Kvinnans kläder och knappar
Två svenska författarbiografier över
Fredrika Bremer
Kvinnans kläder och knappar
Två svenska författarbiografier över Fredrika Bremer
En biografisk och kvinnolitteraturhistorisk undersökning
Karina Smits
studentnummer: 1264877
Masteruppsats
Scandinavische Talen en Culturen Rijksuniversiteit Groningen Handledare: dr. Petra Broomans Andra läsaren: dr. Janke Klok
Innehållsförteckning
s.
Inledning 1
Kapitel 1 Biografi 8
1.1. Biografi som genre 8
1.1.1. Definition 8 1.1.2. Olika sorter 10 1.1.3. Olika indelningar 11 1.1.4. Genre 12 1.2. Biograf 14 1.2.1. Biografens verksamheter 14 1.2.1.1. Samla information 15 1.2.1.2. Selektera 16 1.2.1.3. Tolka 18 1.2.1.4. Komponera 18 1.2.2. Krav på biografen 19 1.2.2.1. Inlevelseförmåga 19 1.2.2.2. Kritisk 20 1.2.2.3. Texttolkning 21 1.2.2.4. Återgivning 22 1.2.2.5. Objektiv 22 1.2.2.6. Medvetenhet 22 1.2.3. Biografens hållning 23
1.3. Litterära verk som biografens informationskälla 24
1.4. Biografins utveckling i Sverige 26
Kapitel 2 Kvinnor på det litterära fältet 35
2.1. Kvinnors historia 35
2.1.1. Kvinnors position 35
2.1.2. Kvinnorörelsen 37
2.2.1. Den litterära offentligheten 39 2.2.2. Att skriva om kvinnliga författare 41
2.2.2.1. Litteraturhistorier 41 2.2.2.1.1. Uppmärksamhet på 41 kvinnliga författare 2.2.2.1.2. Nutidens uppmärksamhet 43 på kvinnliga författare 2.2.2.1.3. Frånvarons förklaring 45 2.2.2.2. Kvinnors frånvaro på andra 46
litterära områden
2.2.2.3. Kvinnor skriver om och för 49
kvinnor
Kapitel 3 Metod och korpus 52
3.1. Metod och modell 52
3.1.1. Metod 52
3.1.2. Modell 53
3.2. Korpus 59
Kapitel 4 Analys 61
4.1. S. L-d Adlersparre och Sigrid Leijonhufvud – 61
Fredrika Bremer. Biografisk studie I-II (1896)
4.1.1. Tillkomst 61
4.1.1.1. Biografer 61
4.1.1.2. Källor 65
4.1.1.3. Årtal då biografin publicerades 67
4.1.2. Text 67
4.1.2.1. Liv 67
4.1.2.2. Verk 75
4.1.2.3. Kontext 79
4.2. Carina Burman – Bremer. En biografi (2001) 85
4.2.1. Tillkomst 85
4.2.1.1. Biografer 85
4.2.1.2. Källor 87
4.2.1.3. Årtal då biografin publicerades 90
4.2.2. Text 91
4.2.2.1. Liv 91
4.2.2.2. Verk 100
4.2.2.3. Kontext 106
4.2.2.4. Värderingar 109
4.3. Jämförelse mellan de två biografierna 111
Kapitel 5 Slutsats 119
Kapitel 6 Epilog 128
Kapitel 7 Sammanfattning 130
Kapitel 8 Sammanfattning på nederländska/Samenvatting in het 137 Nederlands
Litteratur 144
Inledning
Den nederländska ‘Boekenweek 2011’ som ägde rum mellan den 16 och 26 mars hade som ämne: “Curriculum Vitae – Geschreven portretten” (“Curriculum Vitae – Skrivna porträtt”).1
Medierna, museer och bokhandlare ägnade mycket uppmärksamhet åt detta ämne, det fanns utställningar, föredrag och debatter.2 Författaren och journalisten Annejet van der Zijl (f. 1962) valdes på samma tid som gästförfattare för
Rijksuniversiteit Groningen under höstterminen 2011. Hon tog hand om ett antal
offentliga föredrag och en rad seminarier. Van der Zijl har skrivit två biografier själv och berättade bland annat om hur en levnadshistoria blir slutligen en bok och kan nå en bred publik.3
Ovanstående är två av de många indikationer för att det går bra för biografin. På internetsidan av ‘Boekenweek’ sägs även att genren har genomgått en glansperiod det sista decenniet.4 Det är tal om ett ökande intresse för genren. Antalet biografier som skrivs varje år genomgår oerhörd uppgång. Biografier över författare, sångare, idrottare, presidenter och även presidenters hustrur faller i ögonen när man kommer in i en
godtycklig bokhandel.
Bredvid mängden av biografier som publiceras, ökar intresset för teorin om biografin. Det framgår av de många böckerna, föredrag, seminarier och akademiska konferenser i vilka det uppmärksammas till exempel genrens teori, praktik och historia.5 Också antalet institut som tillskriver priser och försträcker subventioner och uppdrag är på frammarsch.6 Jag tyckte därför att biografin som genre skulle kunna inta en
intressant del av min masteruppsats.
I min bacheloruppsats har jag undersökt vissa aspekter ur Selma Lagerlöfs
1 ‘Boekenweek’ är en vecka med olika aktiviteter för att främja bokläsandet. Den organiseras av ‘de
Stichting Collectieve Propaganda van het Nederlandse Boek’ (CPNB) sedan 1932. Varje år har veckan ett annat tema. Se för mer information http://web.cpnb.nl (sista besök: den 28 mars 2012).
2 http://www.boekenweek.nl/activiteiten.html (sista besök: den 10 mars 2011).
3 http://www.rug.nl/corporate/nieuws/archief/archief2011/nieuwsberichten/o043_11 (sista besök: den 14
mars 2011).
4
http://www.boekenweek.nl/thema.html (sista besök: den 10 mars 2011).
5 Kaplan, J., “A Culture of Biography”, i Salwak, D. (red.), The Literary Biography. Problems and
solutions, Macmillan Press Ltd, Basingstoke och London, 1996, s. 3 och Rosengren, H., “Människan
är inte en ö – men en halvö”, i Svenska Dagbladet, den 8 september 2009, via
http://www.svd.se/kultur/understrecket/manniskan-ar-inte-en-o-men-en-halvo_3483769.svd (sista besök: den 18 april 2012).
6 Korteweg, A., “Woord vooraf”, i Anthierens, J., et al., Aspecten van de literaire biografie, Kok Agora,
(1858-1940) liv. För det fick jag bland annat undersöka vad som har skrivits om henne i olika litteraturhistorier ur olika tider. Påfallande var att det fanns litteraturhistorier som ägnade få uppmärksamhet åt kvinnliga författare. Och det var fallet inte så länge sedan. Elisabeth Møller Jensen (f. 1946) hävdar i Nordisk kvinnolitteraturhistoria band 1 I
guds namn (1993) att litteraturvetarna Lars Lönnroth (f. 1935) och Sven Delblanc
(1931-1992) i Den svenska litteraturen (1987-1990) reserverade 92% av det totala utrymmet åt manliga författare och bara 8% åt kvinnliga författare.7
Att även de mest framgångsrika kvinnliga författarna länge har varit osynliga i bland annat litteraturhistorier har att göra med kvinnors underordnade position i samhället som länge har varit vanligt. Att kvinnor får en akademisk utbildning och får rösta är självklart nuförtiden. Men det har länge varit otänkbart. Kvinnor har varit länge underordnade män. Kvinnans plats var hemma hos barnen. Det offentliga området och dess maktställningar dominerades av män. Beträffande denna delning mellan det privata och det offentliga området är den tyske filosofen och sociologen Jürgen Habermas (f. 1929) nämnvärd. Han blev framför allt känd för sin teori om borgerlig offentlighet som han behandlar i Strukturwandel der Öffentlichkeit. Untersuchungen zu einer Kategorie
der bürgerlichen Gesellschaft (1962). Enligt honom uppstod i och med den
framväxande borgarklassen under 1700-talet en ny samhällssfär utanför statens kontroll, som uttrycktes via bland annat tidningar och salonger och i vilken individer kunde utbyta synpunkter och kunskap.8 Dessutom hänvisar jag till den engelska
socialhistorikern Leonore Davidoff (f. 1932) och konstvetaren Anna Lena Lindberg (f. 1939) som har skrivit olika verk om dessa privata och offentliga sfärer utifrån ett könsperspektiv.9
Under 1800-talet började kvinnor ställa krav på att deras villkor skulle förbättras. Såväl litteraturvetaren Margaret H. McFadden som Anna Nordenstam (f. 1965) påpekar i deras Golden Cables of Sympathy. The transatlantic Sources of
7 Møller Jensen, E., “Inledning”, i Møller Jensen, E. (red.), et al., Nordisk kvinnolitteraturhistoria, band
1 I guds namn, Förlags AB Wiken, Höganäs, 1993, ss. 12-13.
8
Lundström, C., Fruars makt och omakt. Kön, klass och kulturarv 1900-1940, Umeå universitet, Umeå, 2005, via http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:143802/FULLTEXT01 (sista besök: den 18 april 2012).
