Witchcraft, cult societies and violent deaths in Nigeria since 2006

In document Violence in Nigeria : a qualitative and quantitative analysis (Page 98-107)

I det följande lämnas en översiktlig redovisning av bekämpning av brott inom de av riksdag och regering prioriterade områdena m.fl.

Våldsbrott

Antalet anmälda våldsbrott ökade kraftigt under den första delen av 1990-talet.

Under mitten av 1990-talet minskade anmälningarna något. Därefter har emel-lertid anmälningstakten på nytt börjat öka.

För att motverka våld i städernas citykärnor, i anslutning till krogar och nöjes-etablissemang, i gatumiljön eller på andra allmänna platser har Polisens resurs-användning och arbetssätt sannolikt stor betydelse. Rikspolisstyrelsen och polis-myndigheterna har vidtagit åtgärder för att behovsanpassa Polisens arbetstider och samordningen av olika polisiära verksamheter. Fortsatta sådana åtgärder är nödvändiga för att Polisens åtgärder mot våld på allmän plats skall kunna bli till-räckligt effektiva.

En stor del av våldet i samhället utövas emellertid i hemmet mellan nära anhö-riga. Ofta är det en kvinna eller ett barn som är offret. I kampen mot våldsbrotts-lighet av detta slag är behovet av myndighetssamverkan stort. Särskilt när det gäl-ler övergrepp mot barn är också en skyndsam handläggning nödvändig.

Vad gäller våld mot kvinnor har antalet anmälda misshandelsbrott sedan år 1999 legat på en ganska konstant nivå.

Under 1990-talet har antalet anmälda misshandelsbrott mot barn ökat kraf-tigt.

De anmälda sexualbrotten mot barn har också ökat. Barnpornografibrotten har fått en allt större global spridning, bl.a. genom internet. Rikskriminalpolisen samlar in och systematiserar anträffade barnpornografiska bilder i ett digitalt re-ferensbibliotek. Svensk polis var först med att bygga upp en databas av detta slag och har lämnat information om barnpornografiska bilder till utländska polismyn-digheter. Under senare år har Interpol byggt upp ett liknande system.

Narkotikabrott

Missbruket av narkotika har under de senaste decennierna utvecklats till ett av samhällets allvarligaste och mest svårlösta problem. De som direkt eller indirekt kommer i kontakt med missbruket åsamkas svåra lidanden och missbruket ger upphov till personliga tragedier.

Vid sidan av den brottslighet som är förknippad med själva hanteringen av narkotikan ger missbruket upphov till en omfattande förmögenhetsbrottslighet.

Att bekämpa narkotikabrottsligheten är därför en av de viktigaste kriminalpoli-tiska prioriteringarna.

Många polismyndigheter har inrättat gatulangningsgrupper eller andra grup-per som inriktar verksamheten på att bekämpa försäljningen och därmed motver-ka nyrekrytering av narkotimotver-kamissbrumotver-kare. Inom närpolisverksamheten bedrivs

54 55 såväl drogförebyggande arbete som spaning och utredning på gatunivå.

Narkotikaärenden uppdagas som regel i samband med Polisens spaning och utredning. Antalet anmälda brott speglar därför i första hand Polisens satsningar på denna typ av brottslighet.

Antalet inkomna narkotikabrottsärenden har under de två senaste åren ökat från 22 172 till 23 626 ärenden. Antalet ärenden redovisade till åklagare har ökat två år i rad, liksom antalet beslag. Detta återspeglar Polisens brottsbekämpande insatser på området.

Narkotikabrottsligheten är i hög grad gränsöverskridande. Sverige har varit drivande i att utveckla det operativa samarbetet inom EU på detta område. I vissa delar av världen finansieras terroristverksamhet inte sällan med inkomster från narkotikahandel.

Mängdbrottslighet

De allra flesta brott som begås hör till det som brukar kallas mängdbrottslighet.

Det rör sig ofta om tillgrepp och skadegörelse, t.ex. stölder av och ur bilar, bo-stadsinbrott, klotter, cykelstölder och butiksstölder. Hit hör också andra brott så-som gatulangning av narkotika, försäljning av svartsprit till unga samt våld och hot i gatumiljö och på andra allmänna platser. Dessa brottskategorier medför be-tydande skador för enskilda och för samhället samtidigt som de skapar en allmän känsla av obehag och otrygghet.

Under 2005 startade Mängdbrottsprojektet, en satsning för att öka Polisens förmåga att förebygga, utreda och klara upp brott med hjälp av nationella, enhet-liga arbetsmetoder. Två viktiga verktyg är PUM, Polisens underrättelsemodell, och PNU, Polisens nationella utredningskoncept.

Det brottsförebyggande arbetet vad gäller främst mängdbrottsligheten måste se olika ut på olika platser och anpassas efter lokala omständigheter och förutsätt-ningar. Ett framgångsrikt arbete för att minska brottsligheten vidtas därför bäst på lokal nivå. Nästan alla kommuner har därför inrättat lokala brottsförebyggan-de råd. Aktiviteten i brottsförebyggan-dessa råd har ökat och flera olika aktörer är aktiva i arbetet.

