Data analysis

In document Cover Page The handle (Page 89-98)

Seasonally induced expression variation in

HEAD THORAX ABDOMEN Biological process Gene

5. Data analysis

Resultatet i denna forskningsöversikt tyder på att flera skyddsfaktorer kring unga hindrar dem från att hamna i kriminalitet medan unga med fler riskfaktorer har större benägenhet att begå brott. Det kan konstateras att ämnet ungdomsbrottslighet är väldigt komplex och trots kunskaper om risk- och skyddsfaktorer, finns det sällan enkla och självklara svar. Därför kan det analyseras på så sätt att det inte går att dra generella slutsatser utifrån resultat av artiklarna i denna forskningsöversikt. Som redan nämnt är ämnet mångfacetterat och behöver studeras utifrån många olika perspektiv.

Resultat från flertalets studier tyder på att familjen har en avgörande roll i ungas utveckling. Detta under förutsättningen att familjen lever under ordnade förhållande. Familjer med dålig familjefunktion kan utgöra risk för barnen och påskyndar en negativ utveckling som leder till brottslighet.

Förutsättningen för att en familj ska vara en skyddsfaktor är att familjemedlemmarna har en nära och god relation. Att familjen har starka

värderingar där de lever utan våld, försummelse och konflikter. Föräldrar i familjer som har hög föräldrakontroll och bra föräldraförmåga kan vägleda sina barn bort från att etablera ett riskbeteende (se t.ex. Wheeler m.fl., 2017; Killoren m.fl., 2021; Mattson m.fl., 2020; Merrin m.fl., 2020;

Kapetanovic m.fl., 2019). I detta fall kan kontrollteori ha en viss relevans i ungas familjesituation. Som det framgår av resultatet, löper barn som har svaga familjeband större risk att hamna i brottslighet. Flyghed och Estrada (2017) menar att svag anknytning till familj och omgivningen är ett element inom Hirschis kontrollteori som förklarar brottslighet. Moralisk övertygelse är ett annat element inom kontrollteori som förklarar brottsbenägenhet hos unga vars familj är aktiva i kriminalitet. Med detta kan det konstateras att övertygelse att följa lagar och regler saknas hos dessa ungdomar då även föräldrarna inte följde lagar och regler. Slutsatsen som kan dras av detta är att unga som har vuxit upp med föräldrar som bryter mot lagar, får själva sämre övertygelse att följa lagar, vilket leder till högre benägenhet att begå brott.

Förebyggande insatser till familjen stärker skyddsfaktorer kring familjen och minskar risken för brottslighet hos unga. Dessa insatser utgör stöd för föräldrar som inte lyckas skapa en god relation med sina barn, eller saknar förmågan att skydda och vägleda sina barn som riskerar att delta i brottslighet (se t.ex. Sundell m.fl., 2008; Weiss m.fl., 2013). Det kan analyseras på så sätt att brottslighet kan förebyggas hos unga genom familjebaserade insatser som främjar bättre familjerelationer och riktas in tidigt när barn och unga visar tecken på riskbeteende.

Unga som är uppvuxna i bostadsområden med stark grannsamverkan har lyckats hålla sig borta från brott i större utsträckning. Grannsamverkan kan utgöra stöd till föräldrarna för att bevaka sina barns handlingar när de är ute (se t.ex. Ellis m.fl., 2015). Det kan analyseras på så sätt att grannsamverkan kan i vissa avseenden betraktas negativ i svensk kontext. Det kan konstateras att grannsamverkan bestående av etniska minoriteter som håller koll på unga i bostadsområdet kopplas till hederskultur och misslyckad integration bland flyktinggrupper i Sverige, samtidigt som studier från Nordamerika lyfter detta som en positiv och skyddande faktor.

Att bo i resurssvaga stadsdelar medför risk för att hamna i kriminalitet. Våld, drogförsäljning och närvaro av kriminella gäng förekommer i högre utsträckning i resurssvaga stadsdelar. Därmed riskerar unga från resurssvaga områden att rekryteras av kriminella gäng. Unga gängmedlemmar ansvarar för drogförsäljning och bär vapen för personskydd då våldsamma attacker kan inträffa när de är ute i områdena (se t.ex. Merrin m.fl., 2020; Docherty m.fl., 2019). Det kan analyseras på så sätt att studier som undersöker om kriminalitet i resurssvaga stadsdelar kan tolkas på ett missvisande sätt eller leda till demonisering av socioekonomiska utsatta områden. Det är viktig att vara medveten om att ämnet ungdomskriminalitet är ett politiserat område och kan utnyttjas i politiska syften. Av den anledningen är det av vikt att vara kritisk reflekterande mot studiens empiri.