9 Se bland annat Davidoff, L., Westover, B. (red.), Our Works, Our Lives, Our Words: Women’s History
and Women’s work (1986), Davidoff, L., “Old husbands’ Tales: Offentligt och privat i feministisk
historia”, i Kvinnovetenskaplig Tidskrift, 2001:2, ss. 5-25 och Lindberg, A.L., “Den broderande konstnären: om genre, konstnärskap och kön”, i Göransson, A. (red.), Sekelskiften och kön:
Nineteenth-Century Feminism (1999) respektive Begynnelser. Litteraturforskningens pionjärkvinnor 1850-1930 (2001) faktum att dessa kvinnor bildade nätverk och
grundade organisationer som blev viktiga i deras strid. Fastän vägen till jämlikhet mellan könen var lång och svår förändrade det mycket från och med slutet av 1800-talet. Två exempel i Sverige är universitetets öppnande för kvinnor 1873 och kvinnlig rösträtt 1919.
Fredrika Bremer (1801-1865) som är föremål för denna uppsats, spelar en stor roll i tänkandet om kvinnans ställning på 1800-talet. Bremer var en svensk författare som introducerade den realistiska romanen i Sverige. Några kända titlar är Famillen
H*** (1830-1831), Grannarne (1837) och Hemmet (1839). Många verk översättades
och hon blev en av världens mest lästa romanförfattare på 1800-talet.10 Framgångsrika var också hennes reseskildringar från Amerika, Hemmen i den nya verlden (1853-1854) och från Grekland och Palestina, Lifvet i gamla verlden (1860-1862).11 För en översikt av verk av Bremer och ett urval av litteratur om Bremer hänvisar jag till websidan av Møller Jensens Nordisk kvinnolitteraturhistoria (1993-2000).12
Bredvid faktum att hon var framgångsrik som författare betraktas Bremer som den svenska kvinnorörelsens pionjär. Bremer arbetade med kvinnans ställning i samhället och ivrade för kvinnans rätt till utbildning och utveckling.13 I ett brev till Erik Gustaf Geijer (1783-1847) den 25 juli 1834 undrar Bremer:
Hvarföre är jag ej en karl, en student och får vara vid Universitet och höra föreläsningar, och bli klar med mig sjelf och med verlden?!14
Kvinnofrågan blev en central tanke för Bremer och hon gjorde en stor insats för kvinnans position inom äktenskapet. Åsikten om ömsesidiga rättigheter och plikter inom äktenskapet träder fram i Bremers sista roman Hertha, eller en själs historia
10 Holm, B., “Ett världsomspännande befrielseföretag. Om Fredrika Bremer”, i Møller Jensen, E. (red.),
et al., Nordisk kvinnolitteraturhistoria, band 2 Fadershuset, Förlags AB Wiken, Höganäs, 1993, s. 251.
11 Busk-Jensen, L., “Gränslös kvinnlighet. Om Magdalene Thoresen”, i Møller Jensen, E. (red.), et al.,
Nordisk kvinnolitteraturhistoria, band 2 Fadershuset, Förlags AB Wiken, Höganäs, 1993, ss. 284,
286.
12 Se http://nordicwomensliterature.net/sv/writer/bremer-fredrika (sista besök: den 18 april 2012). 13 Holm, 1993, s. 244.
(1856).15 Boken startade en debatt och ledde till att riksdagen 1858 beslöt att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder.16 Bremer framställde alltså sina politiska idéer i sitt verk för att på sådant sätt deltaga i den aktuella politiska debatten.17 Att skriva var alltså ett bra sätt att klargöra någons synpunkter. Liksom för Bremer var kvinnovärdigheten en central tanke för många kvinnliga skribenter och författare under denna tid.18 Bremer betraktas liksom bland annat den norska författaren Camilla Collett (1813-1895) som banbrytare vad gäller det moderna genombrottet i Nordens litteratur. Ingeborg Nordin Hennel (f. 1934) och Christina Sjöblad (f. 1939) hävdar att Hertha har varit en impuls för det ökade intresset för kvinnofrågor i vid bemärkelse. De påstår att många kvinnor på svenskt och finlandssvenskt språkområde debuterade från och med 1879, majoriteten härav var kritiker och artikelskribenter. Genom deras artiklar och inlägg som i stor utsträckning rörde sig kring tidens äktenskaps- och utbildningsfrågor blandades deras röster i debatten.19 Att sprida idéer vad gäller kvinnosaken genom böcker och artiklar är en form av kulturförmedling som står i centrum i Petra Broomans (f. 1954) From Darwin to Weil. Women as Transmitters of Ideas (2009). Vad gäller Bremers strid för jämlikhet mellan män och kvinnor kan man verkligen säga att Bremer var en sådan kulturförmedlare. Genom sina romaner och reseskildringar förmedlade hon sina idéer beträffande kvinnors jämlikhet.
Man kan konkludera att Bremer var långt före sin tid som tänkare.20 Men i vissa fall satt hon fast i gamla konventioner. Bremers tanke om könens jämlikhet var inte den gängse tanken.
Kvinnors position i historien har alltid haft mitt intresse och eftersom jag är fascinerad av den mångsidiga genren biografi bestämde jag att kombinera dessa ämnen. Det skulle vara intressant att undersöka huruvida det finns en utveckling i
författarbiografin utifrån ett kvinnolitteraturhistoriskt perspektiv. Eftersom jag ska bara
15
Holm, 1993, s. 246.
16 http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/systerskap/biografier/bremer.xml (sista besök: den 25 juni 2011). 17 Broomans, P. (red.), From Darwin to Weil. Women as Transmitters of Ideas, Barkhuis, Groningen,
2009, s. 9.
18
Mai, A-M., “Se, jag är Herrens tjänarinna. Frigörelse i ett trons språk”, i Møller Jensen, E. (red.), et al., Nordisk kvinnolitteraturhistoria, band 2 Fadershuset, Förlags AB Wiken, Höganäs, 1993, s. 160.
19 Nordin Hennel, I., Sjöblad, C., “Lyckligare ungdom har aldrig funnits. Det moderna genombrottet i
Sverige”, i Møller Jensen, E. (red.), et al., Nordisk kvinnolitteraturhistoria, band 2 Fadershuset, Förlags AB Wiken, Höganäs, 1993, s. 495.
20 Sjöberg, L., “Visst lever fröken Bremer”, i Svenska Dagbladet, den 8 augusti 2005, via
jämföra två biografier med varandra är det omöjligt för att tala om en allmän utveckling i författarbiografin. För att vara i stånd till att visa en allmän uveckling i
författarbiografin är en jämförelse mellan två biografier inte tillräcklig. Man kan högst tala om en skillnad mellan de beträffande biografierna och antyda en eventuell tendens. Denna uppsats fungerar därför som fallstudie. Modellen jag har arbetat fram kan man använda vid liknande undersökningar. Dessa undersökningar kan till exempel beträffa biografier över andra kvinnliga författare eller som har publicerats i en annan tid. Syftet med denna uppsats är att ta itu med att få insikt i utvecklingen i författarbiografin med hänsyn till åsikten vad gäller kvinnors historia. Huvudfrågan i denna uppsats är:
Huruvida finns det en skillnad mellan de två undersökta författarbiografierna utifrån ett kvinnolitteraturhistoriskt perspektiv mot bakgrunden av vad redan har skrivits om biografins utveckling?
Denna skillnad kommer jag att visa genom att jämföra två självständiga
författarbiografier som handlar om Fredrika Bremer, som är skrivna av kvinnor och kommer ur olika tider. Som påvisas i kapitel 1 förekommer biografin i alla typer och storlekar. I denna uppsats står den självständiga författarbiografin i centrum. Det betyder inga litterära porträtt och biografiska texter som förekommer som kapitel eller artikel men självständiga biografier som handlar om bara en författare, i detta fall Fredrika Bremer.
Biografierna som utgör mitt undersökningsmaterial är Sophie Adlersparre (f. Leijonhufvud, 1823-1895) och Sigrid Leijonhufvuds (1862-1937) Fredrika Bremer.
Biografisk studie I-II (1896) och Carina Burmans (f. 1960) Bremer. En biografi (2001).
I kapitel 3 om metoden och korpusen kommer jag tillbaka till detta val samt klargör jag ‘det kvinnolitteraturhistoriska perspektivet’.
När man jämför två biografier ur olika tider med varandra kan man förvänta sig att det finns skillnader. Adlersparre/Leijonhufvuds biografi publicerades 1896 drygt 30 år efter Bremers död.21 Kvinnorörelsen var i full gång. Kvinnor fick redan tillträdde till universitetet och rätt att avlägga akademisk examen men det var inget tal om kvinnlig
21 Jag säger Adlersparre/Leijonhufvud när det handlar om biografin. När det handlar om biograferna
rösträtt ännu. Adlersparre och Leijonhufvud befann sig mitt inne i dessa förändringar. Burmans biografi som publicerades 2001 kom däremot ut i en tid som var komplett annorlunda än tiden då Adlersparre/Leijonhufvuds biografi publicerades. Framför allt när det gäller kvinnans position. Att kvinnor har samma rättigheter som män ansågs 2001 som en självklarhet.
