var ju övertygade över att det verkligen fanns troll, så det sågs som en verklig fara – fast den också kunde stå metafor för naturens faror, själva området, samt de vilda djuren som nordens folk ofta bodde tätt i närheten av.56
Trollet blev alltså använt som förklaring till en hel del andra märkvärdiga händelser som dödsfall, försvinnande, förtrollning, psykisk störande beteende, mentala handikapp, samt kroppsliga handikapp och fulhet.57 Var trollet förr i tiden hade haft funktion som varnare,
bortskrämmare eller förorsakar av oförklarliga fenomen och händelser, har dessa roller nuförtiden dock tappats bort, inte minst på grund av att trollet nuförtiden är hänvisat till sagovärlden. Eftersom trollet betraktas som icke-existerande, tas hot inte på allvar längre. Det blir spännande att se vilka funktioner författarna av de nutida
korpustexterna kommer att använda. Möjligen griper man i nutidens trolltexter tillbaka till gamla tider eller till ett sagoland, för att kunna återuppta de daterade funktionerna åt trollet.
1.3 Trollets identitet
Inom detta delkapitel tas trollets identitet upp, särskilt dess nordiska identitet. Troll finns omskrivna på många språk och i många litterära verk från hela världen, fast för att få fram kännetecken på det nordiska trollet ser jag först och främst på de nordiska
källorna, fast jag också använder en nederländsk källa för se skillnaden. Förutom att se på definierandet av trollet i ordböckerna ska jag också titta på själva trollet, dess
utseende och karaktär och var det bor. Flera norska och svenska verk användes för att se på definitionerna (jfr. bilaga 5). Ett sammandrag av definitioner om troll ur den svenska ordboken Nordstedts stora svenska ordbok,58 den norska ordboken Bokmålsordboka(2005)
och den nederländska ordboken Groot woordenboek van de Nederlandse taal (2005) finns nedan. Källorna beskrev [lands]trollet som:
en människoliknande men ful, klumpig och enfaldig sagofigur som tro(dde)s leva i otillgängliga skogs- eller bergstrakter och som vanligen uppfattades som
fientlig mot människor (...)59
56 http://www.dagligliv.dk/wm142261; 8 maj 2011.
57 http://www.dagligliv.dk/wm142295; 1 augusti 2011.
58 Dataprogrammet Skribent 2.0 användes.
stygt, sterkt og som regel farlig, men dumt og godtroeende menneskelignende
vesen som bor i skog el. Berg (...) stygg, ekkel, slem eller farlig person (eller dyr)60
trol (geen afbreking), de (m.); -len; trolletje, (1837) <Oudnoors troll vgl. troel
(monster, demon), 1. (noordse mythologie) (boze) geest, synoniem: demon (...)61
Enligt de nordiska källorna var ett troll en ful, motoriskt störd, enfaldig, stygg och ofta även farlig figur. Båda definitionerna talar om människoliknande figurer, vilket kan läsas som att sagofiguren respektive skogs- eller bergväsendet inte skulle vara mänsklig(t). Både det norska och det svenska trollet bor i skogen eller i respektive på berget. Enligt litteraturen är det både enormt stora och väldigt små troll och kan de ha mycket varierande utseende och karaktär.62 Den svenska definitionen hänvisar trollet mot
sagovärlden, där den norska definitionen talar om ett skogs- eller bergväsen, utan att säga något om dess (icke-)existens. Den nederländska definitionen hänvisar trollet till den nordiska mytologin och betraktar trollet därför som ett mytologisk, icke-existerande väsen.
Den icke-nordiska källan ger information om trollets möjliga nordiska identitet; enligt den nederländska definitionen tillhör trollet den nordiska mytologin och skulle ordet härstamma från gammalnorska, vilket två gånger pekar i riktningen av att trollet är av nordiskt ursprung.
