FLERSPRÅKIGA SVENSKAR SOM IDEAL
EN STUDIE AV SVERIGES SPRÅKPOLICY PÅ MESO- OCH MAKRONIVÅ
Aantal woorden: 23.826Nina Lambrecht
Studentennummer: 01504419
Promotor Prof. dr. Kicki Ingridsdotter
Masterproef voorgelegd voor het behalen van de graad master in de taal- en letterkunde: Engels - Scandinavistiek Academiejaar: 2019 - 2020
3
Förord
När jag valde vad jag ville studera för fem år sedan fanns det ett dilemma: ville jag studera språk och lingvistik eller ville jag studera något som har med barn och undervisning att göra? Dessa två saker har alltid varit mina två stora intressen. Att kunna kombinera mina intressen i min masteruppsats har varit väldigt intressant och lärorikt. Utöver detta var den här uppsatsen en väldigt stor utmaning för mig som språkstudent och för mig som person. Uppsatsen gav mig stress, ångest, sömnlösa nätter och ledde till många tårar. Jag behövde nästan ett och ett halvt år för att kunna börja skriva uppsatsen eftersom det kändes som något jag aldrig skulle kunna klara. När jag slutligen började forska och skriva gav uppsatsen mig också glädje, ännu mer intresse för båda ämnena och en känsla av kompetens som språkstudent. Nu när uppsatsen är färdig ger det mig en sista känsla till: stolthet. Det är alltså en underskattning när jag säger att den här uppsatsen tog mig på en väldigt emotionell berg- och dalbana, men jag är nöjd över resultatet.
Den emotionella berg- och dalbanan har jag inte kämpat med ensam. Jag vill tacka mina föräldrar som stödde mig under de senaste 5 åren när jag studerade på Gent universitet. Jag vill tacka min far för att han har fostrat mig med sin stora kärlek för språk och litteratur och jag vill tacka min mamma för att hon lyssnar och ler när min far och jag pratar om språk och böcker i flera timmar.
Jag vill också tacka Cato och Lion, ni är det enda skälet till att jag klarade utbildningen på universitetet utan att bli galen. Jag har inga ord för att beskriva vad ni gjorde för mig och hur mycket ni betyder för mig. Tack för att vi gjorde de senaste 5 åren tillsammans. Tack för att ni alltid trodde på mig. Tack för att ni alltid har varit där för mig.
Tack till Sjoukje, min bästa vän som alltid är där för att hjälpa mig och handleda mig i den emotionella berg- och dalbanan. Hon känner mig bättre än jag känner mig själv.
Tack till Niels för att han började varje samtal vi hade under de senaste månaderna med antingen ”Hur går det med din uppsats?” eller ”Arbetar du på din uppsats nu?”. Att du trodde på mig var vad jag behövde för att kunna klara uppsatsen.
Tack till mina vänner och familj, jag vet att ni trodde det var konstigt att jag skulle studera svenska men ert stöd, framförallt under de senaste månaderna med uppsatsen var verkligen vad jag behövde. Jag lovar att jag kommer att sluta stressa och prata om uppsatsen nu.
Till sist vill jag tacka den viktigaste personen i processen av den här uppsatsen, min handledare Kicki Ingridsdotter. Tack för att du var min handledare. Tack för att du tog hand om min uppsats, men framförallt tack för att du tog hand om mig. Jag var aldrig rädd för att säga hur jag mådde, även om det oftast var dåligt eller stressad. Du såg mig som en människa med många känslor och inte bara som en student som behövde klara sin uppsats. Jag kan aldrig tacka dig tillräckligt.
5
Sammanfattning
Idag lever vi i en mångkulturell och flerspråkig värld där olika språk och kulturer möts. Det leder till ett samhälle med fler och fler flerspråkiga människor. I den här undersökningen ville jag ta reda på hur Sverige reglerar språk i sitt mångkulturella samhälle.
Syfte med den här undersökningen var att få en översikt över Sveriges språkpolicy på makro- och mesonivå. Jag ville undersöka vilka språklagar som finns och vilka språkideologier man kan uttolka från lagarna. I den andra delen av undersökningen ville jag undersöka hur Sveriges språkpolicy på makronivå påverkar språkpolicy på mesonivå, som definieras i den här uppsatsen som undervisningskontexten av det svenska samhället. Jag ville svara på den följande forskningsfrågan: Hur ser Sveriges språkpolicy ut och hur reflekteras den på mesonivån?
För att studera Sveriges språkpolicy på makronivå gjorde jag en litteraturstudie och en studie av den svenska språklagen (2009:600). På slutet av undersökningen kunde jag dra slutsatsen att Sverige har en explicit nedskriven språkpolicy som skapas Sveriges språklagen.
För att få en aning om Sveriges språkpolicy på mesonivå gjorde jag en litteraturstudie, en studie av den svenska skollagen (2010:800) och en analys av mina intervjuar med 3 informanter. Jag kunde dra slutsatsen att Sverige skapar genom skollagen också en explicit språkpolicy för undervisningskontexten.
Vad det gäller språkideologi överensstämmer det på båda nivåer och kan jag allmänt säga att det finns en positiv attityd mot flerspråkighet. Alla inser svenska som det samhälleliga språket i Sverige, men alla är också överens att att vara flerspråkig är en fördel i den mångkulturella världen vi lever i idag.
Nyckelord: språkpolicy, språkplanering, språkideologi, makronivå, mesonivå, skolpersonalen, undervisning, skollagen, språklagen
7
Covid-19 beskrivning
Den här mastersupssatsen utfördes och skrevs under vårterminen 2020. På det ögonblicket fanns det i Belgien en total nedstängning på grund av 19 pandemin. Jag kan inte säga med säkerhet att den Covid-19-krisen hade en direkt påverka på min datainsamling, men jag tycker att det var svårare för mig att hitta informanter än det hade varit när allt hade varit ’normalt’. I ett tidigare skede av mitt arbete skickade jag ungefär 100 mejl till olika skolor för att försöka få informanter och fick bara några svar. Under pandemin var det ännu färre svar.
Covid-19 pandemin är en väldig stressig tid för många personer, men framförallt för lärare som måste fortsätta undervisa i skolor eller genom nätet. Jag kan tänka att det var en period som var väldigt stressande och att det fanns mycket jobb. Jag tycker att det var därför att inte många lärare hade tid och lust för att bli intervjuade som informant för min uppsats.
Resultatet är att den här undersökningen består av en stor litteraturstudie och en mindre informantstudie. Det var inte hur jag ville göra det innan Covid-19-krisen, men det var det bästa för undersökningen och också vad Gent Universitet rekommenderade att göra.
9
Innehållsförteckning
Förord ... 3 Sammanfattning ... 5 Covid-19 beskrivning ... 7 Innehållsförteckning ... 9 Inledning ... 11 Syfte 12 Forskningsfrågan 12 Förtydligande av vissa val 12 Viktiga begrepp ... 15 De olika nivåerna 15 Teorirelaterade begrepp 15 Språkrelaterade begrepp 16 Undervisningsrelaterade begrepp 17 Teori ... 19Bernard Spolsky – Language Policy (2004) 19 Språkanvändning ... 21 Språkplanering ... 21 Språkideologi ... 22 Tidigare forskning ... 23 Makronivå 23 Mesonivå 24 Makronivå ... 27 Inledning 27 Forskningsfrågor och hypoteser 27 En lång väg till en språklag 28 Handlingsprogrammet: Mål i mun ... 30
Den svenska språklagen (2009:600) 30 Sammanfattning: Sveriges språkpolicy 33 Sveriges språkplanering: vilka språklagar finns i Sverige? ... 33
Sveriges språkideologi: vilka ideologier kan man uttolka utifrån Sveriges språklag? ... 34
Slutsats 35 Mesonivå ... 37
Inledning 37 Forskningsfrågor och hypoteser 37 Sveriges skolsystem 38 Skolplikt och rätt till utbildning ... 39
10
Grundskolan ... 41
Gymnasieskolan ... 41
Kommunala och fristående skolor ... 41
Del 1: litteraturstudie 42 Språkplanering: vilka skollagar finns som reglerar språk i undervisningen? ... 42
Grundskolor ... 42
Gymnasieskolor ... 44
Språkideologi: vilka ideologier om språk och undervisning kan man uttolka utifrån Sveriges skollag? ... 44
Den samhällelig debatten – 2020 ... 46
Slutsats ... 47
Del 2: eget material 49 Metod ... 49 Metodval ... 49 Metodkritik ... 49 Intervjuerna ... 50 Informanterna ... 51 Analys ... 52
Språkpolicy på informanternas skolor ... 52
Elevernas flerspråkiga identitet ... 56
Språkideologi: skolpersonalens tankar om språk och undervisning ... 57
Språkideologi: skolpersonalens ideal ... 60
Slutsats: återkoppling mellan litteraturstudien och intervjuerna 61 Återkoppling hypoteser makro- och mesonivå ... 63
Den primära forskningsfrågan 65 Slutsats ... 67
Referenslista ... 69
Böcker 69 Tidskrifter 69 Forskningsrapporter 69 Kurser på Gent Universitet 70 Webbsidor 70 Ordböcker 72 Bilagor ... 73
Bilaga 1: intervjufrågor 73
11
Inledning
Världen vi lever i idag är mångkulturell. Den världen skapar sedan mångkulturella samhällen där det finns olika språk och kulturer i en stad eller ett land. Ett mångkulturellt samhälle för med sig ännu fler och fler flerspråkiga människor. Att människor kan prata fler än ett språk är en stor fördel i många situationer, som till exempel för kommunikation mellan olika länder. Dessutom lär vi oss mycket om andra kulturer genom att kunna förstå varandra. De nya kunskaperna leder till en bredare världsbild för alla, eftersom vi förstår varandra och andra kulturer bättre.