Man kan förvänta sig därför att Adlersparre och Leijonhufvuds hållning
gentemot kvinnans position i samhället kanske är annorlunda än Burmans. Eftersom den förre var mitt inne i processen och var kvinnosakskvinnor också är de kanske mer upprörd över kvinnans position. De kände sig kanske mer engagerad i kvinnorörelsen också eftersom Adlersparre kände Bremer personligt. Kanske präglas hållningen gentemot Bremer därför mer av beundran.Burman tar däremot troligtvis hänsyn till de historiska omständigheterna och placeras saker i tidskontexten. Dessutom kan man förvänta sig att Burman kanske ger en mer mångsidig bild av Bremer eftersom hon hade tillgång till mycket mer tidigare Bremer-forskning. Adlersparre/Leijonhufvuds biografi var faktiskt början av Bremer-studierna.
Denna uppsats med titeln Kvinnans kläder och knappar som refererar till Mark Twain (1835-1910) som har sagt: “Biography is the clothes and buttons of the man” ser ut som följande.22 I kapitel 1 står genren biografi i centrum. Jag behandlar biografins definition samt de olika sorterna som finns. Dessutom diskuterar jag biografens verksamheter och hållning. Till sist beaktas biografins utveckling i Sverige.
Andra kapitlet handlar om kvinnor på det litterära fältet. Det litterära fältet är en term som har sitt ursprung vid den franska sociologen Pierre Bourdieu (1930-2002). Eftersom denna term liksom ett begrepp som kulturellt kapital har blivit sådana allmänna begrepp går jag inte närmare in på det. Jag inleder kapitlet med kvinnans historia. Kvinnors underordnade position kommer på tal samt striden för jämlikhet. Sedan diskuteras kvinnliga författare och deras position på det litterära fältet. Här framställer jag författarinnors osynlighet i bland annat litteraturhistorier. Kapitlets sista avsnitt handlar om kvinnor som skrev om kvinnor. Här synliggörs att
kvinnolitteraturforskning bedrevs utanför akademin och inom det kvinnokulturella fältet. Kapitlet fungerar faktiskt som kontext för min undersökning.
Efter de två teoretiska kapitlen diskuterar jag i kapitel 3 metoden jag använder
22 Anförd i Salwak, D., “Preface”, i Salwak, D. (red.), The Literary Biography. Problems and solutions,
för att utföra min undersökning. Jag gör det med hjälp av innehållsanalysen, en metod som utvecklades i USA på 1950-talet av bland andra Bernard Berelson (1912-1979) och Charles E. Osgood (1916-1991). Berelson definierar innehållsanalysen som “en teknik, avsedd att ge en objektiv, systematisk och kvantitativ beskrivning av det manifesta innehållet i ett meddelande”.23
Dessutom har jag satt upp en modell för att noggrant undersöka min korpus. Denna korpus består som sagt av biografierna Fredrika Bremer.
Biografisk studie I-II av Adlersparre/Leijonhufvud och Burmans Bremer. En biografi. I
avsnitt 3.2 går jag närmare in på dessa biografier.
Själva analysen återges i kapitel 4. Med hjälp av modellen som jag klarlägger i kapitel 3 ska jag jämföra ovanstående biografier för att förmå att svara på min
undersökningsfråga.
I slutsatsen besvarar jag denna undersökningsfråga och utvärderar jag teorin om biografin som genre och om kvinnor på det litterära fältet som har framställts i kapitel 1 och 2. Dessutom reflekterar jag över undersökningsmetoden jag har använt.
Uppsatsen kompletteras med en bibliografi och en bilaga med nederländska citat ur olika nederländska källor över biografin som genre.
23 Anförd i Broomans, P., “Jag vill vara mig själv”. Stina Aronson (1892-1956), ett litteraturhistoriskt
öde. Kvinnliga författare i svensk litteraturhistorieskrivning – en metalitteraturhistorisk studie,
Kapitel 1 Biografi
I detta kapitel behandlar jag genren biografi. Fastän författarbiografin står i centrum i denna uppsats behandlar jag först biografin i allmänhet för att visa att det finns olika sorter och för att se vad har skrivits om fenomenet biografi. Jag kartlägger vilka definitioner har formulerats och visar att biografin är ett mångsidigt ämne. Dessutom belyser jag biografens verksamheter och kraven som ställs på biografen. Sedan finns ett avsnitt i vilket det behandlas frågan i huruvida man kan sätta värde på det litterära verket som källa. Till sist framställer jag utvecklingen i biografin i Sverige.
1.1. Biografi som genre 1.1.1. Definition
Uppfattningar om biografins definition varierar för mycket för att komma till en entydig omskrivning.24 Den amerikanske biografiförfattaren Justin Kaplan (f. 1925) hänvisar i “A Culture of Biography” till författaren och journalisten Janet Malcolm (f. 1934) som definierar biografin som följande:
Biography […] is the medium through which the remaining secrets of the famous dead are taken from them and dumped out in full view of the world. The
biographer at work, indeed, is like the professional burglar, breaking into a house, rifling through certain drawers that he has good reason to think contain the jewelry and the money, and triumphantly bearing this away.25
Men det finns inte bara sådana ganska negativa beskrivningar. Fastän biografen försöker att utforska sin huvudperson vill jag inte definiera biografen som tjuv. Författaren Marjo van Soest (f. 1944) kallar i “Wat drijft de biograaf” genren biografi ett slags Story och
Privé, vilka är nederländska skvallertidningar, för intellektuella, något varför det inte
behöver skämmas för.26 Litteraturvetaren Jacob Jan Oversteegen (1926-1999) jämför i
24 Oversteegen, J.J., De schrijversbiografie. Een onmogelijk genre, Inledningsföreläsning 1987, Faculteit
der Letteren, Rijksuniversiteit Utrecht, Utrecht, 1989, s. 6.
25 Anförd i Kaplan, 1996, s. 5.
26 Soest, M. van, “Wat drijft de biograaf?”, i Anthierens, J., et al., Aspecten van de literaire biografie,
De schrijversbiografie. Een onmogelijk genre (1989) biografin med Privé också och
säger att en skillnad mellan dessa två är att en biograf visst har en känsla av någon blygsel beträffande sin ‘nyckelhålkunskap’ i motsats till någon som arbetar på skvallertidningen.27
Här följer några olika uppfattningar beträffande biografins definition. Sydney Lee (1859-1926) som var en engelsk biograf och kritiker nämner biografin “the truthful transmission of personality”. Den engelske författaren, litteraturkritikern och
litteraturhistorikern Edmund Gosse (1849-1928) beskriver biografin som “the faithful portrait of a soul in its adventures through life.” Biografen och kritikern Leon Edel (1907-1997) ger enligt honom själv en lätt definition: “a biography is the recounting of a life in narrative prose.”28
Biografen och idéhistorikern Ingemar Nilsson (f. 1945) går in på biografens verksamheter och påstår att en biografis skrivning innehåller att rekonstruera en livsstruktur utifrån dokument.29 Historikern Jan Romein (1893-1962) hävdar att biografin kanske är den mest komplicerade genren historieskrivning.30 Till sist hänvisar jag till Alan Bennett (f. 1934), brittisk författare och skådespelare som har sagt följande: “Biography is all about cutting people down to size. Getting an unruly quart into a pint pot.”31
Det visar sig att biografin omskrivs på olika sätt.
Ordet ‘biografi’ kommer av grekiskans ‘biographíā’, av ‘bios’ och ‘gráphein’ som betyder ‘liv’ respektive ‘skriva’.32 Kort sagt är en biografi en levnadsteckning eller levnadsbeskrivning. Enligt Romein är ämnet ofta en person som har varit revolutionär på ett eller annat sätt. Han föredrar att skriva en biografi över någon som redan har avlidit eftersom man kan fastställa någons bestående betydelse först efter någons död.33 Enligt Romein skulle huvudpersonen vara “en personlighet som har gjort någonting av betydelse och har lämnat synliga spår efter sig”. Ämnet skulle kunna väcka intresset av eftervärlden.34 Det visar sig att denna beskrivning inte är fullständig. Det finns nämligen
27
Oversteegen, 1989, s. 7.
28 Edel, L., “Biography and the Narrator”, i The New Republic, den 6 mars 1965, via
http://www.tnr.com/book/review/biography-and-the-narrator (sista besök: den 21 april 2012).
29 Nilsson, I., “Att skriva biografi: Biografins hermeneutik”, i Åkerman, S., Ambjörnsson, R., Ringby, P.
(red.), Att skriva människan. Essäer om biografin som livshistoria och vetenskaplig genre, Carlsson Bokförlag, Stockholm, 1997, s. 204.