Gammaltrollens ålder mättes ofta i ekskogar; unga troll hade endast sett tre ekskogar växa upp och ruttna ner, medan gamla hade sett minst sju sådana kretslopp.63
Stortroll kunde ta jättesteg över sjö och hav och småtroll som vättar var sådant liten att de kunde bo under en bondgårds golv eller i gården.64 Pysslingarna kunde göra sig
osynliga genom att bära en ‘fallehatt’ och på det sättet objudna blanda sig bland gästerna när det var fest och stjäla och äta så mycket mat som de orkade.65 Också större troll tog
gärna på sina ‘duldehattar’ som gjorde bäraren osynlig.66
Troll kunde bo ensamma eller i en grupp, fast de flesta bodde tillsammans i stora familjer.67 Många troll hade flock och åkrar, fastän det inte alltid berättas om det i
berättelserna.68 De kunde bo överallt – på land och i vatten, bland människor och
isolerade i en egen värld – och kunde leva ett primitivt liv, men även ett modernt liv. Troll kunde bosätta sig i berg, som t.ex. i ‘Hur det gick när trollen försvann’ (1970), i
60 Wangensteen, B. Bokmålsordboka. Definisjons- og rettskrivningsordbok. 2005. s.1081.
61 Den Boon, T. & Geeraerts, Dirk. Groot woordenboek van de Nederlandse taal. 2005. [elektronisk exemplar] 62 Swahn. 1984. s.20.
63 Schön. 1986. s.72.
64 Ordet vätte hade en mycket bredare betydelse under forntiden, då det användes om övernaturliga väsen och gestalter i
allmänhet; ordet användes till asar och vaner och jöttar och dvärgar. Också forntidens alfer var ett slags vättar, som kunde vara både goda och onda.Schön. 1986. s.57.
65 Schön, E. Älvor, vättar och andra väsen. 1986. s.56f.
66 En ‘fallehat’ eller ‘duldehatt’ är en ‘tryllehat’ på danska, ‘huldehat’ på norska, ‘huldarhöttr’ på islandska. Swahn. 1984. s.76.
klippgrottor i skogen, som t.ex. i ‘Bortbyttingarna’ (1973),i hålor, som t.ex. i ‘Drottningens halsband’ (1973),helt och hållet under jorden, som t.ex. i ‘Skinnpåsen’ (1973),i sin egen värld(sdel) Jotumheimen, som t.ex. i ‘Völuspa’ (<1270) eller i en (annan) trollvärld, som i ‘Sagan om stortrollen och Vill-Vallemaran’ (1951).69 Också kunde troll bo under vatten,
som i Lille-Draugen (2007), i en tand, som i Karius och Baktus (1949) och i stort sätt överallt.70 De troll som var ungefär lika stora som eller mindre stora än människor kunde
också bosätta sig i människohus, vilket var fallet i ‘Hur det gick när trollen försvann’ (1970) och Tambar er et troll (2010).71 Det fanns dagtroll, som i ‘Hur det gick när trollen
försvann’ (1970) och nattroll, som i ‘Trollet och solstrålen’ (1970).72 Också var det ofta
något speciellt med hjärtat. Det var ofta mycket stort och skyddat. Vissa troll kunde leva utan att hjärtat fanns i kroppen. I ‘Jättens hjärta’ (1970) var den gömd en mil östan om solen och en mil västan om månen, på en ö i ett slott, som man bara hade tillgång till genom en nyckel som i sin tur var gömd i ett ägg som en i dammen inom slottets murar simmande anka hade i näbben.73
Hyltén-Cavallius antydde troll som ett skogsfolk, främmande till språk, seder och religiösa föreställningar och trollet som ‘en liten vext’, med ‘gnällande stämma’, ‘skygget
men tillika listigt lynne’ som klädde sig i gråa skinnkläder, med en liten röd pinhätta på
huvudet.74 Det hade ofta god hörsel. Öronen beskrevs och avbildades ofta som relativt
stora och spetsiga.75 Troll behövde inte vara mycket avvikande ifrån människan, fast
deras benbyggnad var synnerligen robust jämfört med människans.76 Det finns fula och
vackra, magra och feta, korta och långa, unga och gamla troll.77 Svenska troll är
antagligen mer klumpiga och fientliga mot människor där det i Norge är deras dumhet, fulhet och lättlurenhet som är mer påfallande. Troll så stora som kyrkor var för det mesta norska och inte svenska.78 Vissa påstod att trollfolket var en egen icke-mänsklig och egen
sort, andra att människan och trollet var besläktade. Hur som helst kunde de bete sig mycket mänskliga; troll kunde både tjata på och skämma bort sina barn och anställa barnflickor åt trollbarnet, som t.ex. i ‘Trollet och solstrålen’ (1970).79 Sexuella kontakter
mellan människor och troll var både mycket vanliga och högst fertila och ledde på denna
69 Bohman, B. ‘Hur det gick när trollen försvann’, i Jonsson, E. (red.). Bland tomtar och troll. Sextiotredje årgången. 1970. s.99-117. Nyblom, H. ‘Bortbyttingarna’, i Jonsson, E. (red.). De bästa sagorna ur bland Tomtar och troll. 1973. s.23-1.