Stark anknytning till skolan minskar risken att involveras i kriminella gäng hos unga med 60 procents (se t.ex. Mattson m.fl., 2020). Detta under förutsättningen att skolan skapar en trygg miljö för unga. Skolor med höga nivåer av mobbning, våld och trakasserier bland elever tappar sin position som skyddsfaktor och omvandlas snarare till en riskfaktor för unga. Här anses kontrollteori vara relevant och bekräftas av resultatet. Flyghed och Estrada (2017) menar att strävan efter samhälleliga framgång är ett element i kontrollteori som utgör hinder för att unga hamnar i brottslighet.

Ungdomar med stark skolanknytning ser utbildningen som ett verktyg för att uppnå framgång. Därmed kan det konstateras att brottslighet är motsats till framgång och undviks av unga med stark skolanknytning.

BRÅ:s (2020b) skolundersökning om brott visar att majoriteten av brott som skolelever utsatts för sker i skolmiljö. Detta bekräftar att svensk skola i vissa avseenden skulle kunna vara en riskfaktor för eleverna och påverka dem negativt. Unga som har brottsaktiva kamrater får på sikt högre acceptans till brott och börjar själva begå brott. BRÅ:s (2020a) skolundersökning visar att nästan hälften av de unga som har deltagit i undersökningen rapporterat att de deltagit i brottsliga handlingar. Detta innebär att kamrater som är delaktiga i kriminalitet kan neutralisera brottshandlingar för sina kamrater.

Det vill säga ungdomar lär sig av sina kamrater att begå brott. Forskning visar att unga med kamrater aktiva i kriminella gäng har sex gånger större

risk att själva gå med i gäng (se t.ex. Mattson m.fl., 2020; Merrin m.fl., 2020).

För att arbeta förebyggande med unga i resurssvaga stadsdelar och i skolan behövs samverkan mellan polis, socialtjänst och skolan. Ett samarbete av större skala med insatser som riktas mot alla unga och inte enbart mot de med riskbeteende skulle förebygga brottslighet hos unga (se t.ex. Densley m.fl., 2016; Wagner m.fl., 2014). Det kan tolkas på så sätt att liknande samhällsbaserade insatser av förebyggande art, som nämns ovan saknas i svensk kontext. I en del kommuner sker samverkan mellan socialtjänsten, polis och skolan. Däremot sker inte detta på alla kommuner i Sverige.

Vidare visar studierna att unga som är aktiva i kriminalitet visar högre nivåer av psykisk ohälsa jämfört med andra ungdomar (se t.ex. Mattson m.fl., 2020; McArdle m.fl., 2002). Även substansanvändning hos unga anses vara en riskfaktor. Brott som kan kopplas till ungas substansanvändning är bland annat misshandel, stöld, skadegörelse och allvarliga våldsbrott. Det dras ett samband mellan ungas substansanvändning och deras delaktighet till olika typer av brott (se t.ex. Docherty m.fl., 2019; Mattson m.fl., 2020).

Enligt (BRÅ, 2020a) är unga överrepresenterade i narkotikabrott, stöld och brott mot person. Att unga är överrepresenterade i narkotikabrott visar att ungas bruk av narkotika är vanligt förekommande och utbrett. Därmed går det att dra en koppling mellan ungas narkotikabruk och tillgänglighet av narkotika i Sverige. Det kan anses att det förebyggande arbetet med unga som har psykiska ohälsa i svensk kontext behöver mer satsningar för att fler ska få hjälp (se t.ex. McArdle m.fl., 2002). Även fler satsningar behövs för att förebygga ungas substansanvändning och hindra unga att utveckla missbruksproblematik (se t.ex. Wagner m.fl., 2014). Här kan det konstateras att substansanvändning och psykisk ohälsa hos unga i Sverige, ofta går hand i hand och kan förebyggas genom ökade insatser inom barn och ungdomspsykiatri samt förebyggande insatser mot substansanvändning hos unga.