En homogen språkgemenskap är nu mer och mer ett undantag i världen. När olika språk möts uppstår det ofta ett behov för att reglera landets språk eftersom människor är rädda för att landets språk blir hotat eller eftersom människor anser att invandrare måste lära sig landets språk.
I ett land är det vanligt att man väljer ett språk som landets officiella språk. Det betyder ofta att alla invånare pratar det språket och att samhället bygger på det språket så att alla kan kommunicera med varandra. När vi tittar på lagar som bestämmer ett lands officiella språk ger det ofta en bild av en homogen språkgemenskap, men i verkligheten är det annorlunda eftersom det även finns flerspråkiga människor som till exempel pratar ett annat språk hemma.
Ett språk är ofta en del av en kultur och en identitet i ett specifikt land. Eftersom det nu är vanligare och vanligare att fler språk förekommer på en plats finns det en rädsla hos vissa människor att landets språk är hotat eller kommer att dö ut och de ser det som ett angrep på deras kultur och identitet. Det finns alltså tankar om att landets språk måste skyddas från andra språk. Den rädslan kan man avhjälpa med att skapa en språkpolicy för landet.
En språkpolicy består ofta av olika lagar som bestämmer landets officiella språk och hur och när man använder språket. I den här uppsatsen undersöker jag hur Sveriges språkpolicy ser ut och vilka
språkideologiska uppfattningar man kan uttolka från policyn, med andra ord undersöker jag Sveriges officiella hållning mot språk i sitt mångkulturella samhälle.
Ett mångkulturellt samhälle reflekteras naturligtvis också i mindre delar av ett samhälle som till exempel i skolor. Hur påverkar världen vi lever i idag undervisningen? Hur påverkar mångspråkighet skolklimatet? Samhället påverkar undervisningskontexten, men samtidigt har undervisningen ett stort inflytande på hur samhället kommer att se ut i framtiden. Det är därför att jag är övertygad om att det är intressant att se hur skolor arbetar med olika språk och flerspråkiga elever.
Undervisningskontexten har ett stort inflytande på barn och deras utveckling. I skolor arbetar man med de eleverna som är födda i ett specifikt land men också med nyanlända elever som har med sig en ny kultur och nya idéer. Nyanlända elever måste lära sig landets språk för att kunna fungera i det samhället de
12 har emigrerat till, men ibland ser man deras modersmål som ett hot mot det svenska språket. Det händer framförallt när det finns ett stort antal invandrare från en specifik plats eller land.
I den andra delen av den här uppsatsen undersöker jag hur Sverige skapar en undervisningskontext för det flerspråkiga samhället och vad skolpersonalen tänker om hur undervisningskontexten ser ut nu. Jag undersöker om skolor har skapat sina egna språkpolicy och vilka attityder skolpersonalen har om den mångkulturalitet och den flerspråkighet som finns i deras skola.
Syfte
Huvudsyftet med den här studien är att få en översikt över Sveriges språkpolicy både på makronivå och på mesonivå. Jag vill undersöka vilka språklagar det finns i Sverige och vilka språkideologier som framträder i dem. Sedan vill jag undersöka vilket inflytande språklagarna har på undervisningen, hur (språk)undervisning i Sverige är reglerat och till sist vill jag diskutera skolpersonalens idéer kring flerspråkighet i skolan. Syftet är alltså att skapa en så komplett bild som möjligt av språkplanering och språkideologier på båda nivåer.
För att undersöka detta delade jag upp uppsatsen i två delar. Den första delen fokuserar på makronivån som studeras genom en tolkning av lagtexter. Den andra delen har ett fokus på mesonivån som studeras genom en tolkning av lagtexter och en tolkning av egna intervjuer med tre informanter.
Forskningsfrågan
Min primära frågeställning är följande:
Hur ser Sveriges språkpolicy ut och hur reflekteras den på mesonivån?
De två delarna i den här uppsatsen har sekundära forskningsfrågor som slutligen leder till ett svar på den här frågan. Hypoteserna är också knutna till de sekundära forskningsfrågor som framställs senare i den här undersökningen.
Förtydligande av vissa val
Innan vi går vidare i den här undersökningen vill jag här kort tydliggöra några val som var nödvändiga att utföra i arbetet med uppsatsen.
Den här uppsatsen fokuserar bara på makro- och mesonivå, eftersom uppsatsen skulle ha blivit för lång och undersökningen för omfattande om jag också skulle ha undersökt språkpolicyn på mikronivå. Trots detta skulle det kunna vara väldigt intressant att göra en undersökning med fokus på mikronivån och se hur Sveriges språkpolicy påverkar även den minsta delen inom samhället.
13 I teorikapitlen beskrivs den tolkning av Spolskys teorier om språkpolicy som ligger till grund för min uppsats. Spolsky har i sin bok Language Policy (2004) utvecklad ett relativt nytt fält inom språkvetenskap. Spolskys bok har valts som teorigrund på grund av dess centrala roll i den vetenskapliga diskussionen om språkpolicy.
Till sist är det viktigt att förklara varför jag valde att inte undersöka Sveriges språkanvändning på makro- eller mesonivå. I teoridelen kommer det att framgå att språkpolicyn består av tre delar, varav en är språkanvändning. Det är den enda delen som inte undersöks här på grund av att det inte var möjligt för mig, som student som bor i Belgien och skriver en mastersupssats, att åka till Sverige och göra observationer där. Dessutom skulle min undersökning också bli för stor om jag hade valt att också undersöka språkanvändning. Trots detta skulle det, liksom en undersökning på mikronivå, vara väldigt intressant och bidra till olika viktiga insikter om Sveriges språkpolicy.
15
Viktiga begrepp
I den här uppsatsen finns det några specifika koncept som används. Här ger jag en översikt av hur dessa begrepp kontextualiseras i den här undersökningen.
De olika nivåerna
Makro-, meso- och mikronivå är begrepp som används i olika forskningsområden och deras definition beror på forskningsområdet de används i. För den här uppsatsen är det viktigt att titta på begreppen utifrån ett sociologiskt perspektiv.
Makronivån är den nivå som omfattar hela samhället. De som har makt på den samhälleliga nivån i Sverige är Riksdagen och regeringen. Makronivån är den högsta nivån, motsatsen är mikronivån som omfattar den minsta enheten i ett samhälle, som till exempel en person, en invånare i en stad eller en familj. Mesonivån ligger någonstans i mitten av dessa två och omfattar en del av ett samhälle, som till exempel en gemenskap eller en organisation. Hartman illustrerar samma indelning, när han skriver att det finns ”divisions between macro level perspectives on society and culture, the meso level of organizations and groups, and the micro level of individual identity, motives and cognition” (1). Hartman ger alltså en tydlig översikt av vad de olika nivåer omfattar som överensstämmer med indelningen jag använder i den här undersökningen.
Specifikt för den här uppsatsen som behandlar språkpolicy på makro- och mesonivån, definierar jag begreppen som följande: makronivån omfattar det svenska samhället som styrs av lagar som regeringen skapar och som har inflytande på alla invånare i Sverige. Den mindre del av samhället, mesonivån, som jag fokuserar på består av den undervisningskontext som finns i det svenska samhället och det omfattar alltså alla barn och ungdomar som går i skolan. Mesonivån eller undervisningskontexten är reglerad genom lagar som skapas på makronivån. Mikronivån eller den minsta enheten anser jag vara de olika familjer som lever i Sverige. Som jag redan skrev ingår mikronivån inte i min undersökning.