30 Romein, J., De biografie. Een inleiding, Uitgeverij Ploegsma, Amsterdam, 1946, s. 7.
31 http://www.collinsdictionary.com/dictionary/english/biography (sista besök: den 21 april 2012). 32
Romein, 1946, s. 14 och http://www.etymologiebank.nl/trefwoord/biografie (sista besök: den 19 april 2012).
många biografier över människor som ännu är vid liv. Dessutom borde huvudpersonen inte ha varit så revolutionär såsom ovanstående antyder. Det framgår av exemplen i nästa avsnitt.
1.1.2. Olika sorter
Att en ‘levnadsteckning’ eller ‘levnadsbeskrivning’ är en vittomfattande beskrivning framgår av antalet olika slags biografier som finns idag. Biografier förekommer i många olika former och storlekar och handlar om skilda ämnen. Det finns biografier över personer av stor betydelse i historien vad gäller till exempel vetenskapen och politiken. Charles Darwin (1809-1882), Sigmund Freud (1856-1939), Friedrich Nietzsche (1844-1900), Albert Einstein (1879-1955), Karl Marx (1818-1883) och Adolf Hitler (1889-1945) är ett antal av de många personer som är ämnet för ett eller flera biografier. Det finns också biografier över personer på andra områden som konst, musik, film och idrott. Vincent van Gogh (1853-1890), Salvador Dalí (1904-1989), Marilyn Monroe (1926-1962), Ingmar Bergman (1918-2007), Frédéric Chopin (1810-1849), Elvis Presley (1935-1977), Madonna (f. 1958) och Zlatan Ibrahimovic (f. 1981) är ett antal exempel av en lång lista av namn som har varit huvudpersoner i biografier.Även om Gud, Jesus och profeten Mohammed har det skrivits biografier.
Hur stor huvudpersonens betydelse skulle vara är svårt att fastslå och varierar åsikterna om. Det är tydligen inte nödvändigt att påverka historien på ett sådant
drastiskt sätt för att vara ämnet för en biografi. Det framgår av de många exempel som finns. Exempel är Susan Boyle (f. 1961), vinnare av talangjakten ‘Britain’s got talent’ 2009 och Julian Assange (f. 1971), känd för sitt engagemang inom Wikileaks. Det visar sig att valet för ett ämne har mer att göra med aktualiteten och intresset än att personen har drastiskt påverkat historien.
Men en biografi behövs inte att handla om personer. Byggnader som ‘Het Anne Frank Huis’ och ‘De Oude Kerk’ i Amsterdam är ämnen av en egen biografi. Det finns också exempel av biografier med ett kuriöst ämne. Barbiedockan, Philipsmärket och den franska nationalsången ‘La Marseillaise’ är exempel av ämnen som ligger inte så nära till hands.
annat författarbiografier, politiska och ekonomiska biografier, självbiografier, romanbiografier och så vidare.35
I denna uppsats ligger betoningen på författarbiografin. I den spelar inte bara författarens liv utan också författarens verk en stor roll. En författarbiografi är inte bara ett människoporträtt utan den sätter in författaren i ett litterärt, historiskt, kulturellt och socialt sammanhang också. En biografi kan vara betydelsefull för att veta vad
författarens avsikt var med verket så att man kan interpretera texten bättre.36 Dessutom kan den vara av betydelse för en större förståelse av det förflutna.37 I följande avsnitt koncentrerar jag mig på författarbiografin.
1.1.3. Olika indelningar
Som sagt i inledningen kommer intresset för biografin också till uttryck i mängden teori om biografin. Det visar sig att det finns olika sätt att indela och angripa en biografi. Det görs till exempel en indelning baserad på metoden och huruvida källor används. Med å ena sidan biografin som bara återger fakta och å andra sidan biografin som kan läsas som roman och tillhör genren fiktion. Och emellan finns alla varianter.38
Författaren Antony Alpers (1919-1997) urskiljer biografier i “Biography. The Scarlet Experiment” i olika klasser beroende på avståndet mellan biografen och huvudpersonen. Det gäller såväl om biografen har känt huvudpersonen som hur länge det har varit sedan denna person har avlidit.39
Hans Renders (f. 1957), bland annat direktör för ‘Biografie Instituut’ i
Groningen gör i De zeven hoofdzonden van de biografie. Over biografen, historici en
journalisten (2008) en skillnad mellan ‘low’ och ‘high’ biografi. Förstnämnda baserar
sig på någon källundersökning men utgångspunkten är att bekräfta ämnets unikhet.40
35 Självbiografin och romanbiografin är sådana komplicerade genrer inom genren biografi att de kan
vara ämnet för en separat uppsats.
36 Moor, W. de, “Van de wieg tot het graf tot het werk”, i Anthierens, J., et al., Aspecten van de literaire
biografie, Kok Agora, Kampen, 1990, s. 82.
37 Oversteegen, 1989, s. 29.
38 Haasse, H.S., “De litteraire biografie”, i Toussaint, B., Velde, P. van der (red.), Aspecten van de
historische biografie, Kok Agora, Kampen, 1992, s. 16.
39
Alpers, A., “Biography – The Scarlet Experiment”, i Salwak, D. (red.), The Literary Biography.
Problems and solutions, Macmillan Press Ltd, Basingstoke och London, 1996, ss. 12-13.
40 Renders, H., De zeven hoofdzonden van de biografie. Over biografen, historici en journalisten,
Biografen använder inte några källor som går emot den bestående framtoningen.41 Den sociala och kulturella kontexten i vilken personen levde lämnas obeaktat.42 ‘High’ biografi eller kritisk interpreterande eller opinierande biografi baserar sig på varierad och utförlig källundersökning och fördjupar sig i frågan huruvida ämnet var unikt i sitt område.43 Därför spelar kontexten en stor roll i detta slags biografi.44 Skillnad mellan ‘low’ och ‘high’ biografi beträffar framför allt undersökningsmetoden och inte
undersökningsämnet.45 Trots detta påpekar Renders att biografier över nutida populära personer som idrottare och folksångare i regel inte är särskilt kritiska och oberoende i motsats till biografier över bland andra kanoniserade vetenskapare och konstnärer som stödjer sig på ordentligt vetenskaplig forskning.46
En annan indelning är huruvida biografen använder ämnets egna litterära verk som källa. Burman, författare och docent i litteraturvetenskap urskiljer litteratur som används som biografisk källa, i vilken man tycker sig kunna dra slutsatser om författaren, den biografiska tolkningen, i vilken kännedom om författarens biografi används för att belysa verket och den litteraturhistoriska biografin, i vilken författaren är det primära.47 Jag kommer tillbaka till författarens litterära verk som biografens
informationskällai kapitel 1.3.
1.1.4. Genre
Biografin är en genre i sig i litteraturvetenskapen. Anledningen är att den gränsar till flera andra slags ämnesområden som historieskrivning, psykologi och sociologi. Litteraturvetaren Maarten van Buuren (f. 1948) fastslår i “De biografie als literair genre” att det krävs därför det omöjliga av en biograf.48
41 Renders, 2008, s. 17. 42 Ibidem, ss. 37-38. 43 Ibidem, ss. 6-7. 44 Ibidem, s. 45. 45 Ibidem, s. 17. 46 Ibidem, s. 35. 47
Burman, C., “Biografisk litteraturforskning”, i Bergsten, S. (red.), Litteraturvetenskap – en inledning, Studentlitteratur, Lund, 2002, s. 73. Jag är medveten av faktum att jag använder Carina Burman såväl som teoretiker som biograf i min undersökning. Ändå förutser jag inga problem. Jag använder inte bara Burman som teoretiker utan jag använder flera teoretiker. Dessutom bevisar detta faktum bara att Burman som ingår i min korpus är ett bra val. Hon vet ju vad det är hon talar om och ger sig inte ut på tunn is vad gäller sin biografi.
48 Buuren, M. van, “De biografie als literair genre”, i Anthierens, J., et al., Aspecten van de literaire
Först tillhör biografin historieskrivning. Liksom detta slags vetenskap är en biografi baserad på kritisk källundersökning och får biografen att göra med fakta. Dessutom placerar en biograf huvudpersonen i tiden han eller hon levde i.49 Biografen ger inte bara en omskrivning av ämnet utan också en historisk ram vilken gör att man får ett intryck av tidsandan.50 Av vikt i en biografi är att en biograf skildrar
huvudpersonens liv och personlighet. Kunskap av psykologi används för att tränga in i personskärnan.51 Till slut har biografen att göra med sociologi. Liksom historieskrivning gäller det att se huvudpersonen i kontexten. I detta fall den sociala kontexten. Man iakttar bland annat miljön, kulturen, politiken och det religiösa.52 Dessa områden kan man inte se separat. De har att göra med varandra, överläppar och påverkar varandra. Oversteegen kan inte föreställa sig hur man borde skriva en biografi utan någon kunskap om de viktigaste psykologiska och sociologiska teorierna.53
Romein nämner även biologi och antropologi faktorer av biografin. Biologi eftersom arvfaktorer är viktiga för någons karaktär och antropologi är ansvarig för individ och miljö.54
Bredvid dessa olika disciplinära ämnen finns det olika åsikter om man kan räkna biografin inte bara till vetenskapen utan också till konsten. Att biografin tillhör
vetenskapen har att göra med förberedelser, med undersökningen i sig.55 Biografen har att göra med livsfakta som borde ses på på ett kritiskt sätt. Som sagt spelar förklaringar ur sociologin, psykologin och historien ofta en stor roll vid omskrivningen av en människas liv.56
Dessutom skriver biografen ned sin berättelse vilken är en personlig verksamhet. Oversteegen kallar biografer även konstnärer.57 Biografen borde nämligen återge en
49 Zee, N. van der, “De biografie: een vruchtbare bedding voor literatuur en geschiedwetenschap”, i
Toussaint, B., Velde, P. van der (red.), Aspecten van de historische biografie, Kok Agora, Kampen, 1992, ss. 28-29.