Wahlenberg, A. ‘Drottningens halsband’, i Jonsson. 1973. s.81-95; Wahlenberg, A. ‘Skinnpåsen’, i Jonsson. 1973. s.43-58. NN. ‘Völuspa’, i Codex Regius. ±1270.
Graner, C. ‘Sagan om stortrollen och Vill-Vallareman’, i Strömgren, E. Bland tomtar och troll. 1951. s.9-34. 70 Egner, T. Karius og Baktus. 1995.
71 Bohman. 1970. s.99-117; Bringsværd, T.Å. Tambar er et troll. 2010.
72 Bohman. 1970. s.99-117; Bergman, H. Trollet och solstrålen’, i Jonsson. 1970. s.99-117. 73 NN. ‘Jättens hjärta’, i Jonsson. 1970. s.67-80.
grund också till halvtroll, kvartstroll och blandningar.80
I Skandinavien har trollet i hög grad förmänskligats.81 Äldre tiders troll hade ofta
långa och vackra svansar medan yngre tiders troll sällan hade svansar, eller gömde dem.82 Svans och kraftig kroppsbehåring förblev dock de typiska landstrollkännetecken
som avslöjade trollet som begav sig bland människor.83 Troll, särskilt bortbytingar,
beskrevs ofta ha markanta, mörka och gnistrande ögon och många troll bodde i grottor och hålor i skogen eller i respektive på berget. Drag som kunde avslöja halv- och kvartstroll var att de kunde ha örontofsar, buskiga, hopvuxna ögonbryn, breda, något tillplattade näsvingar, framskjutande panna och framträdande ögonbrynsbågar, samt svagt profilerad snorränna, bullig underläpp, mycket kottiga och lätt prognatiska läppar.84 Kvinnliga troll avslöjades genom sin svaghet för pråliga, primitiva smycken.
Trollfolket fick många benämningar, varav ‘troll’ och ‘jätte’ respektive ‘jætte’ är de mest vanliga. Nedan ett citat ur Ordbog over det norske folkesprog (2000) som också talar om andra trolltyper. Inte alla troll är nämligen landstroll:
Troll, n. 1) Trold, Uhyre, fabelaktigt Væsen. G. N. tröll. Ordet anvendes ogsaa paa Mennesker og bekjendte Dyr med Begreb af en usædvanlig Haardførhed, Graadighed, Arrighed og lignende f. Ex. D’æ Troll te Hest Troll te Kar eit Troll te
eta o.s.v. – 2) Sødyr, Bløddyr, levende Skabninger i Vandet især saadanne som
have en usædvanlig Skikkelse og ikke ere bekjendte under noget eget Navn. Hertil Korstroll, Toknetroll, Rovetroll og fl. (I svenske Dial. troll, Krybdyr). – (...)85
Denna källa talar om något nytt jämfört med de andra källorna, nämligen om troll i vattnet, här kallade ‘Sødyr’ och ‘Bløddyr’. Vattentrollet kunde vara den varelse som också antyddes med ‘Sødyr’ eller ‘Bløddyr’, fast ett ‘Sødyr’ eller ‘Bløddyr’ var inte alltid ett troll. Några källor kallade en viss figur för synonym där andra källor inte gjorde det. Särskilt när man ser på text i översättning är det svårt att säga om en viss figur redan fanns på målspråket, eller om den byttes ut till en motsvarande, redan känd figur. Det finns många berättelser om vattenmonster och stora vattenvarelser, både i och utanför Norden. Ett känt icke-nordisk exempel är Loch Ness-djuret, respektive –monstret, den skotska Nessie, som för övrigt förmodas vara en evoluerad plesiosaurus, en dinosaurie, om Nessie skulle finnas, och därför inte kan räknas som en trolsk figur. Också finns många berättelser om lindormar, ett väsen från nordeuropeisk folktro, som ibland även fick ha ben.