Teorirelaterade begrepp
Två begrepp som är kopplat till den här undersökningens teori är språkpolicy och tillämpad
språkvetenskap. Svensk ordbok (SO) ger följande definition om en policy: ”grundprinciper för ett företags eller en organisations handlade”. Det vill alltså säga att en policy förordnar grundprinciper som handlar om ett ämne och gäller för en viss organisation eller grupp. Här fokuserar jag i uppsatsen på Sveriges språkpolicy. Det vill alltså säga att jag fokuserar på språkliga grundprinciper som gäller på makronivå för Sveriges invånare och på mesonivå för alla barn och ungdomar som går i den svensk skolan.
16 Språkpolicy är ett nytt fält inom tillämpad språkvetenskap. Det nya fältet förklaras tydligt och
omfattande senare i teorikapitlet. Här beskrivs kort vad tillämpad språkvetenskap omfattar.
Tillämpad språkvetenskap som forskningsfält etablerades på slutet av 1950-talet. Detta var ett svar på ett tidigare fokus inom språkvetenskapen som upplevdes som restriktiv och begränsad (Davies och Elder 1). Det centrala intresset som tillämpad språkvetenskap behandlar är framförallt språkproblem och det
inbegriper en social aspekt (”socially accountable role” Davies och Elder 1). Allmänt säger man att tillämpad språkvetenskap bidrar till en diskussion om sociala språkliga problem (Davies och Elders 1). Definitionen av tillämpad språkvetenskap kan ta olika former som hela kurser på ett universitet som fokuserar på
forskningsområdet, böcker, forskningsstudier eller korta påståenden (Davies och Elder 3). Brumfit ger en sån kort definition: ”the theoretical and empirical investigation of real-world problems in which language is a central issue” (citerad i Davies och Elder 3). Det vill alltså säga att tillämpad språkvetenskap undersöker problem inom ett samhälle där språk är det centrala fokuset.
Det centrala i Davies och Elders resonemang är att tillämpad språkvetenskap hänvisar till
språkundervisning i sin bredaste betydelse, som till exempel översättningar, språkplanering, språkterapi och liknande (2). En ytterligare åsikt kommer från Grabe och Kaplan, de uppskattar att 45% av alla
forskningsrapporter som publiceras inom tillämpad språkvetenskap har språkpolicy eller språkplanering som ämne (citerad i Bauldauf Jr. 1). Det är alltså tydligt hur språkpolicy som forskningsområde passar in i tillämpad språkvetenskap, eftersom många publikationer inom forskningsområdet handlar om språkpolicy eller språkplanering.
Fokuset i den här uppsatsen är alltså språkpolicy, definierad och utvecklad av Spolsky 2004. Detta kommer att behandlas vidare i teorikapitlen, men det är viktigt att här tydliggöra att språkpolicy är inte detsamma som språkpolitik. Språkpolicy är ett forskningsfält inom tillämpad språkvetenskap som består av språkplanering, språkanvändning och språkideologi. Språkpolitik däremot är ”språkplanering med hjälp av politiska medel” (Teleman citerad i Garske 9). Språkpolitik har alltså ett tydligt fokus på att ha eller skapa kontroll över språk. Detta styrs genom politiska åtgärder, åsikter och skeenden, medan språkpolicy fokuserar på språkplanering i en given språkgemenskap, samt språkanvändning och språkideologi.
Språkrelaterade begrepp
Två- eller flerspråkighet är begrepp som är svåra att definiera. Inom sociolingvistiken finns ingen definition som alla forskare är överens om. Olika forskare utgår därför från olika definitioner. Därför ska jag tydliggöra hur begreppen används i den här uppsatsen. Några forskare använder definitioner som förtydligar att man inte måste prata flytande för att kunna räkna språket som en del av sin identitet, som till exempel
17 Gutierrez som skriver ”The use of two languages by an individual which does not necessarilly imply fluency” (21). Samtidigt finns det andra forskare som betonar att det är viktigt att en individ har kunskaper om de givna språken och kan använda språken i sina dagliga konversationer för att kunna säga att hen är flerspråkig (Bernbaum citerad i Johannes och Wikström 2-3). I den här uppsatsen använder jag en kombination av båda definitionerna ovan, nämligen en person är flerspråkig när hen har en viss färdighetsnivå och kunskaper om språken hen räknar till sin språkliga identitet (Lambrecht 8).
Ett viktigt begrepp i diskussionen om språkinlärning är definitionen av modersmål. Enligt Svenska Akademiens ordlista (SAOL) är ett modersmål ”det första språket barnet lär sig”, svensk ordbok tillfogar att det är ”det bäst behärskade språket”. Knutet till begreppen flerspråkighet och modersmål är begreppen
andraspråk, tredjespråk, fjärdespråk osv. SAOL definierar andraspråk som följande: ”språk som man lär sig utöver sitt modersmål”. Med dessa begrepp definierar man alltså språken som en individ kan använda utöver sitt modersmål.
Undervisningsrelaterade begrepp
Modersmålsundervisning och svenska som andraspråk är båda ämnen som finns i svenska skolor. Elever kan erbjudas modersmålsundervisning i skolan. Det betyder att elever får undervisning i sitt eget modersmål ett antal timmar i veckan. Modersmålsundervisningens syfte är att skapa möjligheter för barn att utveckla kunskap och färdigheter i och om sitt språk. För att få modersmålsundervisning krävs att man uppfyller några krav som diskuteras senare i uppsatsen (skolverket.se Rätt till modersmålsundervisning).
Svenska som andraspråk är ett ämne som skapar möjligheter för elever som inte har svenska som modersmål att utveckla sina kunskaper i och om svenska. Ämnet fokuserar både på att utveckla
kommunikativa färdigheter och att skapa en positiv hållning gentemot svenska och elevernas flerspråkiga identitet (skolverket.se Svenska som andraspråk).
19
Teori
Bernard Spolsky –
Language Policy
(2004)
Centralt i den här mastersuppsatsen är teorin kring Language Policy, eller språkpolicy, som Spolsky utvecklade år 2004 i sin bok Language Policy (2004). Boken var Spolskys första försök att beskriva språkpolicy som helhet (X). I förordet av hans bok läser vi att boken handlar om ett relativt nytt fält inom tillämpad språkvetenskap där man i de senaste femtio år inte har nått en konsensus när det gäller teorin eller
begreppens definition (IX). Spolskys syfte med Language Policy (2004) är att ge definitioner och konkretisera teorin (IX). Spolsky förtydligar hur vi kan definiera språkpolicy och ger olika insikter som är viktigt att förstå innan vi går vidare i den här uppsatsen.
Redan i förordet betonar Spolsky att språkpolicy ”exists within a complex set of social, political, economic, religious, demographic, educational and cultural factors” (X). Det är viktigt att påpeka att ett språk påverkar en gemenskap, men samtidigt påverkar en gemenskap också ett språk. Vi måste titta på det som ett slags växelspel. Det finns då olika saker inom en gemenskap, som till exempel politiska, ekonomiska, kulturella och andra faktorer som påverkar ett språk. När man tittar på en språkpolicy är det ofta med syftet att förstå vilka icke-variabler som samvarierar med språkvariabler eller som Spolsky skriver på engelska vilka ”non-variables co-vary with the language ”non-variables” (Spolsky 8).
En av de första saker Spolsky gör i sin utveckling av teorin är att skilja tre delar inom en språkgemenskaps språkpolicy, nämligen: språkanvändning, språkideologi och språkövertygelse eller språkplanering (5).