50 Mul, J. de, “Tussen kunst en wetenschap. Wilhelm Dilthey en de historische biografie”, i Toussaint,
B., Velde, P. van der (red.), Aspecten van de historische biografie, Kok Agora, Kampen, 1992, ss. 41-42. 51 Romein, 1946, ss. 162-163. 52 Ibidem, s. 170. 53 Oversteegen, 1989, s. 18. 54 Romein, 1946, ss. 162-163. 55 Oversteegen, 1989, s. 29.
56 Fontijn, J., “Waarom sneed Van Gogh zijn oor af? Verklaren in de biografie”, i Anthierens, J., et al.,
Aspecten van de literaire biografie, Kok Agora, Kampen, 1990, s. 10.
persons livsberättelse på ett personligt sätt och med intuition och inlevelseförmåga.58 Han eller hon borde “låta leva en människa för läsaren, i de riktiga bilderna, med de riktiga orden, gör synligt hans eller hennes tid och omgivning.”59 Fastän alla författare, och inte bara biografiförfattare har att göra med detta personliga aspekt finns det skillnader. En biograf av en författarbiografi har i motsats till till exempel en romanförfattare alltid att göra med verkliga personer och inte med fiktiva personer. Dessutom borde en biograf framställa verkligheten så noggrannt som möjligt och finns det få utrymme för biografens fantasi.
Biografen ‘pendlar’ mellan å ena sidan det vetenskapliga och å andra sidan det personliga och artistiska.60 Faktum att genren biografi gränsar till så många olika ämnesområden betyder att det frågas ganska mycket av en biograf. Fastän jag redan har nämnt några egenskaper en biograf borde ha för att göra tydligt att biografin är en mångsidig genre förklarar jag dessa kvaliteter närmare i nästa avsnitt.
1.2. Biograf
1.2.1. Biografens verksamheter
Biografen kryper i andras liv. Inte för en vecka, en månad, ett år, men två, tre, tio, ibland tjugofem år synar han sin huvudperson i sömmarna och försöker han att utforska hjärnskålens hemligheter av denna huvudperson. Miljoner fakta och små fakta samlar biografen om sin huvudperson. I många år för han en internationell korrespondens, knäfallar han i stoftet för änkor, låter han sig kränkas av familjen, stiger han ned i geriatriska hålor för att leta efter efterlevande. Biografen arbetar sig igenom brev, dagböcker, inköpslistor, utgjutelser.61
Ovanstående citat ger en idé av biografens verksamheter. Man kan fastslå att de består i regel av följande: välja ett ämne, samla information, ordna, selektera, interpretera, periodisera, kartlägga och komponera.62 I nästa avsnitt ska jag gå närmare in på flera av dessa verksamheter och deras problem.
58 Fontijn, 1990, s. 10. 59 Haasse, 1992, s. 21. 60
Fontijn, 1990, s. 10.
61 Soest, van, 1990, s. 44. Översättningarna av de nederländska citaten är mina egna. De originella
citaten finns i bilaga 1. Se bilaga 1, citat 1.
1.2.1.1. Samla information
Informationskällorna en biograf använder förekommer i många former. Kort sagt kan man urskilja egodokument och icke-egodokument. Egodokument är dokument skrivna av författaren själv. Exempel är brev, dagböcker, memoarer, minnen och
självbiografier.63 Icke-egodokument är dokument om författaren, till exempel artiklar, biografier, porträtt, minnen av anförvanter, vänner eller även fiender och beskrivningar av allehanda slag.64 Bredvid dessa informationskällor kan man använda ämnets egna litterära verk.
Det visar sig att det finns många möjligheter för en biograf att hitta sin
information. Men ändå kan det uppstå flera problem. Det största problemet är troligtvis en biografs sökning efter sanningen. Hur pålitliga är alla källor? Även om man skulle ta källan som vet mest om ämnet, nämligen författarensjälv. Huruvida är allt någon berättar om sig själv pålitlig?65 Professor Dale Salwak hänvisar i The Literary
Biography. Problems and solutions (1996) till författaren Mark Twain som hävdar att:
Biography is the clothes and buttons of the man, […] but the real biography of a man is [sic] lived in his head twenty-four hours a day, and that you can never know.66
Man ska vara försiktig med självbiografiskt material. En författare kan medvetet ha tillsatt eller utelämnat saker.67 Det förekommer ofta i brevkorrespondens att mycket har klippats bort. Nämnvärd här är ‘self-fashioning’, en term som introducerades av den amerikanske litteraturvetaren Stephen Greenblatt (f. 1943). Han presenterar conceptet i
Renaissance Self-Fashioning. From More to Shakespeare (1980). Häri undersöker han
hur ett antal engelska författare på 1500-talet presenterade sig själva såväl inne som utanför deras texter. Dessa författare konstruerade i litterära verk en ‘själv’ för att
63 Leeuwen, A. van, “Wetenschapper en biograaf: een contradictie?”, i Anthierens, J., et al., Aspecten van
de literaire biografie, Kok Agora, Kampen, 1990, s. 87.
64 Romein, 1946, s. 200. 65
Vegt, J. van der, “De problemen van de biograaf”, i Anthierens, J., et al., Aspecten van de literaire
biografie, Kok Agora, Kampen, 1990, s. 94.
66 Anförd i Salwak, 1996, ix.
uppfylla den sociala normen.68 Men det är inte alltid tal om en medveten aktion. Om man intervjuar människor om saker som har avspelat sig många år sedan kan de troligtvis inte komma ihåg allt. Minnet är ofta inte noggrannt och därför opålitligt.69
Enligt Burman innehåller självbiografier fiktiva element och därför fyller de samma funktion som romaner.70 Biografen borde vara medveten att fullständig objektivitet inte kan nås.
Fastän dagböcker inte är några objektiva källor, kan de ändå vara meningsfulla. De berättar om hur en människa ser på sig själv. Brev kan vara nyttiga för att se
författarens relation till omvärlden men de kan också vara värdefulla källor för ett verks tillkomstprocess, datering, offentliggörande och mottagande. Dessutom bidrar
primärkällor till att ge insikt i en annan tid. Dagstidningar kan vara hjälpsamma för det också.71
Bredvid problem med självbiografiskt verk finns det andra problem av allehanda slag. Ofta handlar det om problem biografen inte råder över. Dokument är spårlöst försvunna medan biografen vet att de existerar, de har gått förlorade eller är
otillgängliga. Anledningen kan vara att efterlevande inte vill överlämna dem eftersom informationen är för personligt och för känsligt.72 Dokument kan ha skrivits i en oläslig handstil, dateringen saknas, eller det hänvisas till personer som redan har avlidit.73 Biografen har också att göra med människors beredvillighet att medverka.74
1.2.1.2. Selektera
Om det finns mycket eller inte lika mycket information att hitta om en person, en biograf borde läsa alla detaljer om en person eftersom allt kan vara viktigt.75 Renders pekar ut att en biograf kan utveckla nya interpretationer genom att koncentrera sig på
68 Geerdink, N., “‘Self-fashioning’ of zelfrepresentatie? Een analyse van gelegenheidspoëzie van Jan
Vos”, i Neerlandistiek.nl, 07.06a, 2007, via
http://www.neerlandistiek.nl/publish/articles/000139/article.pdf (sista besök: den 21 april 2012).
69 Vegt, van der, 1990, ss. 97-98. 70 Burman, 2002, s. 76.
71 Ibidem, s. 79. 72
Romein, 1946, s. 202.
73 Vegt, van der, 1990, ss. 95-96. 74 Ibidem, s. 98.
skenbart oväsentliga detaljer.76 Romein hänvisar i De biografie. Een inleiding (1946) till den grekiske filosofen Plutarchus (±46 e. Kr.-±120 e. Kr.) som hävdade att:
[…] mycket ofta ska en handling eller anekdot, ett kort uttryck eller ett skämt återge en persons verkliga karaktär, mer än den största belägringen eller de viktigaste fältslagen.77
Men det betyder inte att all information kan arbetas in i en biografi.