80 Swahn. 1984. s.7. 81 Ibid. s.25. 82 Ibid. s.20. 83 Ibid. 84 Ibid. s.22f.
ormen, Jörmungandr, är en sådan lindorm.86
Som tidigare nämnd kan troll utseende- och karaktärsmässigt variera väldigt mycket. För att kunna säga något om det nordiska trollet måste de dock kunna jämföras. Utifrån trollets många egenskaper extraherades tre drag som förekom påfallande ofta hos det nordiska trollet. Typiska nordiska landstrollkännetecken blev att a) ha svans och antingen kroppsbehåring eller mycket hår, att b) ha markanta, gnistrande ögon och att c) bo i en grotta respektive håla i skog eller berg.
Bland korpustexterna befann sig också en text om vattentroll och landstrollets drag gäller inte det nordiska vattentrollet. För att också kunna analysera vattentroll översattes de typisk nordiska landstrollkännetecknen till typisk nordiska
vattentrollkännetecken. Typiska nordiska vattentrollkännetecken blev att a) ha en svans respektive stjärt och antingen kraftig kroppsbetäckning eller mycket hår, och b) ha markanta, gnistrande ögon och c) bo i en grotta respektive håla nära eller under vattnet.
86 Jörmungandr tillhörde för övrigt jättesläkten.
2 Barnlitteratur i Norden och Nederländerna På grund av undersökningens korpus som innehåller barnlitterära texter ska jag gå in på barnlitteraturen och bilderböckerna. Kapitel två ger en beskrivning av barnlitteratur utifrån norskt (2.1.1), svenskt (2.1.2) och nederländskt perspektiv (2.1.3) och introducerar genren bilderboken (2.2) samt undergenren, den berättande bilderboken (2.2.1).
Kapitlets syfte är tvetydigt. Å ena sidan vill jag gärna få veta mer om de tre nationernas barnlitteratur och om undergenren (berättande) bilderböcker, och å andra sidan vill jag också se på barnlitteraturens särdrag i syfte att få fram möjliga svårigheter och anmärkningar åt undersökningens resultat när det gäller bokfigurernas funktion och identitet.
2.1 Perspektiv på barnlitteratur
2.1.1 Barnlitteratur sett ur norskt perspektiv
Begreppet barnlitteratur används synonymt med barn- och ungdomslitteratur i Norge och omfattar litteratur åt alla barn, från småbarnet till ungdomar i övergång till vuxen
ålder.87 Definitionen som används i Norges nyaste bok om barnlitteraturhistoria Norsk
barnelitteraturhistorie (2009) om barnlitteratur säger att barnlitteratur är:
litteratur skriven og utgitt for barn88
Oftast är barnboksförfattaren en vuxen och läsaren ett barn, vilket ger en skillnad mellan författarens och läsarens encyklopedi eftersom den vuxna personen inte enbart har andra erfarenheter än barnet, men också flera erfarenheter.89 Barnlitteratur är skriven för
barnläsaren och har nästan alltid varit pedagogisk på ett eller annat sätt.90 Författaren
försöker att skriva om barnets intressen. Därför är barnbokens centrala figurer ofta barn eller barnliknande väsenden.91 Också adapterar författaren texten (o)medvetet till
läsarens – förmodliga – kompetenser; dennes läsnivå och pedagogiska nivå.92 Townsend –
vars indelning togs upp i Norsk barnelitteraturhistorie – kallade barnboksförfattare som skrev med barnet och dess utveckling som utgångspunkt för ‘child people’ och de som satte själva texten och den estetiska upplevelsen i centrum för ‘book people’.93
Utifrån norskt perspektiv är barnlitteratur en del av barnkulturen och blir den
87 Birkeland, T. Risa, G. Vold, K. B. Norsk barnelitteraturhistorie. 1997. s.9. 88 Birkeland, T. Risa, G. Vold, K. B. Norsk barnelitteraturhistorie. 2009. s.11. 89 Mjør, I. Birkeland, T. Risa, G. Barnelitteratur – sjangrar og texttypar. 2000. s.142. 90 Bache-Wiig, H. Nye veier til barneboka. 1997. s.28.