En viktig fråga är nu: hur ser en språkpolicy ut och hur kan man känna igen den (Spolsky 11)? Oftast skriver man en språkpolicy i officiella dokument som till exempel ett lands grundlag, en språklag, en föreskrift eller ett dekret (Spolsky 11). Trots detta finns det också länder utan en grundlag med en speciell språklag, utan föreskrifter eller dekret (Spolsky 11) eller utan andra explicita dokument (Spolsky och Shohamy 3), men det betyder inte att dessa länder inte har en språkpolicy. Det leder Spolsky till att skilja mellan en explicit och en implicit språkpolicy (39). En explicit språkpolicy hänvisar till en språkpolicy som kan hittas i officiella dokument, medan en implicit språkpolicy är en policy som finns i en språkgemenskap men som inte är nedskriven i explicita dokument. Båda är dock resultatet från ett försök att kontrollera eller anpassa en gemenskaps språkanvändning och ideologi (Spolsky 39). När en policy är explicit är det enklast att ser hur ett land förhåller sig till språk. När en policy är implicit är det svårare att bedöma hur ett land behandlar språk och är det möjligt att det finns oenighet i samhället om vad policyn är (Spolsky 39). Dessutom tar en policy ofta en paradigmatisk form, som ser ut som följande: en specifik grupp ska använda/förvärva/ha möjligheten att läsa/prata/skriva/förstå en specifik språkvariation för en specifik funktion inom samhället (Spolsky och
20 Shohamy 9). Ett fiktivt exempel på detta är: en student i gymnasiumskolan ska använda/förvärva/ha
möjligheten att läsa/prata/skriva/förstå samiska för att kunna ta examen.
Vidare i sin bok säger Spolsky att det är viktigt att förtydliga att en språkpolicy inte bara gäller för språk och språkvarieteter, men också för individuella element som bygger upp ett språk, som till exempel uttal, stavning, grammatik, men också till exempel dåligt språk och rasistiskt språk (40).
För att vara konsekvent skriver jag i den här teoridelen fortfarande om ’ett land som har en språkpolicy’, men det är viktigt att förtydliga att varje språkgemenskap, oavsett hur liten eller stor, har en språkpolicy, som Spolsky säger: ”Language policy operates within a speech community of whatever size. The domain of language policy may be any defined or definable social or political or religious group or community, ranging from a family through a sports team or neighborhood or village or workplace or organization or city or nationstate or regional alliance” (40). Ändå finns det i allmänhet ett starkt fokus på ett land eller landets politik eftersom det finns en koppling mellan språkpolicy och makt (Spolsky 40). Ett land har ett slags makt över sina invånare (Spolsky 40). Trots detta ger Spolsky följande exempel i början av sin bok: ett sjukhus skriver en språkpolicy när de bestämmer hur de kommer att arbeta med språkdiversitet på sjukhuset (1). Ett sjukhus är alltså ett exempel på en mindre gemenskap som också kan ha en språkpolicy. I den här uppsatsen kommer vi att fokusera på skolor som en mindre språkgemenskap och hur deras språkpolicy ser ut.
Spolsky drar slutsatsen på slutet av sin bok att de tre delarna av en språkpolicy (språkanvändning, språkideologi och språkplanering) kan avslöja olika delar av en språkpolicy. Det vill säga att språkanvändning, språkideologi och språkplanering inte måste vara kongruent (Spolsky 217). Det kan till exempel visa sig i att en språkideologi och språkanvändning säger A, men att språkplanering skriver B och de olika delarna kan på så sätt alltså vara motsatsen till varandra. Spolsky tror att ”the real language policy of a community is more likely to be found in its practices than its management” (222). För att få en korrekt bild av språkpolicyn måste vi därför titta på den verkliga språkanvändningen.
Spolsky skriver också att en individ, som undersöker språkpolicyn, måste ha en aning om olika problem som finns inom fältet (4). Dessa problem är saker som gör det svårare att göra undersökningar inom språkpolicy. För det första finns det olika länder som skriver en språkpolicy i sina lagar, medan andra länder inte gör det (explicit och implicit språkpolicy) (Spolsky 4). För det andra finns det också länder som inte implementerar sin språkpolicy (Spolsky 4), vilket gör att det är svårt att undersöka vissa länders språkpolicy. Till sist finns det länder som samlar in och ger data om vilka språk som talas i landet, och andra länder som inte gör det (Spolsky 4).
21
Språkanvändning
Det enklaste sättet att beskriva språkanvändning (language practice) är kanske bara ”hur människor pratar”. Naturligtvis är det mer komplex än detta, Shohamy och Spolsky skriver att en språkgemenskaps språkanvändning är ”patterned use of its linguistic repertoire” (1).
När människor pratar gör de olika val, både medvetna och omedvetna (Spolsky 9). Valet kan vara vilka specifika ord man kommer att använda, men också hur man uttalar ett specifikt ord och även hur man bygger upp sina satser. Med andra ord har valen att göra med vilka ord, vilka grammatiska regler, vilket register och så vidare man använder när man pratar (Spolsky 8). Det är talaren som alltså bestämmer vad som är lämpligt i en viss situation och sedan anpassar sitt eget språk till den situationen (Spolsky 8). Ofta är valet alltså gjort genom ett slags mönster, som Shohamy och Spolsky betonar i sin definition. Spolsky betonar också att en person alltså väljer mellan olika variabler baserat på vad hen tänker är lämpligast i en yttre social kontext, men också på hens språkideologi (186).
Språkplanering
Språkplanering (language management eller language planning) definierar jag enkelt som ’hur människor reglerar hur andra människor ska prata’, men återigen är det lite mer komplex.
Spolsky säger att man kan prata om språkplanering när det finns ansträngningar för att ändra en språksituation (8), men också ansträngningar för att påverka språkideologin eller språkanvändningen (186). Dessa ändringar kan komma från en person eller en grupp (8). Som sagt är dessa ansträngningarna ofta nedskrivna i ett (o)formellt dokument, men det sker inte alltid (Spolsky 11).
Inom språkplanering finns det huvudsakliga två typer av planeringar, nämligen korpusplanering och statusplanering (Spolsky och Shohamy 7). Det första handlar om försök att ändra språkets struktur (Spolsky och Shohamy 15), som till exempel listor med den officiella stavningen (Spolsky och Shohamy 10), medan den andra handlar om beslut kring språkanvändning (Spolsky och Shohamy 7). Det tydligaste exempel på
statusplanering är när ett land väljer ett språk som det officiella språket i det givna landet (Spolsky och Shohamy 10). Det finns också en tredje sort, nämligen förvärvplanering eller pedagogisk planering. Det fokuserar på inlärning av andra språk, ett bra exempel är utländska språk som finns i gymnasiets kursplan (Spolsky och Shohamy 10).
22
Språkideologi
Över språkideologi (language ideology) kan jag ge följande definition: ’hur människor tänker att de eller andra människor måste prata på ett visst ögonblick’, men det är, just som språkanvändning och språkplanering, lite mer komplext.
Enligt Spolsky är språkideologi en samling av tankar från en språkgemenskap över lämplig språkanvändning (14). Dessutom innehåller det också en värdebedömning som knyts ihop med olika
språkvariationer eller språkvariabler (Spolsky 14). Spolsky skriver också att det ofta finns fler språkideologier inom en språkgemenskap, men en av dessa ideologierna är vanligen dominant (14). Det är sedan den dominanta ideologin som ofta är basen för språkplaneringen (Spolsky 14).
23
Tidigare forskning
Det här avsnittet ger en kort översikt över tidigare forskning som var relevant för att komma till den här undersökningens fokus och som alltså fungerar som bakgrund eller utgångspunkt. Alla undersökningar som beskrivs bidrog till hur den här undersökningen till slut blir uppbyggt. Avsnittet består av två delar, nämligen en del som fokuserar på undersökningar på makronivån och sedan en del som fokuserar på undersökningar som påverkade mesonivåns fokus.
Makronivå
Gällande makronivån har jag fokuserat på primärmaterialet och dessa officiella uttydning från den myndighet som tar hand om språkvården i Sverige. Jag visste redan från början att jag ville arbeta med de svenska lagtexterna och har därför fokuserat på dessa och inte på andra undersökningar. Däremot finns det några intressanta undersökningar som fungerade som utgångspunkt för mina tankar.
Olle Josephson beskriver i Att styra språk: om språkpolitikens möjligheter och begränsningar historien bakom Sveriges språklag och skissar snabbt hur språklagen ser ut. I sin artikel diskuterar han sedan om det är möjligt att styra språkanvändning i det svenska samhället med politiska medel och i så fall hur stora dessa möjligheter är (Josephson 1). Josephson gör det genom tre steg. Först förklarar han begreppet språkpolitik, sedan diskuterar han tre möjligheter av språkpolitik och till sist prövar han att svara på hur framtiden ser ut för det svenska språksamhället på grund av språkpolitiken (Josephson 2). En del av Josephsons artikel har titeln Den språkpolitiska paradoxen. Där drar han slutsatsen att det är möjligt att styra språkbruk. Det är dock väldigt svårt att styra högfrekvent språkbruk. Däremot är det lättare att styra lågfrekvent språkbruk och det är ännu lättare i en avgränsad språkgemenskap (Josephson 9 – 11). När Josephson tittar på framtiden tror han att det är möjligt att språksituationen kommer att bli mer och mer komplex, ”där språken i sig inte blir svårare att hantera, men där individen dagligen ställs inför allt fler språkliga val, i stort och smått” (Josephson 15). Josephson tror alltså att människor kommer att behöva välja mellan olika saker vad det gäller språk och deras språkbruk och att det är språkpolitikens uppgift att hjälpa människor med det genom att skapa en stor språklig medvetenhet (15).