Selektera är alltså nödvändigt. Då stöter biografen igen på ett problem. Vilka fakta är viktiga och nämnvärda och vilka inte?78 Biografen skulle acceptera faktum att inte allting kan nämnas. Den flamländske författaren, kritikern och professor
nederländsk litteraturvetenskap Paul de Wispelaere (f. 1928) hänvisar i “Hoe staat een schrijver tegenover zijn biografie?” till författaren Julian Barnes (f. 1946) som beskriver det i Flaubert’s Parrot (1984) som följande:
Trålen hamnar fylld; biografen hämtar upp den, sorterar, kastar tillbaka, bevarar, filear och försäljer. Men tänk på allt han inte fångar; det är alltid mycket mer […].79
Biografen gör ett val varav han eller hon tycker att det är det bästa valet. Varje biograf har en annan uppfattning om vilket är det bästa valet. Biografen skulle iaktta att han eller hon selekterar efter sin egen föreställning. Men man får inte medvetet lämna ut viktiga fakta utom för att skydda till exempel efterlevande när viss information är för känsligt.80 Biografen kan ta hänsyn till efterlevande till en viss grad genom att vara diskret.81 Ett annat problem beträffande att selektera är när det finns konflikterande data.82
76 Renders, 2008, s. 54.
77 Anförd i Romein, 1946, s. 188. Se bilaga 1, citat 2. 78
Romein, 1946, s. 185.
79 Anförd i Wispelaere, P. de, “Hoe staat een schrijver tegenover zijn biografie?”, i Anthierens, J., et al.,
Aspecten van de literaire biografie, Kok Agora, Kampen, 1990, s. 113. Se bilaga 1, citat 3.
80 Oversteegen, 1989, s. 23. 81
Gabriëls, A.J.C.M., “Portretten in miniatuur: het Biografisch Woordenboek van Nederland”, i Toussaint, B., Velde, P. van der (red.), Aspecten van de historische biografie, Kok Agora, Kampen, 1992, s. 61.
1.2.1.3. Tolka
Efter att ha selekterat faktumen borde en biograf tolka dessa fakta. Historikern Nanda van der Zee (f. 1951) kallar i “De biografie: een vruchtbare bedding voor literatuur en geschiedwetenschap” de historiska faktumen fundamentet fastän det handlar om subjektivt valda och sorterade fakta av biografen. Men den riktiga kronan är faktumens interpretation och hur den framföras.83 Man skulle iaktta att en biograf liksom vid att selektera gör det på sitt eget sätt.
1.2.1.4. Komponera
Kompositionen till slut kräver enligt Romein samma omsorg som föregående
verksamheter eftersom den bestämmer biografins stil. Han tillägger att kompositionen är kanske det mest personliga i en bok.84 Kronologin är en del av kompositionen. Man kan fastställa att en biografi har en kronologisk ordning eller kan ta form av en ‘story’. Broomans hänvisar till historikern Hayden White (f. 1928) som urskiljer olika sorters förklaringsstrategier av “conceptualization” i det historiska verket. Bredvid bland annat “chronicle” diskuterar han “story” som sätter händelserna i en ram.85
Hur en biografi slutligen kommer att se ut har att göra med såväl ämnet som biografen. Informationen om personen som är till hands är här naturligtvis av stor betydelse.86 Men biografen själv är en viktig faktor också. Vilken metod han eller hon använder, vad biografen vill betona eller göra klart för läsaren, biografens skrivstil, hållning gentemot ämnet, biografens personlighet och erfarenheter påverkar alla
biografin.87 Det betyder att om två biografer skriver en biografi över samma person och har samma källor, biografierna kan komma att se ut totalt annorlunda. De gör båda ett annat val ur fakta för bildens formande, har olika interpretationer och därför olika förklaringar också.88 Denna mångfald är ofta oundviklig och har att göra med
biografernas teoretiska och metodiska utgångspunkter.89
1.2.2. Krav på biografen
Salwak hänvisar i förordet av The Literary Biography. Problems and solutions till författaren William Somerset Maugham (1874-1965) som har sagt:
There are three rules for writing biography, but, unfortunately, no one knows what they are.90
Biografin kan med rätta sägas att vara en mångsidig genre. Biografen borde därför vara mångsidig också. Följande citat är av litteraturvetaren Anders Palm (f. 1942) som framställer det grundligt:
För att texten genom tolkningen skall komma till betydelse krävs först och främst ett tålmodigt och engagerat arbete, där i bästa fall intellektuell skärpa paras med estetisk sensibilitet och nyanserande uttrycksförmåga. Det rör sig om en oändligt sammansatt kognitiv process som inbegriper tanke och känsla, kunskap och intuition, minne och upplevelse, erfarenhet och uppmärksamhet och, sist men inte minst, konsten att formulera och presentera sin tolkning för andra, allt i en interaktiv samverkan.91
1.2.2.1. Inlevelseförmåga
Biografen Johan Anthierens (1937-2000) hävdar att göra intrång i andras liv är ett omfattande företag vid vilket klyftighet, passande nyfikenhet och inspirerad
perfektionism är av stor vikt.92 Syftet av en biografi är att förstå och medlen därtill är empati, iakttagelse, analys och vaksamhet.93
89 Fontijn, 1990, s. 16.
90 Anförd i Salwak, 1996, x-xi.
91 Palm, A., “Att tolka texten”, i Bergsten, S. (red.), Litteraturvetenskap – en inledning, Studentlitteratur,
Lund, 2002, s. 192.
92 Anthierens, J., “Biografisch testament”, i Anthierens, J., et al., Aspecten van de literaire biografie,
Kok Agora, Kampen, 1990, s. 49.
En biograf skulle ha psykologisk insikt och inbillningsförmåga. Egna
erfarenheter spelar då en stor roll.94 Men biografen skulle inte bara förmå att tänka sig in i personen utan också i tiden och kulturen huvudpersonen levde i.95 En tid och kultur som var komplett annorlunda än nu hade till exempel andra normer och värderingar som är vanlig idag.96 Enligt Renders gör en biografi klart att man bara kan förstå ett liv i sitt sammanhang.97 Det betyder att en biograf borde ha kunskap om historiska, kulturella och sociala kontexter för att placera författaren i hans eller hennes samtidas livsvärld och föreställningsvärld.98
Författaren och biografen Jan van der Vegt (f. 1935) påstår i “De problemen van de biograaf” att det kan klargöras när biografen läser vad huvudpersonen har läst och att resa och se vad ämnet har beundrat.99 Oversteegen håller med om det och hävdar att man först kan bedöma diverse data när man känner de sinnesintrycken som
huvudpersonen har fått också. Det kan ändra insikten i faktumen och personligheten.100 Inlevelseförmåga och empati är viktiga för att ha möjligheten att låta läsaren känna hur det skulle ha varit att vara huvudpersonen. Då är inlevelse inte bara ett medel utan syftet också.101
1.2.2.2. Kritisk
För att nå psykologiska kärnan är enligt Burman sunt förnuft, sensibilitet och historisk kunskap redskap en biograf skulle förfoga över. Men enligt henne är en biografs allra viktigaste redskap sitt sinne för källkritik. Biografen ska inte lita på huvudpersonens uttalanden och inte heller ta samtida vittnesmål för givna.102
En biograf kan i princip skriva vad han eller hon vill. Han eller hon bestämmer berättelsens form och ram. Men viktig är att de faktum och förklaringar som används skulle verifieras eller prövas. Sammanhanget mellan dessa fakta kan däremot inte eller 94 Romein, 1946, s. 146. 95 Moor, de, 1990, ss. 78-79. 96 Oversteegen, 1989, s. 28. 97 Renders, 2008, s. 52. 98 Palm, 2002, s. 199. 99
Vegt, van der, 1990, ss. 103-104.
mindre prövas.103 För att kunna döma behöver biografen kunskap om historiska och litterär-historiska bakgrunder, psykologi och många andra ämnen.104
1.2.2.3. Texttolkning
Texttolkning är en viktig del inom litteraturvetenskapen.105 Palm omskriver litterär texttolkning som en komplicerad och kvalificerad aktivitet. Tolkning eller interpretation söker nya sammanhang och nya samband i texten och klargör vad texten kan betyda för att nå större förståelse.106 Texttolkning beträffar inte bara det litterära verket utan också alla källor en biograf har att göra med. Det betyder att det krävs följande av en biograf:
[…] lusläsning, dvs omläsning på omläsning i kombination med ett kontinuerligt textanalytiskt arbete, ett metodiskt kombinationstänkande, en hermeneutisk fantasi.107
En biograf borde ha öga för alla detaljer som finns om huvudpersonen. Om han eller hon använder all denna information är en annan femma men för att vara i stånd till att känna ett helt liv är dessa detaljer faktiskt av vikt. Biografen borde därför undersöka varierande källor.108 Det betyder att en biograf skulle vara mycket noggrannt.109
Att interpretera och förklara är viktiga verksamheter av en biograf. Jan Fontijn (f. 1936) som är bland annat biograf kan inte föreställa sig en bra biografi utan någon förklaring. En biograf borde kunna selektera, betona saker och förklara.110
En nackdel är att en biograf aldrig kan veta allting om någons liv. Som sagt tidigare kan man aldrig komma fram till varje tankegång. En fördel däremot är att en biograf vet mer än biografins ämne vet vad gäller resten av huvudpersonens liv. Biografen vet redan hur huvudpersonens liv ska utveckla sig och ska sluta.111
103 Buuren, van, 1990, ss. 54-55. 104
Vegt, van der, 1990, s. 104.