91 Bache-Wiig. 1997. s.18.
92 Skyggebjerg, A. et al. Nedslag i børnelitteraturforskningen 2. 2001. s.142f. samt Bache-Wiig.1997. s.18.
93 John Rowe Townsend (f 1922), brittisk författare och akademiker som införde en indelning av barnbokförfattare i
formad av samtiden och samhället den är skapad i.94 Inte förrän man förstod att ‘att få
vara barn’ var viktigt för resten av ens liv, fick barndomen och litteratur riktad mot barn betydelse. Första tecknet på en norsk litteratur för barn visade sig på 1700-talets slut då idén att skaffa barn en egen litteratur uppstod med upplysningstankarna. Innan dess skrevs det inte direkt åt barnet och var barnens läsning för det mesta religiöst läsestoff.95
1700-talets barnboksförfattare var ofta pedagoger, så att som en logisk följd deras alster blev moraliska, vilket var fallet med den moralistiska berättelsen, fabeln och ‘eventyret’, eller pedagogiska, vilket var fallet med barnets ‘leseboka’. Också medeltidens ‘folkbøkene’ som innehöll romantik, hjältesagor och äventyr, samt berättarstoff som förr i tiden
förmedlades muntligt – liksom de tidigare nämnda historierna, visorna och sångerna – bearbetades till barnlitteratur.96
Liksom den första norska barnboken, Lømmeboken for børn (1798), av
Stephanson – som endast kallas den första norska barnboken eftersom den blev tryckt och utgiven i Norge av en norsk och namngiven person – var barnlitteraturen i början av 1800-talet en blandning av belärande, pedagogiskt och underhållande läsestoff.97 Fram till
1850 var barnlitterära texter oftast skrivna av vuxenboksförfattare, som inte enbart ville roa barnet men också uppdraga det något.98
Danmark och Norge var på den tiden fortfarande så sammanknippade att marknaden sågs som en och gränsen mellan dansk och norsk barnlitteratur var väldigt suddig.99 I tidsperioden efter separationen med Danmark, mellan 1814 och 1850, vaknade
intresset för att skaffa norska barn en egen, norsk barnlitteratur på riktigt.100 Tidskrifter
för barn infördes strax efter 1850 och under 1850-70-talet fick barn även egna, för det mesta kvinnliga, författare som skrev utifrån ett didaktiskt perspektiv.101 Omkring 1890
uppstod pojk- och flickböckerna, i vilka barnperspektivet infördes senare.102
Även om man hade önskan att göra en egen norsk barnlitteratur borde all litteratur på den tiden – och tidigare – ses i europeisk kontext; att antyda vad som var norsk och vad som var utländsk litteratur gick egentligen inte. Utländsk litteratur i form av översättningar var, till följd av det begränsade norska språkområdet, mycket viktigt för den norska (barn)litteraturen. Översättningarna till norska gjordes oftast från tyska eller engelska och under den första halvan av 1800-talet också från franska.103
Där Norges barnboksutveckling förr hade gått i ungefär samma takt som den
94 Mjør., Birkeland & Risa. 2000. s.12f.
95 Hagemann, S. Barnelitteratur i Norge inntil 1850. 1965. s.9f. samt Birkeland., Risa & Vold. 2009. s.15ff. 96 Birkeland., Risa & Vold. 2009. s.16f.