Den andra undersökningen är Garskes jämförande studie mellan Sveriges och Tysklands språkpolitik. Hennes egentliga fokus var organisationen av andraspråksundervisning för nyanlända vuxna invandrare, som vi kan räkna till mesonivån. För sin studie svarade Garske också på följande frågan: ”Vad är det som anges i den nationella lagstiftningen om den enskildes tillgång till språk både vad gäller modersmål och andra språk?” (Garske 5), vilket gör att hennes studie också är relevant som tidigare forskning på makronivån. För att svara på sina forskningsfrågor studerar Garske både svenska och tyska lagtexter. Eftersom Garske jämför
24 Sveriges språkpolitik med Tysklands språkpolitik, som saknar en språklag, kan hon dra slutsatsen att Sveriges språklagar säkrar det svenska språkets status och ligger i linje med andra länder (27). Sedan drar Garske också slutsatsen att den svenska språklagen tydligt framhäver tillgång till både svenska som modersmål och andra språk som modersmål, Garske skriver om det att ”det tyder på en medveten språkplanering som är anpassad till de aktuella förhållandena i landet med tanke på invandring och integration” (27). Enligt Garske har Sverige alltså explicita språklagar som skyddar det svenska språket, men samtidigt inser Sverige också vikten av andra modersmål människor kan ha.
Mesonivå
Bogren undersökte i sin kandidatsuppsats hur arbetet med språk går till i en grundskola som skapar och sedan arbetar efter en egen formulerad språkpolicy. Han fokuserar på hur den skolans språkpolicy uppstod och hur lärare tolkar den språkpolicyn och sedan hur lärare omsätter språkpolicyn i undervisningen. Bogrens undersökning är uppbyggt utifrån en analys av skolans styrdokument, som omfattar en indirekt språkpolicy (3), en översikt av de teoretiska utgångspunkterna han använde och egen datainsamling. Bogrens
datainsamling består av observationer, intervjuer och dokumentanalys (9). Undersökningen fokuserar på en grundskola i Mellansverige med ungefär 500 elever varav ungefär hälften talar flera språk (Bogren 10). På slutet av sin forskning drar Bogren slutsatsen att det är för tidigt att kunna bestämma om skolan lyckades med språkpolicyns implementering, men han upptäckte olika betydelsefulla kriterier i skapandet av en språkpolicy, som till exempel att det var lärarna som skapade språkpolicyn (24). Bogren skriver också att lärarna i sin studie ”har en positiv syn på språkpolicyn” (25).
Annita Flinks syfte i Det flerspråkiga klassrummet – om lärares attityder och undervisning i arbetet med flerspråkiga elever var att illustrera lärares attityder till flerspråkighet och ämnet svenska som andraspråk och ser vilket inflytande det har på undervisningen. Flinks metod var sex intervjuer med olika lärare, nämligen klasslärare, andraspråkslärare och en modersmålslärare. Allmänt kunde Flink dra slutsatsen att ”alla intervjuade lärarna är övervägande positiva till en flerspråkig skola” (34). Lärarna som Flink
intervjuade ser också fördelar i ett mångkulturellt klassrum där svenska och flerspråkiga elever kan lära av varandra och att det är viktigt att skapa en trygg och motiverande miljö för eleverna (34). Flink kan sedan också skissa en bild av två perspektiv, som intervjuerna belyser, om varför det är viktigt att eleverna får utveckla sina modersmål, nämligen för det svenska språket men också för eleverna som individer och för deras identitet (35). Det är tydligt att Flink tack vare sina intervjuer kan ge en bra bild av lärarnas attityder, vilka är väldigt positiva.
25 Pollacks kvalitativa studie om hur en skolas språkliga landskap ser ut ger en ytterligare dimension till diskussionen. Hennes syfte var att undersöka hur en svensk skola synliggör den språkliga mångfalden i lokaler, klassrum och uppehållsrum som cafeteria och biblioteket. För att undersöka detta intervjuade Pollack skolans biträdande rektor och skolbibliotekarien eller vad hon kallar för ”nyckelpersoner i skolans verksamhet” (2) och Pollack observerade också några rum i skolan. För att stödja sin forskning använder Pollack också Spolskys utredning av språkpolicy som forskningsområde. Efter både intervjuerna och observationerna drar Pollack slutsatsen att det i skolan hon undersökte ”råder en outtalad enspråkig norm” (26). Pollack relaterar sedan den slutsatsen till att ”det inom skolledningen inte finns någon direkt kunskap gällande flerspråkiga elever” (26) och att det finns behov av att ändra saker på den undersökta skolan (28). I sin slutsats ger Pollack olika exempel på enkla saker som snabbt kan lösa problemet, som till exempel flerspråkiga skyltar i skolan (28).
Till sist vill jag ge en översikt av Svedlunds examensarbete som fokuserar på språkpolicyn i förskolan. Svedlund undersöker vilka riktlinjer och styrdokument man arbetar med i den specifika förskolan och vilka uppfattningar pedagogerna har om barns två- och flerspråkighet och hur de stärker barnens flerspråkiga identitet. Forskaren fokuserar alltså mer på hur pedagogerna arbetar och vilka språkstimulerande arbetssätt som används. Liksom Pollacks metod arbetade Sveland också med både intervjuer och observationer.
Svedlunds informanter är överens om att flera språk ger barn mera möjligheter och de arbetar också aktivt för att stärka barnens flerspråkiga identitet (34). Det gör de genom en bra interaktion mellan sig själva och eleverna. Den interaktionen har som kännetecken att pedagogerna bekräftar elevernas kulturella, språkliga men också personliga identitet och på det sättet känner eleverna att pedagogerna värderar deras språk och etnicitet (35).
Bakgrundsmaterialet jag har använt för tidigare forskning om mesonivån består alltså av 4 studier som fokuserar antingen på hur en skola arbetar efter en språkpolicy eller på lärares attityder till flerspråkiga elever.
27
Makronivå
Inledning
I den här delen tittar vi lite närmare på språkpolicyn på makronivå. Den nivån fokuserar på ett lands politik, när det gäller den här mastersupssatsen fokuserar den här delen alltså på Sveriges språkpolitik.
Ett land har ofta en officiell språkpolicy eftersom de som styr har idéer och ideal när det gäller landets språk och användningen av språket. Ett språk är ofta sett som en av de faktorerna som man kan använda för att definiera ett land, som till exempel: Sverige är ett land där man pratar svenska. Förutom landsgränser är det alltså också språket som skapar en helhet inom ett land. Eftersom så är fallet, har de som har makten olika ideal över hur man ska använda/skriva/prata landets språk. Egentligen vill en regering stärka landets känsla av nationell samhörighet genom språket.
Här fokuserar jag på Sveriges språkpolitik och språkpolicy, med ett fokus på språkplanering och språkideologi. Om vi vill få en komplett bild av Sveriges språkpolitik och tolka språkpolicyn som en konkret helhet för att sedan kunna dra tydliga slutsatser, är det viktig att först titta på Sveriges språkpolitiska historia, som slutligen ledde till en nyligen införd språklag år 2009. Sedan diskuteras den svenska språklagen
(2009:600) och till sist finns det en diskussion om vad språklagen egentligen har för betydelse.
Forskningsfrågor och hypoteser
Vad gäller min undersökning på makronivå prövar jag, genom en litteraturstudie att ta reda på svaret på följande forskningsfrågor:
1. Hur ser Sveriges språkpolitiska historia ut? 2. Hur ser Sveriges språkpolicy år 2020 ut?
a. Språkplanering: vilka språklagar finns det i Sverige?
b. Språkideologi: vilka ideologier kan man uttolka utifrån Sveriges språklag? c. Är Sveriges språkpolicy explicit eller implicit?
För att svara på mina forskningsfrågor använde jag både officiella dokument (Sammanfattning Lättläst Mål i Mun och Språkrådets Uttolkning av Språklagen) och en webbsajt (isof.se Språkpolitik) från den svenska regeringen.