1.2.2.4. Återgivning
Till slut skulle en biograf vara i stånd till att framföra berättelsen på ett attraktivt sätt. Jag nämner igen Somerset Maugham som påstår att:
The biographer’s overwhelming obligation is to make his subject human, and to do that he must be subtle, shrewd and knowledgeable.112
Dessutom skulle en biograf vara medveten om faktum att en läsare troligtvis inte vet så mycket om ämnet som biografen. Biografen har nämligen gjort en mångårig
undersökning efter huvudpersonen och är därför bevandrad i stoffet. Troligtvis mer än läsaren. Han eller hon skulle vara medveten om det och ta hänsyn till hur att återge. Romein hävdar att en författare är dålig om han inte kan vara sin läsare samtidigt.113
1.2.2.5. Objektiv
Romein påstår att en av de viktigaste kraven som ställs på biografen är en fri och oberoende hållning. Det betyder att biografen borde stå förutsättningslöst inför
ämnet.114 Han eller hon borde kunna uppenbara otrevliga sanningar också.115 Biografen borde vara anpasslig för att revidera sina uppfattningar när dessa inte överensstämmer med verkligheten.116 Mer härom finns i avsnittet om biografens hållning.
1.2.2.6. Medvetenhet
Förutom alla krav som ställs på biografen borde han eller hon också ha insikten att man inte kan komma fram till allting, hur mycket affinitet, kunskap och inlevelseförmåga man som biograf har. Författarens tankegång och motiv är exempel härav.117 Dessutom är en biografi aldrig färdig. Alpers klarlägger i “Biography – The Scarlet Experiment” att någonting vi antar som sanning är följden av vår tid. Det förekommer ändringar i
112 Anförd i Salwak, 1996, x-xi. 113 Romein, 1946, s. 193. 114
Ibidem, ss. 137-138.
115 Ibidem, s. 98.
hållning och åsikt och därigenom ändrar sanningen också.118 Dessutom kan nya biografer komma fram med ny information eller andra infallsvinklar.119 Det händer att det skrivs mer än en biografi över en och samma person. Denna insikt att biografin är aldrig avslutad krävs oegennytta.120
1.2.3. Biografens hållning
Biografens hållning gentemot sitt ämne är en viktig del av biografins resultat. Biografen är ofta en beundrare av författaren och hans eller hennes verk. Men bara detta är inte tillräckligt. Man skulle vara fascinerad av personen man skriver om i den mån att man vill fördjupa sig i materian, veta bakgrunden och upptäcka varför personen är som den är. Eller kort sagt: att lura ut ämnet.
Romein talar i De biografie. Een inleiding om en viss mån av besläktade själar vad gäller biograf och ämne. Han hävdar att författare utan begåvning för att skriva en biografi ändå förmår att skriva en bra biografi om det är tal om besläktade själar. När detta saknas ska även den bästa biografen felas.121
Flera biografiteoretiker kallar biografins huvudperson ‘hjälten’. Såväl Romein som Oversteegen, Renders, Fontijn, Van Buuren, och Van der Zee använder denna term regelbundet i deras texter. Jag är inte någon anhängare av termen. En hjälte är i mina ögon någon som har gjort någonting genomgripande och vem man ser upp till. Eftersom det finns biografier över personer som Hitler också tycker jag att termen är diskutabel och opassande. Kaplan säger om relationen mellan biograf och ämne att:
There has to be an intimate link, not necessarily one of affection or sympathy – Adolf Hitler is an endlessly fascinating subject, as is Richard Nixon – but one of passionate, sustainable interest.122
Biografen borde iaktta att respekten för ämnet inte skulle slå om i förhärligande. Personen skulle inte höjas till skyarna på ett sådant sätt att huvudpersonen skildras som
118 Alpers, 1996, s. 19. 119
Vegt, van der, 1990, s. 105.
helgon.123 Biografen borde vara kritisk för att vara i stånd till att återge verkligheten. Därför är det nödvändigt att biografen behåller en viss distans från ämnet. Det betyder att man kan stå sympatisk till sitt ämne medan man avvisar deras åsikter och tvärtom.124
Romein tycker att det skulle vara en blandning av sympati, antipati och kylighet när det gäller biografens hållning gentemot ämnet, vid vilka de håller varandra i balans. Dessutom skulle man vara försiktig med ‘ingredienserna’:
Det är med beundran liksom med sötningsmedel. Det är oumbärligt när det tilläggas till mat i liten dos. Ren är det däremot onjutbart.125
och:
Ändå, som sympati låta sig jämföras med söt, kan man jamföra antipati med ättika. Denna är, när den inmundigas ren, ojnutbar också. Men när den tilläggas i små mängder är den ett medel som gör mat smakligt.126
Man kan fastslå att biografen skulle vara ‘intreaged’ eller fängslad av ämnet. Det borde finnas en passionerad hängivelse. Men för att vara i stånd till att skriva kritiskt om ett ämne skulle det vara ett lämpligt avstånd mellan biograf och ämne.127 Med andra ord: det borde finnas en balans mellan beundran och avstånd.
1.3. Litterära verk som biografens informationskälla
Som sagt tidigare är författarens egna litterära verk en möjlig informationskälla för en biograf. Det finns däremot mycket diskussion om det litterära verket som källa. Burman hävdar att “den biografiska litteraturforskningen utgår från grundtanken att det finns ett samband mellan författarens liv och verk.” Bakgrund och erfarenheter gör en författare till den han eller hon är och har också inflytelse på någons skrivstil.128 Huruvida det
123 Zeijden, A. van der, “Het heilig moment. De hagiografie als biografisch genre”, i Biografie Bulletin,
vår 2008, “Uitverkorenen en verdoemden”, Werkgroep Biografie, Amsterdam, s. 17.
124 Romein, 1946, s. 146. 125
Ibidem, ss. 144-145. Se bilaga 1, citat 4.
126 Ibidem, ss. 145-146. Se bilaga 1, citat 5. 127 Soest, van, 1990, ss. 41-42.
litterära verket får integreras som faktum i livshistorien finns skilda åsikter.
Författaren Hella S. Haasse (1918-2011) tycker att en biograf bör tränga in i författarens varelse genom författarens verk.129 Säkerligen har en författares liv och verk förenats. Men det är omöjligt att fastslå huruvida verket är baserat på det egna livet.130 Framför allt när man inte kan kontrollera datan. Därför skulle en biograf inte ha illusionen att allting ur någons verk kan förklaras och betraktas som livsfakta.
Oversteegen tycker att det borde vara förbjudet att ‘avläsa’ livsfakta ur en roman. När man inte kan kontrollera datan, gör man klokt i att inte sätta tilltro till romandatans faktum.131 Författaren John Updike (1932-2009) håller med om att man bara kan referera till det litterära verket om det finns bevis eftersom:
Fiction, even so-called autobiographical fiction, makes no claim to be factual. Compounded of memory and imagination, it at the very least tweaks and simplifies actual circumstances.132
Burman hänvisar till den svenske litteraturvetaren Magnus von Platen (1920-2002) som har påpekat att allting en författare skriver, det gäller dikter, romaner, dramatik, till och med självbiografi, måste betraktas som litteratur i första hand.133
Man skulle akta sig med att interpretera varje litterär verk som självbiografisk. Som jag har tidigare fastslagit är minnet opålitligt och man kan inte fastställa vad författaren medvetet har tillsatt eller utelämnat.134
Naturligtvis kan verket avslöja mycket om den som har skrivit det. Teman till exempel som upprepas i författarens verk kan tyda på undermedvetna mönster i författarens liv, verk och tänkesätt.135 Och en romanpersonage kan vara baserad på en verklig person men sällan kan man dra slutsatser om det. Man vet ju inte huruvida personagen är baserad på verkligheten och huruvida den är fiktiv. Burman hänvisar till August Strindberg (1849-1912) som ofta utnyttjade sitt eget liv för dikten men inte i
129 Velde, P. van der, “Wie is er bang voor de historische biografie?”, i Toussaint, B., Velde, P. van der
(red.), Aspecten van de historische biografie, Kok Agora, Kampen, 1992, s. 11.
130 Moor, de, 1990, s. 65. 131 Oversteegen, 1989, s. 20.
132 Updike, J., On Literary Biography, University of South Carolina Press i samarbete med Thomas
Cooper Library, Columbia, South Carolina, 1999, ss. 34-36.