Polisen är i stort sett alltid representerad.

Hedersrelaterad brottslighet

Hedersrelaterat våld är brott riktade mot någon – ofta en släkting – som, enligt gärningsmannens och övriga släktens eller gruppens uppfattning, riskerar att van-ära eller har vanvan-ärat gärningsmannens, släktens eller gruppens heder. De heders-relaterade brotten begås i syfte att förhindra att hedern skadas eller förloras alter-nativt att reparera eller återställa den skadade eller förlorade hedern.

De vanligast förekommande brotten i Sverige med hedersrelaterade motiv är olaga hot, misshandel, ofredande, grov fridskränkning och olaga frihetsberövan-de. Kända hedersmord begångna i Sverige är förhållandevis ovanliga. Ett brott att uppmärksamma i sammanhanget är olaga tvång. Många gånger innebär

gär-ningarna att brottsoffret under hot om våld tvingas att göra eller underlåta något mot sin vilja.

För att öka kunskaperna om hedersrelaterad brottslighet har regeringen tillde-lat Rikspolisstyrelsen fem miljoner kronor, bl.a. för kartläggning av utbildnings-behov och utbildning av anställda inom Polisen. Rikspolisstyrelsen har för detta ändamål anlitat Stiftelsen Kvinnoforum som utarbetat en skrift om hedersnormer och hedersrelaterat våld. Vid polismyndigheterna har det också genomförts inter-aktiva utbildningsinsatser. Rikspolisstyrelsen har även medverkat i utformningen av Åklagarmyndighetens handbok Hedersrelaterat våld. Polismyndigheterna har utsett kontaktpersoner som skall arbeta med samverkan och kompetensutveck-ling mellan myndigheter kring hedersrelaterat våld, vilket sker inom ramen för ett EU-projekt som syftar till att ta fram en handlingsplan på området.

Ungdomsbrott

Det är viktigt att Polisen genom att tidigt identifiera unga gärningsmän motver-kar nyrekrytering till s.k. kriminella motver-karriärer. Det har ett stort värde för både den unge och samhället.

Antalet brottsmisstänkta ungdomar i åldern 12-17 år har varit i stort sett oför-ändrat sett över åren 2005 och 2006, en svag ökning från 29 409 till 29 598. Det innebär dock en ökning sett i förhållande till 2004 (26 910). Utvecklingen ska ses i perspektivet av att antalet ungdomar ökat under 2000-talet. Även i förhållande till detta var dock antalet misstänkta ungdomar 2006 det högsta sedan 2002.

Hatbrott

Hatbrott används som benämning för brott med främlingsfientliga, rasistiska el-ler homofobiska motiv. Utmärkande för hatbrotten är att de utgör ett angrepp på de mänskliga rättigheterna och strider mot de grundläggande värderingarna i ett demokratiskt samhälle om alla människors lika värde.

Förutom brottsrubriceringarna hets mot folkgrupp och olaga diskriminering kan vilket brott som helst med hatbrottsmotiv betecknas som ett hatbrott. Då hat-brottsmotiv anses som en försvårande omständighet vid bedömningen av straff-värdet finns det en särskild straffskärpningsregel inskriven i Brottsbalken. Sta-tistiskt delas hatbrotten in i fyra underkategorier: brott med främlingsfientliga, antisemitiska, homofobiska och vit maktideologiska motiv.

Under 2005 identifierades hatbrottsmotiv i totalt 3 681 brottsanmälningar en-ligt studier gjorda av Brottsförebyggande rådet. Då metoden att mäta antalet hat-brott förändrats genom åren är det svårt att göra precisa jämförelser, dock bedöms de anmälda hatbrotten öka över tiden. Vad gäller brottet hets mot folkgrupp har nivån varit ganska konstant sedan 2001 med omkring 700 anmälda brott årligen.

Mörkertalen bedöms vara stora när det gäller hatbrott.

Uppmärksamheten och utbildningen beträffande hatbrottslighet har ökat kon-tinuerligt inom polisen under de senaste åren. Polisen samverkar i allt större ut-sträckning med föreningar, organisationer och myndigheter som kan bidra till att

56 57 förändra brottsutvecklingen. För att bekämpa hatbrotten använder sig polisen av

underrättelsearbete, systematisk kartläggning och analyser av rasistiska grupper.

Grov och gränsöverskridande brottslighet

En baksida av internationaliseringen är att den öppnar nya möjligheter också för kriminella aktiviteter, t.ex. brottslig verksamhet relaterad till elektroniska kom-munikationssätt.

Insatser mot gränsöverskridande brottslighet förutsätter internationellt samar-bete för att bli effektiva och verkningsfulla. Läs mer om svensk polis deltagande i detta samarbete under rubriken Internationellt polisarbete.

Ekonomisk brottslighet

Ekonomisk brottslighet kan inte återfinnas som ett specifikt brott i lagboken ut-an är ett kriminologiskt samlingsbegrepp, dessvärre med många definitioner och tolkningar. Det är emellertid vanligt att ekonomisk brottslighet beskrivs som vin-ningsbrott som sker inom ramen för näringsverksamhet.