Kopplat till dessa forskningsfrågor finns också några hypoteser, nämligen:
H1 Sverige har en explicit språkpolicy som är nedskriven i olika lagar.
Svenskarna har en tydlig idé om vem de är och har en bra förståelse om sitt språk och kultur. I Sverige ser man språket och kulturen också som en del av den svenska identiteten. Regeringen vill
28 sedan skydda den svenska kulturen, den svenska identiteten och det svenska språket genom lagar, så att den svenska kulturen inte ska hotas.
H2 Sverige har sedan länge haft en tydlig och explicit nedskriven språkpolicy.
Om den första hypotesen är korrekt känns det självklart för mig att förutsätta att den explicita språkpolicyn har varit en del av Sveriges lagsystem under en lång tid.
H3 Lagarna bestämmer att svenska är Sveriges officiella språk och att det finns fem officiella minoritetsspråk. Sedan ger lagarna också föreskrifter om när, var och hur man måste använda svenska.
H4 Sveriges språkideologi betonar vikten av att prata och använda svenska, men det är tydligt att man också inser vikten av minoritetsspråk och världsspråk som till exempel engelska.
Jag tror att Sverige skyddar det svenska språket i stor utsträckning, men att det ändå finns en positiv och öppen hållning mot andra språk. Den svenska regeringen inser och förstår vikten av att prata olika språk, eftersom de bidrar till människors upplevelse av världen. Regeringen stödjer ett mångkulturellt och flerspråkigt samhälle.
En lång väg till en språklag
2009 fick Sverige sin första språklag, innan den fanns det redan lagar och bestämmelser som behandlar språk och hur språk måste användas (Språkrådets Uttolkning 1). Detta var dock inte reglerat i lag.
Om vi går tillbaka i historien kan man säga att Sveriges språkpolitik påbörjade på 1500-talet när det Nya testamentet kom ut på svenska och när Gustav Vasas bibel gavs ut lite senare. De två böckerna hade, som i de flesta länderna som gav ut en bibel, ett stort inflytande på regleringen och stabiliseringen av svensk ortografi. På 1600-talet och 1700-talet skedde det olika saker som bidrog till att främja användningen av svenska i stället för användningen av ord från andra språk. År 1786 grundades Svenska Akademien för att främja svenska språkets ”renhet, styrka och höghet” (isof.se Milstolpar i svensk språkpolitik). På 1800-talet publicerades olika dokument som fastställer svensk stavning och grammatik, tre av dessa dokument gavs ut av Svenska Akademien, nämligen en om grammatik, en ordlista och en ordbok. På 1900-talet föreskrev man att den sjunde upplagan av Akademiens ordlista, som publicerades år 1900, skulle ligga till grund för
undervisningen. Under tvåtusentalet bildades också olika institut med uppgiften att följa och studera det svenska språket och utöva en språkvårdande verksamhet (isof.se Milstolpar i svensk språkpolitik).
29 På slutet av 1900-talet händer olika saker när det gäller Sveriges språkpolitik, de viktigaste sakerna är att Riksdagen erkänner teckenspråk som ”de dövas språk” (1981) och att Sverige ratificerar Europas
minoritetsspråkskonvention för finska, samiska, meänkieli, romani chib och jiddisch (1999). Lite tidigare på 1900-talet, mer specifikt år 1983, vill regeringen att det ska finnas språkvårdande verksamheter i
Regeringskansliet och andra myndigheter. Det är därför att regeringen tillsätter en Språkvårdsutreding som sedan skriver rapporten Klarspråk – en grund för god offentlig service (1988) (isof.se Milstolpar i svensk språkpolitik).
De viktigaste åren är de som leder fram till språklagen som infördes år 2009. År 1997 ger regeringen uppdrag att utarbeta ett förslag till en handlingsprogram. Handlingsprogrammet, Förslag till
handlingsprogram för att främja svenska språket, publiceras ett år senare och handlar om att främja det svenska språket. Det övergripande målet var då att bevara svenska som samhällsbärande språk. Tre år senare, 2000, tillsätter regeringen en parlamentarisk kommitté som skapar ett handlingsprogram för det svenska språket, Mål i mun, som publiceras år 2002. År 2005, tre år efter det andra handlingsprogrammet publicerades, skriver regeringen en språkpolitisk proposition, Bästa språket, baserat på Mål i Mun, som framställer en svensk språkpolitik med fyra mål, nämligen:
1. Svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige.
2. Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk. 3. Den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig.
4. Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och använda det egna modersmålet och det nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.
År 2008 föreslår man slutligen en språklag, Språk för alla – förslag till språklag, som träder i kraft den 1 juli 2009. Till sist träder lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk i kraft den 1 januari 2010 (isof.se
Milstolpar i svensk språkpolitik).
För att förstå allt det här i Sveriges större kontext är det viktigt att titta på Sveriges hållning mot minoriteter och invandring. Sverige har gått från en assimilationspolitik till en positiv hållning mot ett multikulturellt samhälle. Under tiden Sverige hanterade en assimilationspolitik var ideologin att alla minoriteter skulle assimileras och tvingas lära sig svenska, som till exempel samer och tornedalsfinnar som måste lära sig svenska. Den ideologin ändrade mitten av 1900-talet. Under mitten av 1900-talet och framåt har Sverige bedrivit en politik baserat på en positiv vision av Sverige som ett multikulturellt samhälle. Detta har sedan haft stor påverkan på attityden om språk: från ett aktivt motarbetande av minoritetsspråk till en inkluderande, främjande och nu även beskyddande funktion (Ingridsdotter).
30
Handlingsprogrammet: Mål i mun
Mål i Mun (2002) är ett handlingsprogram som föreslår en plan för det svenska språket som slutligen leder till den svenska språklagen (2009:600). Handlingsprogrammet stödjer ideologin som finns i lagen.
För att diskutera handlingsprogrammet använder jag Anne Palmqvists text, som är en version av Mål i Mun (2002) som bearbetad för att ge en lättläst version. Mitt skäl till att använda denna version istället för den längre versionen av Mål i Mun (2002) är bara för att det är mer konkret och ger en bättre översikt.
Handlingsprogrammet svarar själv på frågan varför en plan för det svenska språket behövdes. Mycket hade att göra med en ökning av användningen av engelska i Sverige (Palmqvist 1). Regeringen ville då
undersöka vilka effekter engelska har på svenskans position i samhället (Palmqvist 1).
Mål i Mun drog olika slutsatser efter undersökningen där kommittén fokuserade på olika saker i samhället, som till exempel: skolor, universitet, tidningar, IT-information och andra centrala
samhällsfunktioner. Kommittén tittade på hur situationen är nu och hur det skulle kunna se ut i framtiden. Undersökningens slutsatser ledde till en plan för hur man kan stärka det svenska språket som slutligen ledde till den svenska språklagen (2009:600). Palmqvist sammanfattar tydligt några språkmål som nämndes i Mål i Mun (1):
1. Alla måste kunna både läsa och skriva svenska för att klara sig bra i samhället. 2. Det är viktigt att vi som bor i Sverige har ett språk som vi alla kan förstå.
3. Det är viktigt att alla människor har ett rikt språk med många ord och att vi kan tala om vad vi vill, tycker och tänker i olika situationer.
Undersökningens slutsats var att svenska ska vara tillräckligt som samhällsbärande språk och att andra språk inte kommer att behövas. Tanken är att myndigheter ska kommunicera med medborgarna på svenska, och att alla medborgare ska förstå och kunna använda svenska i samhället (Palmqvist 2). Det som skedde 2009 är att denna grundläggande tanke blev reglerat i lag.
Den svenska språklagen (2009:600)
Den svenska språklagen (2009:600) som infördes den 1 juli 2009 är en skyldighetslag1 som består av
femton paragrafer som behandlar hela språksituationen i Sverige. I Språkrådets uttolkningen av språklagen läser vi att ”det övergripande syftet med lagen är att slå fast vilken ställning svenskan och andra språk har i
1 Den svenska språklagen (2009:600) är en skyldighetslag och inte en rättighetslag. Det betyder att lagen inte beskriver vilka
rättigheter svenskarna har, men att lagen beskriver vilka skyldigheter samhället har för sina invånare när det gäller det svenska språket. Det är alltså de offentliga organisationerna som måste följa språklagen och har skyldigheter. Om de bryter mot lagen finns det ingen straffbestämmelser (isof.se Språklagen).