133 Anförd i Burman, 2002, s. 74. 134 Leeuwen, van, 1990, s. 88.
form av någon direkt transkribering. “Alla har verklighetsbakgrund, men ingen kan tjäna som biografisk källa”.136
Hon hänvisar till nykritikern René Wellek (1903-1995) också. Han påstår att de eventuella självbiografiska inslagen i ett verk är så omformade och förvandlade att förhållandet saknar relevans.137
De Wispelaere behandlar i “Hoe staat een schrijver tegenover zijn biografie?” samma frågan som titeln av artikeln: hur står en författare gentemot sin biografi? Han hänvisar till analyser av sitt verk av andra i vilka det förklaras att någon i honom har skrivit bestämda passageer. Han kan inte komma ihåg sådant och undrar om det var han det talades om.138 Härav framgår att biografer konkluderar ibland någonting som inte kommer överens med hur författaren har menat den. Eller författaren är inte medveten om det och därför kan man konkludera att biografen går för långt i sökningen efter sammanhang mellan liv och verk. De Wispelaere påstår om författaren är produkten av sitt eget verk, då beror det huvudsakligen på sitt sätt att skriva, sin skrivstil. Därför borde stilundersökning vara en större del av författarbiografin än nu bruklig.139
Liv och verk kan alltså bindas samman men biografen borde vara försiktig med att hämta fakta från fiktion och göra fiktion verkligheten. Biografen kan interpretera saker på ett annat sätt än författaren har menat dem.140 Dessutom bör författarens verk inte användas som källa om man inte kan kontrollera dess riktighet.
Ändå är litteraturtolkning en viktig del av författarbiografens verk. Till exempel för att öka förståelsen av verket.141 Dessutom kan det litterära verket användas som socialhistorisk källa. Skönlitterära skildringar kan vara en kompletterande källa för att få förståelse i vad folk gjorde, kände och tänkte.142
1.4. Biografins utveckling i Sverige
Biografier skrevs redan under antiken fastän inte i formen som vi känner nuförtiden. De biografierna under medeltiden till exempel bestod framför allt ur kristna
136 Anförd i Burman, 2002, s. 75. 137 Ibidem, s. 72. 138 Wispelaere, de, 1990, s. 108. 139 Ibidem, s. 120. 140 Burman, 2002, s. 72. 141 Ibidem, s. 76.
142 Svedjedal, J., “Litteratursociologi”, i Bergsten, S. (red.), Litteraturvetenskap – en inledning,
helgonskildringar med syfte att demonstrera föremålets fromma natur. Intresset för biografin ökade under renässansen och upplysningstiden.143 Sedan uppstod de så kallade minnesteckningar över adelsmän och kungar som skrevs i samband med eller genast efter personens begravning. Under 1800-talet fick alltmer folk- och yrkesgruppen vara ämnet för en sådan biografi. Först präster, sedan ämbetsmän, läkare, tidnings- och industrins män.144 Det var också omkring 1800 då det uppstod alltmer en skillnad mellan en sådan levnadsteckning och biografin såsom vi känner den nuförtiden. Förhärligande skildringarna ersättades av strävan efter sanningen genom objektivitet och opartiskhet.145
Biografin som antas som den första moderna biografin såsom vi känner den idag är The Life of Samuel Johnson (1791) av James Boswell (1740-1795). Den översättades av Harald Heyman (1889-1962) till svenska i början av 1900-talet, då intresset för biografin växte i Sverige.146 Det första svenska biografiska lexikonet är Georg Gezelius (1735-1789) Försök Til Et Biographiskt Lexicon öfver Namnkunnige och Lärde Swenske
Män som utgavs i fyra delar från 1778 till 1787.147
Nämnvärda är de så kallade gynaeceerna. ‘Gynaeceum’ betyder ursprungligen ‘kvinnokammare’. Under renässansen användes däremot termen för att antyda en litteraturhistorisk genre. Marianne Alenius (f. 1948) omskriver den i “Om alla slags berömvärda kvinnopersoner. Gynaeceum – en kvinnolitteraturhistoria” som “en katalog över kvinnor som utmärkt sig genom eget skrivande eller annan form av konstnärlig eller intellektuell verksamhet”.148
Gynaeceer är skrivna i systematisk eller alfabetisk uppslagsform och innehåller först en presentation av kvinnans släkt, sedan en
uppräkning av hennes make eller makar och eventuella barn och till sist kvinnans egna intelektuella prestationer.
143 Hall, B.G., “Biografin har kommit in från kylan”, i Svenska Dagbladet, den 23 november 2006, via
http://www.svd.se/kultur/understrecket/biografin-har-kommit-in-fran-kylan_372928.svd (sista besök: den 11 juni 2011).
144 Larsson, L., Sanning och konsekvens. Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och de biografiska
berättelserna, Norstedts förlag, Stockholm, 2001, s. 250.
145
Larsson, I., Text och tolkning i svenska författarbiografier. Elin Wägners Selma Lagerlöf, Elisabeth
Tykessons Atterbom och Fredrik Bööks Verner von Heidenstam, Gidlunds Förlag, Hedemora, 2003, ss.
40-41.
146 Larsson, L., 2001, ss. 242-243. 147
Ibidem, s. 249.
148 Alenius, M., “Om alla slags berömvärda kvinnopersoner. Gynaeceum – en kvinnolitteraturhistoria”, i
Fastän datan ofta var ringa, är gynaeceerna dock “den viktigaste källan till vår kunskap om synen på “de lärda kvinnorna””. Eftersom skrifterna av dessa kvinnors egen hand ofta inte finns bevarade utgör gynaeceerna en bra grundval för forskning. Genom dem kan man nämligen få reda på titlar på förlorade verk.149
Det möjligen allra tidigaste gynaeceet är De virtutibus et vitiis feminarum som är skrivet av den italienske författaren Giovanni Boccaccio (1313-1375). Detta var strängt moraliserande eftersom det betonade de kvinnogestalterna som “uppmuntrande
respektive avskräckande exempel.”150
Gynaeceumgenren nådde sin höjdpunkt i Nordeuropa runt 1650 och pågick drygt hundra år. Gynaeceer skrevs alltmer på nationalspråk i stället för latin och kännetecknades alltmer av en respektfull och stolt inställning till de diskuterade kvinnorna.151
Det finns ett gynaeceum på svenska bevarat. Det är enligt Alenius egentligen ett kompletterat referat av ett tidigare, nu förlorat latinskt verk skrivet av Anders Anton von Stiernman (1695-1765). Skriftet omnämns som Gynæceum Sveciæ Litteratum (Sveriges lärda kvinnokammare), publicerades 1780 i Stockholms Magazin och innehåller 23 korta biografier.152
Gynaeceumgenren är i första hand en manlig genre. Att prisa sitt eget kön ansågs vara oförskämd för en kvinna. Undantag finns ändå. Till exempel ett danskt gynaeceum som författats av Leonora Christine Ulfeldt (1621-1698). Hon är känd genom Jammers
Minde (1869) i vilken hon skildrar sitt liv som fånge i Blåtorn på Köpenhamns slott där
hon satt fängslad 1663-1685. Gynaeceet Hæltinners Pryd skrevs sannolikt 1671-1684 och består av tre delar. Endast första delen finns bevarad.153
Förutom dessa gynaeceer innehåller litteraturhistorier många små biografier också. Per Daniel Amadeus Atterboms (1790-1855) Svenska siare och skalder, eller
grunddragen af svenska vitterhetens häfder intill och med Gustaf III:s tidehvarf (6 band,
exempel memoarer och brev”.154
Inger Larsson (f. 1949) hävdar i Text och tolkning i
svenska författarbiografier (2003) att det är med Atterbom som litteraturvetenskapen tar
biografin i bruk.155 Litteraturvetare Lisbeth Larsson (f. 1949) instämmer och säger i
Sanning och konsekvens. Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och de biografiska berättelserna (2001) att det tidiga 1800-talets begynnande svenska
litteraturhistorieskrivning under århundradet närmade sig den biografiska principen. Bredvid Atterbom nämner hon Lorenzo Hammarskölds (1785-1827) Svenska
Vitterheten (1818-1819) som består till större delen av kortbiografier över olika
författare.156 Atterbom uppmärksammade verket som psykologiskt dokument. Hans biografiskrivning var sympatiserande och idealiserande.157
En annan litteraturhistoria som kommer på tal i detta avseende är Henrik Schück (1855-1947) och Karl Warburgs (1852-1918) Illustrerad svensk litteraturhistoria
(1896). Denna betraktas enligt Broomans som höjdpunkten i den svenska
litteraturhistoriens utveckling och användes även ännu på 1950-talet.158 Lisbeth Larsson påstår att inte bara svensk litteraturhistoria kom att blomstra genom Schück utan också svensk biografi.159 Schück var en förespråkare av noggrant materialstudium så att en litteraturforskare objektivt kunde beskriva och förklara i stället för att spekulera.160 Man kan konkludera att biografens förhållningssätt till sitt objekt förändrades under 1800-talet. Denna förändring går parallellt med den vändning från text mot person som ägde rum inom svensk litteraturvetenskap. De tidiga litteraturhistorikerna hade en idealistisk syn på författaren och medvetet idealiserade honom. Den nya kritiken hade däremot strävan att berätta sanningen om den verkliga personen.161
Den självständiga biografin i Sverige utvecklade sig under senare delen av 1800-talet i vilken författare var föremålet.162 Denna utveckling medförde också en starkare betoning av att inta en källkritisk synpunkt.163 Det var först under denna tid som
154 Broomans, P., Detta är jag. Stina Aronsons litteraturhistoriska öde, Carlsson Bokförlag, Stockholm,