Eftersom det finns många regler för företag omfattar den ekonomiska brotts-ligheten flera hundra regelsystem. Det finns emellertid ett kärnområde med olika brottstyper, som

• bokföringsbrott – som också kan dölja annan ekonomisk brottslighet – i 11 kap. brottsbalken

• brotten mot borgenärer eller den konkursrelaterade brottsligheten, också i 11 kap. brottsbalken

• de olika skattebrotten i skattebrottslagen

• insiderbrott och otillbörlig kurspåverkan i insiderstrafflagen

• brott mot aktiebolagsbrottslagen, främst brott mot ”låneförbudet”.

Åtskilliga av de uppräknade brotten är riktade mot staten eller det allmänna, till exempel skattebrotten, eller mot andra kollektiva intressen, som insiderbrott eller bokföringsbrott. Dessa exempel ger en bild av hur den ekonomiska brottsligheten betraktas i Sverige, en brottslighet som företrädesvis riktar sig mot kollektiva och samhälleliga intressen.

När de brott som Polisen definierar som ekobrott räknats samman i statistiken över anmälda brott (Brottsförebyggande rådets, BRÅ:s, statistik) visar resultatet att antalet anmälda brott åren 2004 och 2005 var cirka 6 000 och att antalet mins-kat 2006, till drygt 5 000.

Uppklaringsprocenten för ekonomiska brott är relativt hög, vilket beror på att det nästan alltid finns en misstänkt när anmälan görs. De flesta misstänkta är medelålders män (enligt BRÅ:s redovisning).

Ekobrottsmyndigheten, med uppgift att arbeta mot den ekonomiska brottslig-heten, inrättades 1998. Myndigheten övertog då åklagarverksamheten vad gäller ekobrott, i första hand i de tre storstadslänen med ett samordningsansvar för öv-riga delar av landet. För den centrala samordningen inrättades 1999 Ekorådet som

består av representanter från en stort antal av de berörda myndigheterna.

I skrivande stund föreligger en utredning om Ekobrottsmyndighetens verk-samhet. Utredningen innehåller bl.a. förslag om att denna verksamhet återförs till Åklagarmyndigheten.

Miljöbrottslighet

Med miljöbrott avses i allmänhet brott mot miljöbalkens bestämmelser, vilka syf-tar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Miljöbrott är egentligen en-dast en av brottsrubriceringarna som återfinns i Miljöbalkens straffkapitel, andra exempel är nedskräpning, olovlig kemikaliehantering samt artskyddsbrott. Dess-utom finns straffregler för en mängd förordningar inom miljöområdet utfärdade av EU.

Miljöbrottslighet är således ett mycket omfattande brottsområde med allt från utsläpp av farliga ämnen, illgala transporter av farligt avfall till illegal handel med utrotningshotade djur och växter. Inte sällan finns kopplingar till annan brottslig-het såsom ekonomiska brott, smugglingsbrott, skattebrott eller arbetsmiljöbrott.

Miljöbrottsligheten är inte sällan internationell, både vad gäller negativa effekter på den globala miljön samt beträffande den gränsöverskridande illegala hante-ringen av framförallt avfall samt den illegala handeln med hotade arter. Även grova jaktbrott mot rovdjur samt en del ytterligare speciallagstiftning hanteras inom miljöbrottsområdet.

Miljöbrottslighet anmäls till stor del av olika tillsynsmyndigheter, t.ex. kom-muner, länsstyrelser eller olika centrala tillsynsmyndigheter. Tillsynsmyndighe-terna är skyldiga att anmäla misstänkt miljöbrottslighet till Polisen eller Åklagar-myndigheten.

Vid polismyndigheterna runt om i landet finns det omkring 75 särskilt utbil-dade miljöbrottsutredare vilka tillsammans med Åklagarmyndighetens omkring 20 miljöåklagare hanterar de ca 3 500 brott mot Miljöbalken som anmäls årligen.

Rikskriminalpolisen samt polismyndigheternas kriminalunderrättelsetjänster an-griper miljöbrottsligheten ur ett underrättelseperspektiv, ofta i samverkan med andra myndigheter. Sedan Miljöbalken infördes 1999 har utvecklingen inom mil-jöbrottsbekämpningen varit omfattande. Senast den första januari 2007 infördes nya och förbättrade regler i Miljöbalken.

Då miljöbrottsområdet är juridiskt omfattande samt inbegriper en stor mängd andra myndigheter är det väsentligt med lokal, nationell och internationell sam-verkan. Tullverket, Kustbevakningen, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Kemi-kalieinspektionen, Skatteverket, kommunerna samt länsstyrelserna är, tillsam-mans med Polisen och Åklagarmyndigheten, några av de viktigaste nationella aktörerna inom miljöbrottsbekämpningen.

5 5

In document Violence in Nigeria : a qualitative and quantitative analysis (Page 98-107)