31 samhället samt att värna om svenskan och den språkliga mångfalden” (1). ISOF2 förtydligar att språklagen
anger principer, mål och riktlinjer för svenskar om hur de ska använda svenska och samtidigt visar lagen på att offentliga organisationer har ett tydligt ansvar för svenskans användning och utveckling (isof.se Språklagen). Språklagens syfte är alltså att fastställa positionen av det svenska språket och andra språk i det svenska samhället och sedan att försvara användningen av svenska genom olika principer och riktlinjer. Det finns alltså en tydlig beskyddande faktor för det svenska språket i lagens syfte.
Som sagt består språklagen (2009:600) av femton paragrafer som behandlar olika delar av språket. För att diskutera språklagen använder jag Språkrådets uttolkning av språklagen som publicerades den 23 februari 2010.
Den första och andra paragrafen i lagen är en innehållsredovisning och en syftesparagraf, som uppger målet för språklagen. I den första paragrafen förtydligas att språklagen handlar om både svenska och alla andra språk som talas i Sverige, medan i den andra paragrafen betonar man vad lagens syfte är. I paragraf 3 förtydligas att en bestämmelse som motsvarar språklagen gäller i stället för språklagen och att den
bestämmelsen kan handla om en begränsning eller en förstärkning av språklagen (Språkrådets Uttolkning 1-2). Paragraf 4 är kanske den viktigaste paragrafen av språklagen, eftersom det är den paragrafen som fastställer att svenska är Sveriges huvudspråk. Man valde termen huvudspråk i stället för nationalspråk eller
officiellt språk eftersom den termen betonar att det stora flertalet i Sverige talar svenska. Samtidigt betonar termen också att det finns andra språk i det svenska samhället man måste ta hänsyn till. Termerna officiellt språk och nationalspråk är förbundet med en nationell identitet och tar inte hänsyn till andra språk
(Språkrådets Uttolkning 2).
Paragraf 5 utvecklar paragraf 4 vidare och den är alldeles tydlig: Sveriges invånare måste ha tillgång till svenska och får alltid använda det svenska språket. Paragraf 5 innebär en förpliktelse för samhället för att skapa möjligheter för alla att lära sig svenska. Dessutom innebär paragraf 5 också att svenskarna måste ha möjligheten att tala svenska inom alla samhällsområden, det är vad lagen kallar för samhällsbärande språk (Språkrådets Uttolkning 2-3).
Paragraf 6 lägger ansvaret för vad som beslutades i paragraf 4 och 5 hos det allmänna, med det menar man staten, kommunerna och landstingen, med andra ord: alla de samhälleliga organen som bedriver offentlig verksamhet. Det vill alltså säga att det är det allmännas ansvar att det svenska språket utvecklas och samtidigt att svenskarna använder svenska (Språkrådets Uttolkning 3).
2 ”Institutet för språk och folkminnen är en myndighet som samlar in, bevarar och forskar om dialekter, ortnamn, personnamn och
32 Paragraf 7, 8 och 9 handlar om de nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska) och det svenska teckenspråket och hur de måste skyddas och främjas. Språkrådet tolkar att språkets skydd menar att dessa språk inte får förbjudas. Med andra ord: alla har rätt att använda dessa språk inom Sverige. Att främja dessa språk betyder också att aktiva steg ska tas för att stärka språken så att de inte kommer att dö ut (Språkrådets Uttolkning 3-5).
I den tionde paragrafen skrivs mycket om användning av svenska. Först betonar paragrafen att svenska är det språket som ska användas i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som är en del av den offentliga verksamheten. Det vill säga att ”en svensk myndighet är skyldig att kommunicera på svenska i direktkommunikation och allmän information” (Språkrådets Uttolkning 6). Dessutom innebär det också att en myndighet inte kan kräva att svenskarna använder något annat språk än svenska. Sedan betonas i paragraf 10 också att de nationella minoritetsspråken är ett undantag och alltid får användas (Språkrådets Uttolkning 5-6).
Paragraf 11 kallas också för klarspråksparagrafen och består av tre delar. Först måste språket vara
vårdat, det betyder att språket behöver följa den officiella språkvårdens rekommendationer. Sedan måste språket också vara enkelt och alltså inte innehåller många svårbegripliga ord och komplexa grammatiska strukturer. Till sist beskriver paragrafen också att språket måste vara begripligt, det tolkar Språkrådet som att ”språket ska vara anpassat så att mottagaren bör kunna förstå” (Språkrådets Uttolkning 7). Det är viktigt att påpeka att paragraf 11 gäller för alla språk som används i offentliga verksamheter och inte bara för svenska (Språkrådets Uttolkning 7).
Paragraf 12 betonar myndighetens skyldighet att arbeta och uppdatera svensk terminologi inom alla fackområden, eftersom det är nödvändigt för att kunna använda svenska inom dessa fält. Sedan har
myndigheten också ett ansvar för att sprida kunskap om denna terminologi så att den kommer till användning (Språkrådets Uttolkning 7).
Paragraf tretton gäller den Europeiska unionen och bestämmer att svenska är Sveriges officiella språk inom den Europeiska unionen och i andra internationella sammanhang (Språkrådets Uttolkning 8).
Paragraf fjorton är kanske en av de viktigaste paragraferna i språklagen eftersom den betonar att alla som bor i Sverige måste ha möjligheten att lära sig, utveckla och använda svenska. Lagen säger att det är Sveriges ansvar att skapa en omgivning där allt detta är möjligt. Sedan skiljer paragrafen också mellan personer som tillhör en nationell minoritet eller behöver teckenspråk och personer som har ett annat modersmål. Om någon tillhör grupperna som pratar ett av minoritetsspråken eller det svenska teckenspråket måste Sverige ge möjligheten för den personen, precis som med svenska, att lära sig, utveckla och använda detta språket. Om någon har ett annat modersmål eller hemspråk som inte tillhör minoritetsspråken är det
33 Sveriges ansvar att den personen kan utveckla och använda sitt modersmål. Konkret vill det säga att Sverige aldrig får begränsa möjligheterna för någon att använda sitt modersmål. Det finns dock en liten skillnad i att Sverige inte behöver ta ansvar för någons språkinlärning om språket inte tillhör kategorin av
minoritetsspråken (Språkrådets Uttolkning 8).
Paragraf femton kan knytas ihop med paragraf fjorton, eftersom paragraf femton betonar att det är det allmänna som har ansvar för att skapa möjligheten för att alla ska ha tillgång till språk (Språkrådets Uttolkning 9).
Sammanfattning: Sveriges språkpolicy
Sverige har en tydlig språkpolitik som påbörjade på 1500-talet och utvecklades till en språklag år 2009. Introduktionen av en språklag leder till att Sverige sedan 2009 har en tydlig och explicit språkpolicy som består av språkplanering genom lagar och en språkideologi som reflekteras i olika handlingsprogram som sedermera har utvecklat till lagar.
En språklag tolkar jag som ett exempel på både språkideologi och språkplanering. Ideologin bakom var alltså så stark att det skapades en lag för att tydliggöra statens och medborgarnas skyldigheter och rättigheter. En ideologi utvecklas alltså ofta till en plan, i det här fallet utvecklades det slutligen till olika lagar som utgör Sveriges språkplanering. Om vi följer den tankegången är det alltså även möjligt att göra tvärtom, nämligen genom en lag om språkplanering kan vi tolka regeringens ideal.
Sveriges språkplanering: vilka språklagar finns i Sverige?
Som redan diskuterades ovan finns det en nyligen infördes språklag (2009:600) i Sverige som vi kan tolka som Sveriges explicita nedskrivna språkplanering. Spolsky säger att språkplanering finns när det finns ansträngningar för att ändra en språksituation (8), språkideologin eller språkanvändning (186).
Vad jag ansåg var påfallande i den svenska språklagen (2009:600) var att regeringen inte riktigt vill ändra situationen, men att de vill skapa säkerhet i att svenska ska bliva ett starkt språk. Det är tydligt i olika paragrafer, men framförallt i den fjärde, som nämner svenska som Sveriges huvudspråk. Den tankegången reflekterar också i paragraf 12 som säger att myndigheter måste arbeta med att uppdatera svensk terminologi, med andra ord vill regeringen att myndigheter skapar ord så att svenska inte behöver låna ord från till
exempel engelska.