97 Willum Stephanson (1762-1816), norsk författare.
98 Birkeland., Risa & Vold. 2009. s.28. 99 Ibid. s.18; s.37f.
100 Hagemann, S. 1965. s.9.
101 Birkeland., Risa & Vold. 2009. s.34; s.29. 102 Ibid. s.36, s.41ff.
europeiska barnboken, kom Norge att ligga efter i denna utveckling, tills det efter 1890 uppstod en ny generation av författare som hade skrivning som yrke.104 Dessa
yrkesförfattare skrev oftast både vuxen- och barnlitterära verk, vilket gjorde skillnaden mellan barn- och vuxenlitteraturen, som under tiden hade vuxit sig större, mindre stor.105
Perioden dominerades av den realistiska berättelsen, små uppväxtromaner och barndomsminnen.106
1800-talets slut var en omformningstid i Norge, en tid av industrialisering,
jordbruksmodernisering, utvandring och införande av ett nytt klassystem; det var mycket på gång. Skolor blev byggda och många fler barn fick därmed tillgång till läsundervisning, vilket i sin tur förorsakades ett stort behov av (barn)litteratur på deras egna norska mål. Detta behov resulterade i grundandet av flera norska institutioner för barnlitteratur, där barnlitteraturen fick sin plats mellan den pedagogiska och den litterära institutionen.107
‘Folkebiblioteket’ grundades för att upplysa norrmännen. Med införandet av skolbibliotek uppstod en stor barnboksmarknad utanför skolmarknaden, vilket i sin tur gav större möjligheter åt (norska) barnboksförfattare. Också spelade bibliotekens ‘Centralstyre’ en stor roll för inventeringen och kategoriseringen av de norska skolboksamlingarna.108
Barnets fackbok introducerades som supplement till läroböckerna.109 Biografin,
reseskildringen och den historiska berättelsen introducerades, alla egna genrer som kunde ses som varianter av samma boktyp i vilken det personliga momentet stod centralt.110 Också barnpoesi och bilderboken introducerades.111 Norges första bilderbok
var Holsts Norsk Billedbog for Børn (1888).112 Den blev en bilderbok med dikter på
dialektfärgad norska som var menad som en nationell bilderbok för att ge barn en estetisk upplevelse. Bilderboken följdes av många fler och har under de senaste trettio åren
expanderad, särskilt på grund av innovationer inom tryckteknik som kom under 1970-talet.
Under resten av 1900-talet ser vi en kontinuering av differentiering och
specialisering av barnlitteratur till olika genrer och åt olika målgrupper. Traditionen med norska författare som författare till böcker både för barn och vuxna fortsattes.
Barnlitteraturen fick recensenternas uppmärksamhet och det började komma öppen diskussion om barnböcker på radio, teve och i tidningar och tidskrifter. Också såg flera artiklar, tidskrifter och flera böcker om (barn)böcker dagsljuset. Barnboken prissattes
104 Bache-Wiig, H. Norsk barndom i to etapper. 1999. s.7. 105 Birkeland., Risa & Vold. s.40.
106 Ibid. 107 Ibid. s.40f.
108 Hela Centralstyrets namn var ‘Centralstyret for de norske folkeskolers barne- og ungdomsbiblioteker’.
Birkeland., Risa & Vold. 2009. s.72. 109 Ibid. s.80.
110 Ibid. s.80ff. 111 Ibid. s.84.
mer i takt med att barnkulturens värde ökade. Därtill har barnboken med introduktionen av stipendier och pristävlingar blivit ännu mera attraktiv, en utveckling som inte enbart begränsade sig till Norge; situationen i Sverige och Nederländerna var liknande.
2.1.2 Barnlitteratur sett ur svenskt perspektiv
På barnlitteratur kan man se från olika synvinklar; antingen ser man på den som en litteratur skriven för barn, eller som en allmän litteratur som råkar läsas av barn.113
Barnens läsning innehåller nämligen inte enbart barnlitteratur, men också vuxenlitteratur eller gemensam litteratur.114 Barnlitteratur skiljer sig från
vuxenlitteratur genom dess adresseringsinriktning. Litteratur riktad mot den unga läsaren kräver att texten, textens form och innehåll, blir anpassad efter läsförmåga, mogenhet och behov hos den unga läsarpubliken.115 Den vuxna författaren kommer inte
enbart att (vara tvungen att) adaptera texten till den nivån han eller hon tycker vara passande, men också ämnet; den skriver om det den tror att barnen tycker är roligt.116
Det finns en stark och långvarig tradition som hävdar att barnlitteratur ska vara mera moralisk än vuxenlitteratur, just för att den vänder sig till barn. Barnlitteratur får inte handla om vad som helst eftersom barnets erfarenhet är begränsad och barnet därför måste skyddas och styras. Barnböcker är för det mesta mindre allomfattande, mångsidiga och komplexa än vuxenböcker. Barnlitteraturen består av berättelser som inte bara är berättelser för barn, men i tillägg ofta också är berättelser om barn, ofta illustrerade och skrivna i avsikt till att bli upplästa.117
Barnlitteratur ska inte endast läsas och godkännas av barn, men ska först och främst läsas och godkännas av vuxna. Det är vuxna som ska tycka om boken, som ska publicera den, köpa in eller låna den och läsa upp den för barnet. Det är också vuxna som bestämmer vilken bok som är värd att översätta eller att använda i klassrummet. En barnbok måste därför gå igenom många vuxnas bedömning innan den får läsas av ett barn.