Unga som tidigare varit delaktiga inom rättsväsende på grund av brott har svårare att upphöra med våldsbeteendet. Dessa ungdomar har även svårare att etablera sig på arbetsmarknaden visar studierna (se t.ex. Beardslee m.fl., 2019). I betänkandet Kriminella grupperingar - motverka rekrytering och underlätta avhopp (SOU 2010:15) skrivs att unga som rekryteras av kriminella

gäng har en bakgrund av tidigare brott i belastningsregistret långt innan de blir aktuellt för rekrytering av kriminella gäng. Betänkandet (SOU 2010:15) betonar att dessa ungdomar har svårigheter att lyckas på arbetsmarknaden vilket kan kopplas till deras brottsregister. Dock skiljer sig behandling av unga lagöverträdare i USA jämfört med Sverige. I USA hanterar ungdomsrättsväsendet ärenden där unga begår brott. I Sverige finns ingen domstol enbart för unga lagöverträdare utan en domstol hanterar alla ärenden både rörande vuxna och unga. Det som skiljer sig mellan länderna är att socialtjänsten bereder insatser för behandling av unga medan ungdomsrättsväsendet i USA kan döma unga till sociala insatser. MST är en behandling som unga i USA får efter remiss från ungdomsrättsväsendet men i Sverige erbjuds insatsen efter bedömning av socialtjänsten. Då länder har olika förhållningssätt kring unga lagöverträdare, kan detta vara orsaken till att studier utförda i olika länder får olika resultat trots att de som undersöker samma intervention enligt Sundell m.fl. (2008).

Granskning av insamlade artiklar visar att många studier har ett särskilt fokus på etniska minoriteter (se t.ex. Ellis m.fl., 2015; Killoren m.fl., 2021;

Wagner m.fl., 2014). Samtliga artiklar har inte varit tydliga om varför de har haft särskild fokus på etniska minoriteter. En tolkning som kan göras är att etniska minoriteter ofta förekommer i statistik om brott i många länder, särskild i Nordamerika och Storbritannien. En annan förklaring är att etniska minoriteter har ofta fler riskfaktorer vilket gör det intressant att studera hur riskfaktorer påverkar unga som tillhör etniska minoriteter. De bor ofta i resurssvaga stadsdelar och har lägre socioekonomisk status än andra i samhället. Detta på grund av att etniska minoriteter ofta har en bakgrund av migration till nya bosättningslandet, har föräldrar med lägre utbildning och sämre chans inom arbetsmarknaden. Det kan hävdas att fokus på minoritetsgrupper kan i vissa fall leda till att resultatet inte kan generaliseras till majoritetsbefolkningen på grund av etniska och kulturella skillnader.

Även en del faktorer som anses vara en skyddsfaktor i ett land kan tolkas vara negativt i ett annat land. Exempelvis kan strikt föräldrakontroll, särskilt mot flickor där föräldrar kontrollerar flickor när de är ute anses vara en skyddsfaktor, men i Sverige skulle detta kopplas till hederskultur hos minoritetsgrupper och fördömas (se t.ex. Killoren m.fl., 2021; Wheeler m.fl., 2017; De La Rue m.fl., 2014).

Att studierna har fokuserat på etniska minoriteter och människor i svaga socioekonomiska stadsdelar är inte ett problem i sig. Däremot kan det bli problematiskt om resultatet i denna forskningsöversikt riskerar att demonisera och peka ut dessa grupper som problem. Att hävda att etniska minoriteter eller människor som bor i svaga socioekonomiska stadsdelar begår fler brott är en orättvis slutsats och bör undvikas. Speciellt inom ett politiserad område som detta, finns det risk att utsatta grupper demoniseras av politiska partier för att politiska framgångar uppnås. Det kan anses att politiken påverkar ämnet och detta syns tydligt i hur insatserna riktas mot ungdomsbrottslighet. En del av riskfaktorer som har identifierats handlar om faktorer på individnivå (t.ex. familjeförhållande) men många av riskfaktorer är på samhällsnivå och lägger ansvaret på samhället och makthavarna (t.ex skolan och svaga socioekonomiska stadsdelar). Trots att många av riskfaktorer visar behoven av insatser i skolan och socioekonomiska förhållanden, riktas väldigt lite insatser mot dessa områden och detta syns tydligt i insatser som denna forskningsöversikt har beskrivit. Det kan konstateras att det finns en obalans mellan identifierade riskfaktorer och insatser som är förekommande mot ungdomsbrottslighet.

Trots att kunskaper om vad som bör göras finns, kan politikerna välja att inte rikta några insatser mot problemet på grund av ekonomiska skäl. Även en del insatser kan uteslutas helt eller ersättas med billigare alternativ på grund av budgetfrågor av politiker. Slutligen kan det konstateras att det är av vikt att socialarbetaren som arbetar med sociala insatser är medveten om att en del av samhällets behov kan ignoreras av makthavarna.

In document Cover Page The handle (Page 89-98)