Jag kan sedan också dra slutsatsen att den svenska språklagen (2009:600) fokuserar mest på statusplanering och inte riktigt på korpusplanering. Korpusplaneringen hittades däremot explicit i Sveriges språkhistoria, till exempel när man stiftade den Svenska Akademien (1786) och Akademien sedan gav ut olika
34 normerande dokument som till exempel Akademiens ordlista. Sveriges fokus ligger nu tydligt på
statusplanering, eftersom alla lagar har att göra med språkanvändning och ett försök för att skydda svenska från engelska och andra språk, som vi också kan läsa i Palmqvists version av Mål i Mun: ”regeringen har […] bett […] att undersöka vad som händer med svenska språket om vi talar engelska i stället för svenska” (1). Spolsky och Shohamy säger att ett land gör statusplanering när de bestämmer ett officiellt språk (7). Även om det inte är exakt det som Sverige gör i språklagen, eftersom svenska där är kallat huvudspråk, stämmer det fortfarande för Sverige. Termen huvudspråk har en annan konnotation men egentligen har det samma effekt på språkets status som om de hade valt att kalla svenska sitt officiella språk.
Sveriges språkideologi: vilka ideologier kan man uttolka utifrån Sveriges språklag?
Jag anser att den svenska språklagen (2009:600) tillsammans med handlingsprogrammet, Mål i Mun
(2002)som ligger till grund för lagen, ger en tydlig bild av den svenska språkideologin.
Den andra paragrafen i språklagen visar till exempel tydligt hur Sverige har en öppen attityd till olika språk, eftersom paragrafen förtydligar att regeringen vill reglera alla språks ställning och användning i det svenska samhället. Det finns alltså ingen diskrimination mot språk som inte är svenska, utan tvärtom en mycket tydlig förståelse för modersmålets roll för individen, och olika språks berikande funktion för samhället.
I paragraf fyra framträder också samma uppfattning, eftersom Språkrådets uttolkning förklarar att det fanns en diskussion över vilken term man skulle använda, huvudspråk, nationalspråk eller officiellt språk
(2). Enligt Språkrådet är termerna nationalspråk eller officiellt språk för laddade eftersom dessa termer knyts ihop med en nationell identitet, medan lagen vill betona att svenska är det mest använda språket i Sverige och inte att man måste prata svenska för att räknas som en svensk.
Dessutom finns det i lagen en tydlig betoning på svenska som samhällets språk, som till exempel i paragraf 5 där man betonar att alla måste ha tillgång till (att använda) svenska. Det stöds också med klarspråksparagrafen (paragraf 11) i lagen som betonar att det är viktigt att alla kan använda svenska som leder till att alla förhoppningsvis kommer att använda svenska.
Sverige har en tydligt öppen attityd till sina minoritetsspråk och det svenska teckenspråket och ger dessa språk nästan lika mycket rättigheter och stöd som svenska. Samtidigt med den öppna attityden visar regeringen också en viss tyngd för det svenska språket. Det gör de genom att säkerställa att svenska är det språket det allmänna måste använda i stället för till exempel engelska. Som vi kan läsa i paragraf 10 kan myndigheter inte heller kräva att svenskarna använder ett annat språk än svenska, regeringen är alltså tydligt övertygad om att man måste kunna göra allt med svenska och att svenska inte behöver stöd från ett annat språk.
35 Paragraf fjorton och femton betonar åter Sveriges öppna attityd till andra språk, det är påfallande att Sverige förstår vikten av alla språk och inte framhäver svenska som det enda språket någon skulle behöva i sitt liv.
Den generella uppfattningen jag tolkar från lagen är att Sverige stödjer alla språk och
språkanvändning hos sina invånare om de samtidigt också har tillgång till svenska. Samtidigt har det allmänna ett tydligt ansvar för att säkra användningen av svenska och regeringen vill stärka svenskas position i
samhället.
Slutsats
När det gäller Sverige var det lätt att sammanfatta Sveriges språkpolicy på makronivå, eftersom Sverige har en explicit språkpolicy nedskriven i ett officiellt dokument, nämligen den svenska språklagen (2009:600) som kan hittas på riksdagens webbsajt.
Som tidigare sagts i teorikapitlen är en policy resultatet från ett försök att kontrollera eller anpassa en gemenskaps språkanvändning och ideologi. Det är också vad som hände när Sverige på 2000-talet började oroa sig över positionen av det svenska språket i samhället. Den oron reflekterar direkt ideologin kring svenska som samhällets språk i Sverige.
Som sagt har Sverige alltså en explicit språkpolicy, så det är tydligt vad Sveriges ideologi är och hur Sverige förhåller sig till språkanvändning i Sverige. Kort sammanfattad kan vi säga att Sverige har en öppen attityd till olika språk, medan de också anser att svenska är det språket alla måste kunna använda inom samhället för att kunna fungera som medborgare i samhället. Sverige tror inte att de behöver ett annat språk, som till exempel engelska, för att göra vardagliga saker. Trots detta betonar Sverige vikten av alla språk och att man kan använda andra språk fritt inom landet, utan förbud mot andra språk eller att inhemska
minoritetsspråk aktivt eller passivt motarbetats, som tidigare i historien. Så länge som svenska inte blir hotat stödjer det allmänna också inlärning och utveckling av andra språk.
Vi kan också placera Sveriges språkpolicy i den paradigmatiska formen Spolsky och Shohamy pratar om i sin bok (9). Den paradigmatiska formen ser ut som följande: en specifik grupp ska använda/förvärva/ha möjligheten att läsa/prata/skriva/förstå en specifik språkvariation för en specifik funktion inom samhället
(Spolsky och Shohamy 9). Efter att ha studerat den explicita svenska språkpolicyn kan jag fylla i den formen fyra gånger, nämligen:
1. svenskarna ska använda/förvärva/ha möjligheten att läsa/prata/skriva/förstå svenska för att leva i det svenska samhället.
36
2. en person som tillhör en minoritetsgrupp ska använda/förvärva/ha möjligheten att läsa/prata/skriva/förstå en minoritetsspråk för att leva i det svenska samhället.
3. en person som behöver teckenspråk ska använda/förvärva/ha möjligheten att läsa/prata/skriva/förstå
det svenska teckenspråket för att leva i det svenska samhället.
4. en invånare av Sverige med ett annat modersmål ska använda/förvärva/ha möjligheten att läsa/prata/skriva/förstå sitt eget modersmål för att utveckla sin egen identitet.
När vi fyller i den paradigmatiska formen ser vi tydligt att Sverige har en öppen attityd till olika språk, medan att svenska förblir huvudspråken i det svenska samhället. Språkideologin är i Sverige tydligt kongruent med språkplanering, eftersom det är den ideologin som skapade den svenska språklagen (2009:600).
37
Mesonivå
Inledning
Vad det gäller mesonivån fokuserar jag på hur språkplanering och språkideologi ser ut på
undervisningensnivå. Jag har redan beskrivit att Sverige har en tydlig språkpolitik med språkideologier och språkplanering som skapats bland annat genom språklagar. Här fokuseras på hur Sveriges lagar och ideologier har ett inflytande på undervisningen.
Den här delen är större än delen som handlade om makronivån, eftersom den här delen består av en litteraturstudie och eget material jag har samlat in. Mitt eget material samlades in genom intervjuer med skolpersonal och var nödvändig för att få en så tydlig som möjlig bild av språkideologier i Sveriges undervisning.
Forskningsfrågor och hypoteser
De följande forskningsfrågorna ska undersökas i den här delen: 1. Hur ser den svenska språkpolicyn ut när det gäller undervisning?
a. Språkplanering: vilka lagar har riksdagen skapats kring språk och undervisning? b. Språkideologi: vilka ideologier kan man tolka utifrån lagarnas som skapats? c. Hur ser den samhälleliga debatten kring språk och undervisning år 2020 ut? 2. Hur organiserar skolor sin egen språkpolicy?
3. Språkideologi: vad tänker skolpersonalen om språk och undervisning? 4. Språkideologi: hur ser skolpersonalens ideala språkpolicy ut?
De första forskningsfrågorna har att göra med språkpolicyn som styrs från regeringen och jag försöker svara på de forskningsfrågorna genom en litteraturstudie (se Del 1: litteraturstudie). Medan de andra frågorna fokuserar specifikt på skolornas organisering och idealen som finns hos skolpersonalen som jag prövar att svara på genom min egen materialinsamling (se Del 2: eget material).
Kopplat till dessa forskningsfrågor finns följande hypoteser:
H5 Sveriges undervisning har en tydlig, explicit nedskriven språkpolicy specifikt för undervisningen. Baserat på slutsatsen jag drog i makrodelen av den här undersökningen, tror jag att Sverige ska ha exakt samma hållning inom undervisningen. Det resulterar således i en nedskriven språkpolicy för skolor som utfördes av den svenska regeringen med samma ideologiska fokus som regeringen har