Inte all barnlitteratur är dock skriven av vuxna. Vid sidan av barnlitteraturen producerad av vuxna finns det också en litteratur som produceras av barn och liksom barn kan producera litteratur kan de också tradera den. Skillnaden mellan barnlitteratur
för och av barn är att litteraturen skriven för barn produceras och sprids, och ‘barnens
litterära lore’, den litteraturen som är skriven av barn, för det mesta enbart sprids.118
113 Oittinen, R. ‘No Innocent Act. On the Ethics of Translating for Children’ i Van Coillie, J. & Verschueren, W.P.
Children’s Literature in Translation. Challenges and strategies. 2006. s.25.
114 Klingberg. 1972. s.20.
115 Hallberg, K. Läs mig - sluka mig! En bok om barnböcker. 1998. s.10. 116 http://urplay.se/163451; 27 april 2011.
Fastän barnlitteratur har blivit given många olika definitioner är den mest vanliga och mest pragmatiska definitionen av barnlitteratur som används i Sverige att barnlitterära texter och därmed barnlitteratur är:
texter som skrivits, bearbetats eller utgivits för barn119
Den svenska definitionen omramar den norska definitionen, fast utbreder den genom tillägget av ordet ‘bearbetats’. Vid första tanken blev definitionen därmed mera komplett, mera utförlig och bättre, fast den svenska definitionen visade sig vara mindre bra än den norska definitionen. Grunden till det ligger vid tilläggets flertydlighet. Om man ser på bearbetning av text som att översätta barnlitterära texter, då är tillägget ‘bearbetats’ passande. Den litterära händelsen där man skapar en ny värld för barnet som annars inte skulle vara tillgänglig är en mycket viktig händelse. Att svenskarna tillade ‘bearbetats’ på grund av någon likande tanke är mycket förståeligt. Fast, om översättaren gör sitt jobb väl, då motsvarar den översatta barnlitterära texten originalets karakteristik och passar texten definitionen om barnlitteratur automatiskt. Det skulle i grunden betyda att tillägget inte behövs för översättningar. I situationen där texten bearbetas till en annan slags text, och målgruppen ändras från barn respektive ungdom – som bland annat hände då latinska texter översattes till medelnederländska (jfr. 2.1.3) – då är tillägget om
bearbetning inte passande. Detta är mycket möjligt grunden till varför definitionen på norska är som den är och inte har tillägget som man har med på svenska. Att ‘bearbetats’ inte finns med i den norska definitionen behöver nämligen inte betyda att norrmännen har glömt bort bearbetningar, och inte heller att de utesluter dessa barnlitterära texter i översättning. Att tillägget inte togs med i norska definitionen kan även peka på en annan åsikt om vissa bearbetade texter; att de texter som ursprungligen inte blev skrivna för barn men bearbetades åt dem inte bör tillhöra barnlitteraturen. Hur som helst har den svenska definitionen tillägget, vilket – enligt definitionen – betyder att de också ser vuxentexter som bearbeta(de)s åt barnet som litteratur.120
Barnlitteratur ses i Sverige som ett självständigt (forsknings)ämne, eftersom barnlitteratur, barnkultur och hela barndomen anses vara mycket viktig i Sverige.121
‘Varför tycker man i Sverige att barndom, barnkultur och barnlitteratur är så viktig?’ var något som jag undrade över. En av Sveriges främsta barnboksförfattare, Astrid Lindgren, citerade ett enligt mig mycket passande citat av Greene:122
Det som vi läser som barn påverkar våra liv, vårt sätt att leva, mer än alla
119 Andersson & Druker. 2008. s.7.
120 Den svenska definitionen stämmer dock inte överens med den enligt Klingberg allmänna åsikten att den västeuropeiska
barnlitteraturen inte börjar förrän under 1700-talet. Det finns antagligen flera åsikter.
121 Furuland & Ørvig. 1990. s.16.
